-jnu denna öfvertygelse,. denna uppfattning -j desta handlingssätt på många om icke på d I flesta ställen. Krafternas förening till vin i nande af ett gemensamt mål är också de licke så lätt att åstadkomma. Landtbruke I såsom näring är ännu underkastadt en mäng I trångmål, som icke tillåta landtmannen at ; I verka för kommunalangelägenheterna säson städernas industriidkare det kunna. Skilna iden i detta förhållande rhellan land och sta i beror sålunda ej blott på den olika grade af upplysning utan äfven på lokala och eko Inomiska förhållanden. — Der industrien sla Igit sig ner ute på bygden såsom t. ex. vi ergsbruk ..., går äfven skolan fortare sin ny: fJutveckling till mötes. De sista årens histo ria har i detta hänseende allt gladare och vackrare drag att förtälja, isynnerhet on det yngre industriidkande slägtets vakna mot taglighet för tidens röster. Detfinnes bruks Iskolor, den vid Finspong t. ex., som i flere hänseenden skulle kunna vara mönster för allt hvad folkskola heter, och på hvars un. derhåll brukets egare årligen offrar omkring 3000 rdr rmt. Det finnes bruksegare, hn Petre i Gestrikland t. ex., som offra 3 å 400( rdr årligen endast i kontanta löner till skol lärarne vid deras bruk och i deras socknar. och som personligen egna sig åt uppsigten öfver skölornps Så te — ke nkengs beyd på, att den rörelse i det allmänna medve: tandet, vi här ofvan åsyftat, på åtskilliga ställen är i gång. Men de glada företeelserna höra dock ännu nog mycket till undantagen. Det finnes hundrade bruk liksom hundradetals socknar, der den rörelsen ännu icke kommit i gång, der man ännu vrider och vänder sig i hvarjehanda försagdhet, j tvifvelsmål om detta eviga för mycket eller för litet, och der man sålunda ännu icke kommit ur fläcken, ehuru penningemedel icke saknas, och ehuru mångfaldiga stämmor redan gifvit ord åt den på erfarenhet grumndade öfvertygelsen, att ett slägte med väckt och uppfostrad uppfattningsförmåga i alla riktningar gör ett bättre arbete, visar en högre grad al sedlighet. Man fruktar, att skolan skall motverka det uppväxande slägtets arbetslust och arbetsförmåga, dess Xundergifvenhet och pligttroenhet... Svepskäl, — giltiga möjligtvis blott er, hvarest man endast för syns skull medgifvit en tillstymmelse till skola, men der man, just af bristande öfvertygelse och nit, också endast framkallat ett halfgånget missfoster under namn af skola. God och sund praktisk-religiös medborgerlig undervisning kan icke annat än bära goda En Och nu alltså, om å ena sidan sådana exempel som Walkers bevisa, att mycket kan göras äfven med ringa tillgångar, der uppoffringssinne, kärlek och nit drifva till handling, så kan det dock å andra sidan icke vara annat än hvarje kommuns och hvarje enskilds pligt att med all den värma, förädlingsarbetet här på jorden erfordrar och bjuder, egna folkskolan sitt verksamma deltagande. Skulle dessa rader i någon om äfven aldrig så ringa mån kunna tjena till ett gif akt, — huru dock arbetet inom folkskolan kan vara ett välsignelserikt värf, när det rätt oegennyttigt fattas såsom religiös pligt, — och skulle de derjemte, genom föredömet af en enskild man, som af hvar och en måste erkännas hafva i hela sin lefnad och verksamhet uppfyllt sina pligter, i någon mon kunna föranleda enskilda lyckligare lottade samhällsmedlemmar att med hjerta och handling understödja sådana bemödanden som Walkgers bemödanden, som, om de blott mera uppmärksammades ocb verksammare understöddes, skulle blifva allt allmännare och allmännare, så skulle afsigten med dessa rader vara vunnet. Presten, — för att endast yttra några ord om honom, såsom de der står midt i församlingen på bygden, och på hvilken man derför kastar sina blickar, så fort något skall göras i kommunalt hänseende, — han är dock icke mer än en enskild man. Han må anstränga sig huru mycket som helst, öfverhopad som han blifvit, med eller mot sin vilja, medalla möjliga både verldsliga ochandliga bestyr, — han kan dock icke räcka till för allt. Det har icke heller varit den stora verldshushållarens afsigt att, då han för en tid låtit presteståndet erhålla en så stor betydelse i slägtets jr derför göra de öfriga samhällsmedlemmarne berättigade att skjuta presten framför sig i alla de frågor, som höra till de medborgerliga pligterna i fråga om undervisning och uppfostran. Vi böra alla vara prester, när det gäller den allmänna förädlingens arbete. (Forts.) av Så TD så