vägen till räddning låg öppen — hvarför icke följa den? edan han ännu tvekade, hade mr Vanstone och hans dotter hunnit till öfversta trappsteget. Åter såg sig Magdalen tillbaka; såg på honom med sin oemotståndliga skönhet, silt allt besegrande leende. Hon nickade åter, och åter följde han henne — upp för trappan och öfver tröskeln. Dörren tillslöts efter dem. Och sålunda var det genom en lekfull kallelse på ena sidan och en lika tanklös eftergifvenhet på den andra — utan någon kännedom hos honom, och utan någon erinran hos henne af den hemlighet som ännu låg gömd under resan till London -— som de togo den väg, hvilken, genom mången ännu i framtiden dold, dunkel krökning, slutligen ledde till denna hemlighets upptäckande. Femte KAPITLET. Mr Vanstones frågor rörande det ifrågava: rande teatraliska nöjet vid Evergreen-Lodge erhöllo till svar en berättelse om dramatiska olyckor, till hvilka miss Marrable var den oskyldiga orsaken, och i hvilka hennes far och mor spelade de förnämsta offrens roil. Miss Marrable var den grymmaste af alla som äro till födseln tyranner — hon var enda barnet. Alltsedan hon fick sin första tand, hade hon aldrig medgifvit sina för. tryckta föräldrar enlagenlig frihet. Hennes sjuttonde födelsedag var nu nära för hand: hon hade beslutat alt fira den med att spela en pjes, hade med anledning häraf utgifvit sing befallningar och hade af sina lydiga föräldra) funnit en lika blind hörsamhetsom vanligt. Mrs Marrable öfverlemnade salongen för at spolieras, till anordnande af scen och skåde