STOCKHOLM den 30 Juli, Nästan alla större tidningar i Europa innehålla för närvarande skildringar från! verldsexpositionen i London från deras speciella korrespondenter, och det är naturligti att dessa dervid företrädesvis fästa sig vid deras respektive länders expositionsafdelningar samt allt som till dem står i något förhållande. Det måste naturligtvis högligen intressera allmänheten i hvarje landatt erfara hvad intryck de exponerade profven å dess industri gör och man läser derföre hvarje sådan skildring med intresse. Men afbetydligt större vigt och intresse är det dock att erfara hvad de stora engelska tidningar, som spridas öfver hela verlden, ha att förmäla om dessa expositionsafdelningar. Framför allt gäller detta i afseende på de omdömen, som uttalas i Times. Detta blad harhittills endast meddelat strödda notiser och anmärkningar rörande expositionen, men har nu, sedan prisutdelningen försiggått, börjat en serie genomförda artiklar öfver densamma. I numret för den 24 dennes utgör expositionens första klass föremål för behandling, och vi anse oss ur denna böra meddela hvad som yttras rörande de svenska expositionsartiklar, som höra till denna klass: Sverge är, som man kunde förutse, starkt representeradt i jern. Dess förnämsta malm är magnetisk jernmalm, hvaraf vackra och karakteristiska prof från flera trakter af lan det äro utställda. En lärorikt ordnad serie af de vidtberömda Dannemoramalmerna och de beslägtade stenarterna förtjenar isynnerhet uppmärksamhet. Malmerna från denna grufva äro bland de yppersta i verlden och det jern, som de gifva, betalas alltid. högt, i anseende till det goda stål, som deraf fås. De svenska jernmalmerna skilja sig mycket till qvaliteten, till och med då de till utseendet mycket likna hvarandra. En af orsakerna till den utmärkta beskaffenheten hos dem, som anses för de bästa, är utan tvifvel frånvaron af fosfor, som beständigt i märkbar proportion anträffas i nästan alla britiska jernmalmer, utom i den röda jernglansen (red hoematites). Sverges sjöoch myrmalmer äro väl illustrerade. De förra äro isynnerhet intressanta genom det sätt, hvarpå de förekomma. De finnas på bott nen af sjöar och muddras upp, men hopa sig åter efter många års förlopp. De förekomma i formen af små runda partiklar och platta myntlika kakor samt bestå förnämligast af brunaktig jernmalm. År 1860 upptogos ej mindre än 165,000 skeppund sjöoch myrmalm. De gifva ett lätt flytande tackjern, passande till finare gjutgods, i hvilken styrka ej ingår som en nödvändig egenskap. Ehuru det är vår afsigt att uppskjuta våra omdömen om det exponerade jernet och stålet till en allmän och sammanfattad öfversigt framdeles, kunna vi icke underlåta att fästa allmänhetens synnerliga uppmärksamhet vid en artikel inom första klassen från Sverge. Det är förstäfven af ett jernångfartyg om 200 fots längd och 120 hästkrafter, hvilket i September månad 1860 under tjocka och med 8 å9 knops fart stötte pååen klippa. Jernet blef, för att begagna ettsgen tid ryktbart uttryck af Cobden, hopviket likt ett stycke gråpapper, men det oaktadt kom fartyget at och gick utan svårighet upp till Stockholm dit det hade omkring 1 miles (något öfverdrifvet). Jemte stäfven är utställd en ritning som visar hvar stöten tog i förhållande till vattenlinien. Plåten är valsad, äfvensom fartyget bygdt vid Motala mekaniska verkstad. Det finns ingen artikel på expositionen som ser mindre lockande ut för ögat än denna, men ändock bör ingen väcka större intresse när dess historia blir känd, åtminstone hos enelsmän. Man har för sig ett ögonskenligt evis på hvilken hård knuff ett fartyg af riktigt godt jern har kunnat tåla vid utan synnerlig skada. Plåt, som skall begagnas till jernfartyg, borde liksont ångpanneplåt vara af det segaste jern; men i stället användes här, som bekant, ofta det sämsta jern till fartygsplåt. Godt pris har varit lösen, och man har gjort anspråk på att få fartygsplåt för ett pris som omöjligt kunnat låta sig förena med god beskaffenhet. Skeppsredaren prutar med skeppsbyggaren, denne prutar med valsverksegaren, och resultatet blir ett uselt ting som kallas för fartyg, och hvilket ovilkorligen måste gå till botten för tiondedelen af den stöt det sven: ska fartyget tålde. Vi vetaicke huru många menniskolif som offrats för billig plåt. Man har starka skäl att antaga, att under de sednaste åren många strandningar skulle ha aflupit utan så många menniskors omkommande, derest de förolyckade fartygen hade varit byggda af åtminstone någorlunda odt jern. Frågan om det bästa jern till fartygsplåt är af högsta vigt vid flottans förestående omskapning. Dålig plåt till det ände målet blir dyr, den må kosta huru litet som helst, och när fråga är om materialet till britiska örlogsflottan, borde man ieke tåla någon illa använd sparsamhet. Vi tro oss veta att vederbörande, såväl de militära som de civila, nu äro fullt öfvertygade om den absoluta nödvändigheten al att, utan afseende på kostnaden, endast använda sådana jernsorter, som erfarenheten visat vara bäst lämpliga för krigets olika ändamål. Experimenter med jernbeklädnad för fartyg ha mu oafbrutet gjorts i 18 månader och fortsättas ännu. Underrättelser i