— INTET NAMN. Ar WILKIE COLLINS. tCBravo !S ropade herrarna i chorus — den okände unge mammen som hade varit med om att ställa till olyckan (vanligen nämnd mr Francis Clare) skrek högst af alla. cOm I viljen höra sanningen, så är jag ej rädd för att erkänna den, fortfor Magdalen. Jag är en af de damer hon meuar. Jag säde att hennes hufvud liknade ett skatbo och att:hon var som ett bolster omkring lifvet. Så är hon också. Jag är den andra damen, tillade den ogifta slägtingen.. Men jag sade bara att hon var för fet för sin roll. SOch jag är den unga herrn, inföll Frank4 lifvåd genom exemplets makt. Jag sade ingenting.— jag bara höll med damerna, Här begagnade sig miss-Garth af en ögonblicklig tystnad-och ropade från salonger, inåt scenen: CVänta, vänta! I kunnen ej få saken afhjelpt härigenom. Om Magdalen spelar Julia, hvem skall då öfvertaga Lucys roll ? Miss Marrable sjönk tillbaka i länstolen och !spasmerna syntes.åter infinna sig. Ah, lappri!4 ropade Magdalen, den saken låter ju lätt hjelpa sig. Jag skall spela både Jalia och Lusy.4 Direktören blef rädfrågad. Ait utesluta Lucys första uppträdande och förändra det korta samtalet om romanerna till:en monolog för Lydia Languish syntes vara 1ästan den enda förändring af någon vigt, som behöfdes till utförande af Magdalens förslag. Lueys tvenne scener i slutet af första och L) Se A, B. n:r 154, 155, 157—159, 161 och162.