STOCEHOLM den 28 Ja, Utrikes korrespondens, (Från Aftonbladets korrespondent.) mFien den 21 Juli. Österrike har uti ett cirkulär af den 1( dennes tll alla tyska regeringar erbjudit sig att inträda i tailföreningen. Till och med: Wien begripa de klarsynta att detta erbju dande icke är allvarsamt menadt och ati Österrike endast vill lägga ut en snara för det fransk-tyska handelsfördraget. Detta fördrag beröfvar våra statsmän både sömn och matlust, ty de se tullföreningen befria sig ur de protektionistiska fjettrar, som de österrikisk-tyska fördraget af den 19 Febr. , en af den Manteuffelska regimens frukter, hade till syftemål att pålägga. Def österrikiska cirkuläret åtföljes af ett förslag till fördrag, enligt hvilket Österrike den 1 Januari 1865 skall inträda i tullföreningen, hvars tulltaxa, tullsatser å hvitbetsocker, institutioner och reglementen samt till och med konstitution det vill antaga. Tullfrihet skall höra till regeln mellan de två territorierna. Undantagna från denna frihet äro likväl: 1) Varor af icke-europeisk ursprung och med dem jemförliga varor, kolonialvaror, chokolad och tobak, hvilka varor vid införsel i tullföreningen äro vid Österrikes och den nuvarande tullföreningens gränser underkastade samma afgifter, som om de infördes utomlands ifrån. 2) De varor, som på ettdera området äro föremål för monopol eller konsumtionsskatt, äro på gränsen mellan områdena underkastade importförbud eller transitotull till samma belopp, som erlägges för varan inom landet, äfvensom exportpremier. För handhafvande af dessa undantag, hvilka, såsom man finner, äro af beskaffenhet att förtaga den väsendtligaste verkan af tullfrihetsregeln, som man ger sig sken af att vilja införa, kommer tullgränsen mellan Österrike och tullföreningen att fortfarande bibehållas. Andel I tullföreningens inkomster eger blott rum för garn, väfnader, papper, koppar, jern, glasvaror, krukmakaregods, metallarbeten och jernvaror. Österrike fordrar, märkvärdigt nog, en andel af 34 aftullföreningens inkomst för dessa varor. Dessutom, och detta är hufvudpunkten, skall fördraget med Frankrike revideras. Österrike och Preussen skola få i uppdrag att gemensamt underbandla med Frankrike och eventuelt äfven med England. Af allt detta följer att den af Österrike föreslagna tullföreningen skulle bestå i ett gemensamt protektionistiskt tullsystem, men ett särskildt finanssystem. Endast manufakturvaror skulle ega tullfrihet, men med åtnjutande af den kända förmånen att värderas i österrikiskt mynt, hvilket i sjelfva verket skulle ha till följd att uppratia en osynlig, men högst verksam tullgräns. Alla menniskor inse, såväl i Wien som annorstädes, att då Österrike föreslagit denna tallförening, som Preussen aldrig kan antaga, är det endast dess aftsigt att ställa Tyskland under förmyndareskap och hindra Preussen från att ingå handelsfördrag med främmande makter eller från att utan Österrikes och dess protektionistiska bundsförvandters samtycke nedsätta tullföreningens tariff. Meningen är med andra ord attförflytta de politiska unilerhandlingarne3 eländiga skådespel, hvarmed tyska förbundet brukar förlusta Europa, till handelsförhållandenas område, Tyskland skulle således bli dömdt alt se sin materiella lycka omintetgöras af en förening med våra föråldrade institutioner och vår financiella ruin. Under det att de upplysta österrikarne hopats att den reform i tulltaxan, som under Englands och Frankrikes auspieier skall förändra kontinentens utseende, skulle åter-verka på Österrike och förmå det i dess ordning till en omfattande kommerciel reform, har just motsatsen inträffat! Det är Österrike som för många år skulle hämma Preussens och Tysklands ekonomiska och financiella framsteg! Detta är tydligen omöjligt, och jag tror mig kunna försäkra, att den bestämda vägran, hvarmed Preussen utan tvifvel skall besvara Österrikes falska anbud, skall med bifall mottagas af alla liberala österrikare. Tyvärr skall den protektionistiska intrig, som röjt sig i Wienerkabinettets cirkulär af den 10 dennes, ha till följd att afslutandet af hardelsfördraget mellan Frankrike och tullföreningen fördröjes. Själen i hela denna ntrig är hr von Kerstorff, en industriidkare södra Tyskland, som misslyckats i sina örsök att organisera kongressen mot det ranskt-tyska fördraget och derföre begifvit ig till Wien för att hejda Preussens framsteg genom att gräfva upp förslaget om den jsterrikisk-tyska tullföreningen. Förslaget är remligen icke nytt: detär tio år gammalt och igår en del af det program, hvarmedelst Schwarzenbergarne och Bruckarne fordom ökte bereda Österrike med alla dess provinser nträde i tyska förbundet. Sedan dess har örslaget slumrat i vårt kanslis portföljer. derr von Kerstorff har dragit fram det och örmått grefve Rechberg att känna sig före 108 Wiirzburgerkoalitionens regeringar. Svaen blefvo temligen gynsamma, Baiern, Wir emberg, Nassau och Hannover begärde in ;enting Bättre än att spela Preussen ett spratt. achsen, som ingått förbindelse med Preusen och hvars intressen fäster det vid tull öreningen, gaf undvikande svar och gade tt det ville betänka sig. Hr von Kerstorfl Pe är FEN; vä VP VD pA Re Ra