INTET NAMN). Ar WILKIE COLLINS, Miss Garth sansade sig och läste med förströdda blickar atiesten, Den tycktes ej öra något rätt klart intryck på henne; hon: lade den åt sidan med en förvirrad min. Tolf år, sade hon med sagta, ljudlös röst; Stolf lugna, lyckliga är har jag lefvat hos denna familj. Mrs Vanstone var min vän ; min kära, värderade vän — min syster skulle jag nästan kunna säga. Jag kan inte tro det. Haf fördragsawhet med mig litet, sir; jag kan ej ännu fatta det. tJag skall hjelpa er att fatta det, då jag berättar hvad jag vidare har att säga er, ssade mr: Pendril; ni skall bättre förstå mig, då jag meddelar er åtskilligt från mr Wanstones ungdom. Jag vill ej anhålla om er uppmärksamhet nu straxt. Låt oss vänta liteg till dess att ni återhemtat er. . De suto tysta under några minuter. Lagkarlea tog fram några bref ur sin plånbok, såg igenom dem uppmärksamt ochdade åter ned dem i fickan. Kan ni nu höra hvad jag har att meddela er?4 frågade han vänligt. Hon böjde blott på hufvudet till svar. Mr Pennril besinnadesig ett ögonblick. Jag måste på förhand göra er uppmärksam på en sakt, sade hän. Om den skildring af mr Vanstones karakter, som jag nu är på väg att gifva er, i vissa afseenden står i strid med er egen erfarenhet under sednare år, så erinra gr att då ni först för tolf år sedan gjorde ang bekantskap, var han en fyrativ års man; och att, då jag först lärde känwa honom, sö var han en nitton års yoghne De följande orden lyftade slöjan ogh blotfrade dee cåterkallebg2 förflutna tiden. ) Se A-Bon:r 154, 155, 137-159, 161—164 och sCT