INTET NAMN). 2 WILKIE COLLINS. Han räckte ett öppet bref åt miss Garth. Under tårlös och stumsmärta läste hon följande: Min bästa Pendril; — Sedan vi sist skrefvo till hvarandra, har en vigtig förändring inträf. fat i min lefnad. Omkring en vecka efter din afresa erhöll jag den underrättelsen fråa Amerika att jag var fri. Behöfver jag väl säga hvilket bruk jag gjorde af min frihet? Behöfver jag säga dig att mina barns mor nu är min hustru? Om det förvånar dig alt ej strax efer din hemkomst hafva hört af mig, så tillIskrif min tystnad till en stor del — om ej heit och hållet — min fullkomliga okunnighet om den legala nödvändigheten att för ett nytt testamente. För knappt en half -timma sedan — och af en anledning som jag då vi träffas vill Omtala — blef jag för första gången upplyst derom af min gamle vän, mr ÖClare. igtiga tilldragelser inom familjen hafva visserligen äfven till en viss grad föranledt min tystnad. Min bustrus nedkomst är nära, och utom detta oroande ämne för mina tankar har min yngsta dotter äfven nyss blilvit förlofvad. Ända till mitt samtal i dag med mr Clare hafva dessa ämnen så upptagit mitt sinne aft jag ingen gång under den månad, som förgått sedan din återkomst blef mig bekant, har tänkt på att skrilva till dig. Sedan jag nu vet ätt mitt testamente måste göras om, skrifver jag dock enast Kom för Guds skull hit samma ag som du får detta bref — kom och befria mig från den förskräckliga tanken ait mina döttrar i denna stnod äro alldeles oförsörjda. Om någon olyckahände mig, ) Se A. B.n:r 154, 155, 157—159, 161—164 och 166—173.