är RNE r Salin ansåg -att svaret å frågan n:r 1 blir: I samma, mån ; som skolläraren hinner göra sig förtrogen med . åskådningsmaterielen och i den mån den hinner anskaffas. Hr Rosenberg ofverensstämde med hr Salin, men ansåg att staten bör komma till hjelp dervidlag. Hr Meijerberg önskade att hvarje lärare sjelf: började samla åskådningsmateriel samt förordade att staten förlänade åtminstone seminarierna en fullständig dylik: Skollärarne kunde då stundom besöka de närmaste seminarierna föratt der fullkomna; sig i: handhafvandet af dennä materiel. Hr Hedlund nämnde att den å museum upp: satta materiel för åskådningsundervisningen hufvyudsakligen afsåg lärarne. Omnämnde en apparat, föreställande ett öga med alla dess olika deTar, såsomett bevis emot hr Lindegrens yttrade åsigt. Förordade på-det värmaste mförandet af åskådningsunidervisningen i skolorna. 1 Hr Johansson instämde, fullkomligt med hr Hed und. Hr Blomstrand ogillade hr Salins uppfattning. Änsåg att endast det nödvändigaste bör anskatfas. Staten bör tillhandahålla papper, bläck, kartor och, taflor. sjeRektor Åberg föreslog, att. regeringen anskaffar åskådningsmateriel i bibliska historien. och geo afien för alla skolor. . Motsatte sig att endast skolor skulle erhålla efi större materiel. Hr Engblom önskade få veta gränsorna mellan det nödvändiga och det öfverflödiga i detta hänseende. Föreslog uppköp af mindre böcker med planseher. Hr Estenberg önskade att mötet måtte varmt behjerta huru nödig åskådningsundervisningen är isynnerhet för småbarnsskolan. Lektor Bomstrand anförde, att som åskådninpen är en själsförmögenhet, bör det vara skoans. uppgift att. odla den. Läraren. bör dock ej, frångå sina vanor eller öfverskatta sin förmåga. Orätt använd kunde åskådningsundervisningen snarare skada än gagna. Man borde först anskaffa det nödvändigaste. Mötets beslut rörande frågan nr 1 blef: Mötet, anser det! vara för folkskolan af stor vigt. att tillegna sig materiel för åskådningsundervisningen i den mån lärarne inhemtat kännedom om dess begagnande. Häreftet började diskussionen åter vända sig om programmets 10:de fråga. Hr Sälbom, som först erhöll ordet, uttalade sin åsigt om småskolornas nödvändighet. r Runbäck yttrade att ju närmare småskolan är belägen hemmet desto bättre. Ville. ej att folkskolan och elementurläroyerket sattes i nå gon förbindelse med hvarandra. Folkskolans ändamål är att bereda en hjelplig bildning samt väcka hågen för vidare jellstndrum. Tal. an sågen högre folkskolan som en inkräktning al jolkskolan: Hr Salin önskade upplysning om organisatiohen bf småskolan och den högre folkskolan. Den Cgentliga folkskolan kände han. Godt om tre; skolor: funnos! Ansåg dock att far och mor vore de bästa skolmästarne i småskolan. Hr Landin erinrade om -hemundervisningens nödvändighet i stora, glest befolkade i. mn Er Hr Hasselbläd insåg väl småskölans nytta, Ick bör den ej uttränga folkskolan; Hr Hedluhd yttrade att skoldistrikten böra bestämmas efter folkmängden; småskolan bör harmoniera med centralskolan samt vara en förberedelse till folkskolan. Hoppades att ej ngn Opinion mot småskolan skulle ega rum. — Den högre folkskolan är afsedd för Q2 å:13 års barn, hvilka önska fortsätta sina studier ännu några år, utan att behöfva besöka elementarläroverken. eller. hvad -man. egentligen kallar studera. Flera församlingar slå sig ihop och upprätta med statsbidrag en högre folkskola. Talaren varnade vidare för dylika uttryck som att den högre: folkskolan vore en utväxt. Afrådde på det varmaste från opinering mot den lägre folkskolan såsom varande det värdigaste för mötet. -Hr! Rosenberg yttrade att småskolan icke ännu är verkligen förbunden med folkskolan, ehuru önskligt det än vore att de tre skolorna sattes i sammanhang med hvarandra. Ansåg dock den egentliga folkskolan vara något styfmoderligt behandlad, och förklarade att han för sin delej föstadle för, den högre folkskolan. Rektor Åberg utvecklade huruledes folkskolan ej kan vara en förberedelse till.elementarläroverket. Ansåg dock att högre begåfvade barn Borde dit ingå. Reserverade sig mot hr RosenBergs yttrande att folkskolan är styfmoderligt behandlad. i Sem tiden nu redan: var långt framskriden; -beslöts att -uppskjuta diskussionerna till morgondagen. Mötets medlemmar ordnade sig derefter samt aftågade i procession till den pågående Pultavafesten. Sedan ,mötets medlemmar-torsdagen klockanj, 9 på f. m,. åter samlats å lilla börssalen; samt en psalm blifvit afsjungen och bön förrättad, öppnådes diskussionen med 4:de frågan litt. b.: ?Hura bör undervisning bedrifvas i folkskolan i kristendomen? Biskopen yttrade sig icke vara vän af den mepydaka utanläsningen af katekesen. Läsning jr.vara läsning. Ansåg dock vigtigt att barnets minne. i en viss mån anlitas, Onskade att hvad armet föresättes först skall vara af läraren förlaradt,. Afrådde från att uttråka barnen gem allt för långa. bibelförklaringar. Den bibka historien bör.gå parallel.med dogmatiken. Önskade asked af Luthers illa: katekes. Lindbloms: katekes, bör deremot läsas innantill, medrundantag af vissa språk och lättfattligare stycken, t..ex.. om Kristi förnedring och upphöjelse, hvilka äfven kunde laras utantill. T Rosenberg fästade APprt gore pä nödvändigheten af en god kristlig grund hos bart. . Orsaken till .ropen mot utanläsningen än ss missbruk. Erkände behofvet af en annan obok än. Lindbloms i kristendomen. Nämnde att.skolläraren : varit snart sagdt tvungen af pastor, föräldrar, ja af barnen sjelfva att pådritva utanläsningen. Ett sätt att hämma missbruket vore att endast begagna Luthers: lilla katekes samt. någon annan lärobok, ej uppställd i frågor och svar; yrkoherden Otterström önskade varmt att ordförandens. nyss uttalade åsigt måtte delas af rits öfriga presterskap. Utanläsningen kan vara ra för. den enfaldige. och ordfattige, bör dock 7 vara. hufvudsak i kristendomsundervisningen, e just den skärpta. utanläsningen är orsaken till n herrskande okunnigheten. Önskade att mel: ES och skollärare måtte herrska samma hållande som mellan far och son. Lektor Blomstrand instämde till en del med de öfriga .talarne. Yttrade .dock att. det finns en period af barnets lefnad; då hvarje annan undervisning än: minnesläsningen är bortkastad, hyadan ropen mot utanläsningen måhända dock ej; äro så alldeles befogade. Det är missbruket, som bör. undvikas. Utanläsning uppöfvar derjemte minnet. Talade varmt-för det religiösa lifvets frihet, hvilken förqväfves genom dets. k. kateketiserandet. . Kyrkoherden Åberg var fullkomligt af samma åsigt som de föregående talarne, samt hemställde horuvida mötet icke ville utfärda en bön till sikut. nvetortren. om att hvert harn son et I