STOCKHOLM den 22 Jol. Bref från London. (Från en tillfällig korrespondent.) London den 12 Juli. Som bekent är har man sällan i Londor tillfälle att fägna sig öfrer en solklar, våc ker dag; och den, som blifvit född och uppfödd i London, kan endast göra sig et ofullständigt begrepp om den klara, blåa : im mel, som hvälfver sig öfver vår vackra Mälarstad. De ständiga rökmoln, som ombhölja den oerhörda massan af kyrkor, palatser och hus med dess förvillande labyrinter af gator och gränder, äro tjockare än man före ställer sig, innan mean med egna ögon set dem, och det ligger någonting ganska ka rakteriserande i det påståendet, att Lon. don upplyses af gas, men icke af solljus. Sopar en frisk bris, föregången af någrs timmars regn, för en stund hvalfvetrent och man från S:t Paulsdomen eller Brandmonu mectet vill kasta en blick öfver jättestaden, har man ingen tid att förlora; ty endasi för en kort stund bryter solen fram genom den tjocka rökatmosferen och i näs!a ögonblick försvinner den ena detaljen, den ena konturen efter den andra, tills den vy som nyss fägnade ögat är förbytt i ett färglöst, obegränsadt chaos, i HKvilket man endast här och der varsnar konturerna af en kyrka elier ett monument, medan i halfdunklet derunder brusar och sorlar det aldrig tystnande larmet af millioners rastlösa äflan och arbete. fEGårdagen, bestämd för den högtidliga prisutdelningen under den ad expositionen, gj rde emellertid härifrån ett anmärkpingsvärdt undantag och svårligen kunde man önska sig ett gynsammare väder. Också erbjödo i grannskapet af expositionslokalen de dit förande gatorna redan tidigt på morgonen en särdeles liflig anblick. Medan trottoarerna hvimlade af totgängare, voro körbanorna upptyllda af tre och fyrdubbla rader af åkdon, omhvartannat de högadligas eleganta ekipager, sådana man eljest endast får se dem på de från hyrcabbar fridlysta promenaderna i Hydepark, med de ädlaste race-hästar och det finaste seltyg i verlden, eabbar? med sina af whisky och tobak inbyrda kuskar och bussar med taken ända till hvarje tumsbredd betäckta af gentlemän från alla verldens ändar. I denna böljande ström af menniskor och åkdon är för främlingen måhända ingen plats att mera rekommendera än taket på en buss. Moan har der det bästa tillfälle att observera virrvarret omkring en — och det förekommer en som gungade man makligt fram öfver ett haf i uppror. Väl känner man sig till en början nästan beklämd, emedan man knappt inser möjligheten för dessa tusentals åkdon, hvilkas bjul tyckas gripa in i hvarandra, att komma hvarken fram eller tillbaka utan att krossa och sönderbryta hvarandra, men härfvan reder ut sig och man slutar med att beundra kuskarnes ovanliga skicklighet, som gör att olyckshändelser äfven under den oerhördaste trängsel äro jemförelsevis så sällsynta. Dertill bidrager väl ock i väsendtlig mån den väl organiserade polisen, som i och för expositionen blifvit förstärkt med 500 man, och man hade särskildt i går tillfälle att observera dess verksamhet öfverallt. Med korta mellanrum voro posterade konstaplar till häst, beväpnade sabel och skarpladdade pistoler — en som det dock vill synas nog krigisk utstyrsel, öfver hvilken man ock från engelsmännens sida fick höra en och annan bitande anmärkning. Dessa återigen voro omgifna af underordnade polismän till fots, hvilka på minsta vink skyndade fram för att här till sin plats återförvisa en otålig cabbman, som sökte bereda sig en genväg, der åter hämma den framgående strömmen, som genombröts al någon från en tvärgata framkommande träng af tunga lastvagnar och till följd deraf måste för en stund stoppasi gin fart. Allt gick emellertid med en beundransvärd ordning, och fogade sig det ena till det andra som delarne i ett väl hopkommet maskiveri. Hvad beträffar sjelfva expositionslokalen, så ingår det icke i min plan att hör lemna någon beskrifning på dess yttre. Den har redan i spart sagdt alla verldens tidnings: blifvit mer eller mindre noggrannt beskritven och kritiserad. Man har med rätta anmärkt att den saknar all stil eller snarare har något af alla möjliga stilar och byggnadssätt, ifrån Jadan till kaseruen, ifrån magasinet till medeltidens basilika och at dess tvenne kolossala dömer totalt nedtrycka densamma. Till hvilken :rad detta sednare är förhållandet märker man isynnerhet, då man från Kensingtonsidan öfver den högre belägna Hydepark närmar sig bygg naden. Lätta och genomskinliga tyckas då de ofentliga glasdömerna för sig sjelive sväfva fritt i luften, med hvilken de likson samman.-mälta; men ju närmare man kommer, desto imera försvinner den herrliga. ja nästan underbara effekten, och när man väl befinner sig på den punkt, som borde våra mest egnad för byggnadens öfverskådande i sin helhet, gör man sig ovilkorligen den frågan hvad meningen kan varr med de oerhörda diu.ensionerna af dessa lömer, för hvilka man hvarken inom det konstskönas eller nyttigas område kan utinna några giltiga grunder, och de före