ATA SPN SERA a Hemmet bör k gt understödja skolan kristendomsundervisvingen! Pastorerna bö ven för skolan vara de egentliga religions rarne. Intendenten Malm protesterade mot ordf:s ut-! tryck läsning bör; vara läsmng samt undvikan-j det af bibelförklaringar.. Onskade ett genomseende af. Luthers lilla katekes, emedan den torde blifva lärobok. Skollärare Olsen från Kristiania nämnde att i Norge varit stora tvister rörande utanläsningen. Lemnade en kort skildring af skolans tillständ i brödralandet. Religionsundervisningen är dogmatisk och historisk. SkoHäraren Olsen fortsatte: Barnets första religionsundervisning är historisk; Barnen erhålla aldrig någon religiös bok i handen förrän de kunna läsa rent. I skölans andra klass läses Luthers katekes, dock ej förrän läraren förklaIråt densamma. Dertill komma psalmverser, Hvilka läsas utantill. IT den högsta klassen blir barnets sjelfstudium förherrskande. Bibelläsningen tillkommer nu. Skollären Thomasen (från Norge). Nämnde att Olsens framställning rörde landsbygden. I Kristiania börja barnen undervisas vid 7 års ålder. Först i 4:de klassen få barnen lexor:. H. H. biskopen, söm af embetsgöromål var förhindrad att qvarstänina längre, tog nu farväl af de församlade, hvilka med ett lefve biskop Björek uttryckte sin tacksamhet för det intresse hr biskopen visat mötet. Vice ordföranden herr Rosenberg ledde derefter förhandlingarne: Lektor Euren från Finland omtalade att skoI lörna i Finland ännu icke äro fullt organiserade. Hvarje skola arbetar nu på sitt egna sätt. Kristendomsundervisningen fortgår i Finland på samma sätt som i Sverge. Hr Strömberg yttrade om Luthers lilla katekes att der finnas otydliga ställen; utdömde äfven lutanläshingen: Ånsåg folkskolan framåtgående. Seminarieföreståndaren Bergman. Vid kristenI domsundervisningen hvilar den största vigt på läroboken. Önskade en lärobok som ersatte Luthers lilla katekes och Lindbloms förklaring, samt önskade att bärnen: måtte lära sig denna nya lärobok så att de kunna redogöra för dess innehåll. Domprosten Wieselgren ansåg att hvarje olika åsigt i detta hänssende skulle blifva tillfredsI ställd, om man begagnade samma undervisningsmetod som aflidne prosten Schartau, hvilken geInom att framställa frågorna alternativt alltid förstod att i frågan inlägga svaret: Man bör aldrig frågå hvad är det! — Nedstäm aldrig barnet, ty glädjen har en förunderlig Kraft att öka själsI krafterna! ; Hr Johansson föreslog att ingå med en petition fill konungen om den så kallade långkatekesens afskaffande vid undervisningen. Hr Thorden trodde sig spåra en liten skiljaktigtighet i biskop Björeks och domprosten Wieselgrens här uttalade åsigter, samt ansåg att kristendomen skulle blifva mera lefvande om domprostens åsigt blef allmänt gällande. Föreslog ått ur den stora katekesen utgallra de öfverflödiga frågorna och sammanställa de öfriga. omprosten Wieselyren anmärkte att han ej tvistade om den eller den läroboken, utan han afsåg undervishingssättet. Genom användandet af det alternåtiva. undervisningssättet : skulle lärarne sjelfva. blifva lefvande läroböcker. Skolläraren Brink ansåg att barnet först af allt bör bibringas kunskap om den historiske Kristus. Trodde att man genom andan kan inverka på barnet, samt ansåg en ny lärobok öfverflödig. Hr Wallin anmärkte att ehuru den nitiske 1äraren bör sjelf vara en lefvande lärobok, kräfde detta dock ett betänkande. Afrådde utanläsning af katekesen. Anser dock att man bör hålla sig till bokens bokstaf, dock ej en död utanläsning, hvadan Jlexläsningen ej är att förkasta. Man bör vid all undervisning följa naturens fingervisning. Lexan Bör fattas af minnet och förståndet gemensamt. :Önskade nya läroböcker. Hr Ekström. Metoden med alternativa frågor är användbar äfven för öfriga ämnen. Bibliska historien bör föregå katekesen. Hr Bj:rk ansåg utanläsningen vara bättre än kateketiserandet. Hr Tengberg ansåg behofvet af en förbättrad lärobok: vara nödvändigt. Hyllade det alternativa lärosättet. Hr Nyström yttrade sig om förträflligheten af Luthers lilla katekes. Skollärare Krogness från Norge försvarade tifven varmt Luthers lilla katekes. Hr Berndtson betonade nödvändigheten af en sann och lefvande kristendomskunskap. Hr Johansson påyrkade en ny lärobok, dock verkligt kristelig. Ansåg Lindbloms förklaring af Luthers lilla katekes icke vara lämplig för kristendomsundervisningen. Till ledamot i pensionskomiten valdes derefter hr Ekström i stället för hr Svensson, hvilken genom andra vigtiga göromål var förhindrad att arbeta i komiten. Förmiddagens diskussioner afslutades nu. Fredagen fortgingo diskussionerna rörande den mycket och lifligt omtvistade 10:de frågan, och slutadetvisterna, tack vare den fun: gerande ordförandens, hr kantor Rosenbergs, atmärkta kraft och skicklighet, med ett nä stan enhälligt antagande at ordförandens sammanjemkningsförslag, så lydande: Mötet förklarade, att då 1842 års skol: stadga med deri år 1853 införde förändrin: gar och fuknare stadganden; att skoldi: strikten bestämmas icke efter socknar utan efter folkmängd; är den grund hvarpå vår svenska folkskola bör utvecklas; anser mötet den förändring i skolornas nuvarande orga nisation, att der 8. k. småskolör behöfvas dessa böra vara ett underlag för egentliga folkskolan, och der 8. k: högre folkskolor organiseras, dessa böra vara en fortsättning al den förra, så att dessa tre slag af skolor sättas i ett organiskt sammanhang med hvarandra, icke bredvid utan i ordning efter hvarandra, och att lärarne i folkskolan må utan akademisk bildning ega befördringsrätt i den högre. Om statens förhållande till småskolan och den högre skolan anser mötet sig ej böra yttra sig.4 Sedan en dansk lärare framfört en helsning från Danmark, deri förslag väcktes om ett skandinaviskt folkskolläraremöte i Köpenhamn 1864, och sedan ordföranden dertill svarat, började öfverläggningarne rörande 12:te frågan om skolmateriel, hvilken ock framkallade en ganska liflig diskussion. Telegrafunderrättelser. Landtbruksmötet i Carlstad. (Telegram till Aftonbladet.) Carlstad den 14 Juli. Prins Oscar hitkom i går eftermiddag kl. 3. MW MH OM mattaga under calmt. och musik. of on