Bland de hvilande grundlagsförslagen finnas isynnerhet tverme, som äro af obestridlig vigt, neml. de om årliga riksdagar och nya elementers upptagande i stånden; men talaren ansåg. att man dock icke bör på dessa skjuta bort sitt krut, då det gäller attspränga hela fyrdelningen. Från norska konstitutionen till norska frågan är steget lätt, men talaren ansåg, att så mycket blifvit , J ordadt härom, att han ej ville derpå inlåta sig; ti förklarade sig dock vara till själ och hjerta -) svensk, och hans uppfattning af denna fråga i iskall äfven vara det. Talaren vände sig derefter till statshushållnin1 Igen. Liksom i det enskilda lifvet hushållning är af vigt, så är den det äfven i det stora all1 jmänna. Man måste vara sparsam med medlen rjoch väl se till deras ändamål. En förderflig statslyx hatade han, ty den är en kräfta för alla nationer. Den kan visserligen ej genast skäras bort, utan endast så småningom botas — och detta sker bäst genom upplysningen Från denna j låg det närmast att yttra sig om skolfrågan, der han ansåg anslagen ej kunna bli för stora. Att I visa njugghet deri vore att sila mygg och svälja . kameler. Folket måste väckas upp ur sin dvala, och detta kan endast ske genom allmänbildningen, Y okunnighet är brottets moder. I Vi hade nyligen sett ett litet land, som satt sig emot en stor förtryckare, vi hade äfven sett ett annat litet land med sin mnationalbeväpning möta tvenne starka makter och lyckas motStå dessa. Vid en sådan syn måste man lyckönska Sverge, som tagit ett så lofvande steg på nationalbeväpningens bana. Sjelf skarpskytt, ville talaren, att nationalförsvaret, denna ännu späda planta, må väl vårdas, ty då behöfva vi ej frukta ovädret österifrån. Jernvägsfrågan utgör ett af hufvudstyckena i vår politiska katekes. För sin del ansåg talaren jernvägarne för de största häfstängerna i ekonomiskt och socialt hänseende; mera penningar måste anslås för stambanornas fortsättande, men äfven härvidlag måste finnas en gräns, man måste rätta munnen efter matsäcken. Med jernvägsfrågan sammanhänger nära finansfrågan — frågan om landets skuldsättning. Med hänsyn härtill ansåg talaren ingen fara ligga i skuldsättning för produktiva ändamål, och till dessa räknade talaren jernvägarne. Med finansfrågan står äfven bankfrågan och kreditlagstiftningen i sammanhang. Organisationen af våra banker är högst felaktig och mest vår riksbanks. Detta kan dock,icke ändras förr än vår representation faller. Talaren ansåg det skola föra honom för långt, om han skulle vidare yttra sig öfver detta ämne, om hvilket likväl så mycket vore att säga. Talaren öfvergick derefter till tulltaxan, hvilken han ansåg böra bibehållas i sitt nuvarande skick, ty ingenting skadar så mycket handelns lugna gång som täta förändringar af tulltaxan. Men skulle sådana likväl företagas ännu en gång, så ville talaren förorda, att alla våra hufvudexportartiklar skola vara tullfria, och låg tull läggas på införselvaror, för att förebygga smuggleri etc. -Ordet skyddstull sade talaren klinga illa i hans öron: en verklig industri kan ej ha bestånd derpå; det oaktadt bör dock ett billigt och rättvist skydd finnas för näringarne, ty orättvist vore, om staten skulle taga med en ena handen hvad hon ger med den andra. Man hade velat höra talarens åsigter om religionsfrågan och han var villig att atgifva sin bekännelse. Samvetsoch tankefrihetens fjettrar böra lossas, det närvarande tillståndet kan bestå. Man må tillåtas fritt forska, fritt tänka och fritt utbyta sina meningar, ty blott derigenom kunna vi komma till sanningen, och sanningen måste vi söka (bravo!). Sjelfva den store reformatorn, hvars namn vår lärokult bär. stannade i halfva sitt arbete — skulle då ä ven vi stå stilla på samma plats och ej ega rätt att reformera? Tal. sade sig stå p kosmopolitisk, på menniskokärlekens ståndpunkt; hvarje trosbekännare, vare sig islam eller annan, hvar och en som handlar rätt, ansåg talaren böra njuta samma rätt som han (bra!). Inom detta samhälle äro af en annan religionsbekännelse prydnader, hos hvirka finnes hängifvenhet för stora saker, för allmänna värf — och ha väl vi rätt att neka dem lika rätt med oss? — Men första vilkoret för en förändring häri af det nuvarande förhållandet är representationens ombildning — ty presteståndet såsom riksstånd måste bort. Stat och kyrka måste skiljas (bra!). Presterna böra befrias från de verldsliga bestyren, hvilka ej tillhöra deras verkliga befattning. Sedan talaren förklarat sig nu icke ha någonting att tillägga, emedan han genomgått de vigtigaste punkterna, framstälde ordföranden, grosshandlaren L. Bergman att grosshandlaren A. W. Levgren borde komma i fråga vid valet, hvilket han icke kunde afsäga sig, ifall det föll på honom. Grosshandlaren C. Arvidson sade sig ha talat vid hr Levgren, hvilken då förklarat att han under inga vilkor kan åtaga sig representantkallet, hvarföre det icke vore värdt att tänka på honom. Apotekaren Cavalli fick ordet och sade sin åsigt vara den, att samhället ej bör söka efter andra kandidater för att uppfylla hr C. F. Werns plats, in hrr Hedlund och så Lindström, hvilka nu ullständigt redogjort för sina åsigter. Tal. beklagade dock, att ej alla 3 representanterna för Göteborg voro närvarande för att afgifva sin poitiska trosbekännelse, hvilken sedan sista riksdasen kan ha undergått förändringar. Då nu ingen ansåg sig vidare hafva något att införa, förklarade ordföranden det förberedande valimötet vara afslutadt — och voro kandidater: rr Julius Lindström och S. A. Hediund. ; 1 S i t ( I I f t ( f (0 I C 1 NORGE. Borgmästaren i Bergen, OC. B. Conradi var aflidit vid Sandefjords bad. Han bade ;ge vid storlinget representerat Bergen. Norska teatern i Kristiania har nu gifvit pp staten. SIENA PSA En sträng, men välförtjent tillrättavisning. Till erhållande af den vid Lunds univeritet lediga professionen i statsoch processätt hade tvenne sökande anmält sig, nem igen akademisekreteraren, juris utriusqve andidaten Kroinmer anvh inrig ardininkten fi.