Nu ejorde hon ej något försök att dölja sina tårar; de föllo ymnigt och tyst öfrer henne: infallna kinder, under det hon såg upp och tilltalade honom. Jag har gjort er orätt, sir, i mina tankar, sade hon med högsinnad uppriktighet. Nu känner jag er bättre. Gif mig er förlåtelse — räck mig er hand. Dessa ord och hennes sätt då hon yttrade dem rörde honom djupt. Han tryckte under tystnad hennes fana. Hon var den första som åter talade, den första som gal exempel af sjelfbeherrskning. Det är etta! qvinnornas ädla egenskaper att ingenting förmår dem att kraftigare bekämpa sin egen sorg än åsynen af en mans häftiga smärta. Hon borttorkade stilla sina tårar och flyt tade sakta sin stol åt andra sidan af bor: det, så att hon satt honom närmare, då hor åter började tala. De olyckor som drabbat detta hus, hafv: i ett bedröfli, t sätt brutit min kraft, m endrilX, sade hon, annars skulle jag not bättre hafva burit se svåra underrättelser n gifvit mig, än jag nu har, gjort det. Få. jag göra er en fråga innan ni går vidare? Mitt hjerta lider för de kära barnen — me: än någonsin mina barn numera. Finns ivtet hopp för deras framtid? Hafva de inge: annan utsigt än fattigdom ?4 Juristen tvekade innan han besvarade denn: fråga. De äro helt och hållet beroende, sad: han slutligen, Saf en fremlings rättskänsl: Sr ROTE Sar, pe Till följd af sin olyckliga härkomst? uTill följd af de lyckan som hafva följ deras föräldrars giftermål. I det han uttalade detta öfverraskand: svar, steg han upp, tog upp testamentet frår gulfvet och lade det tillbaka på sin förr. plats emellan dem.