hafva begått det misstaget att tro Magdalen vara lik sin far. Kände han verkligen mrs Vanstone bättre? Han hadelemnat miss Garths fråga härom obesvarad. Hvemialla helgons namn kunde han vara? Hvilken oförskämdhet! Hvad ville han? Ni är måhända en vän till familjen, ehuru jag ej kan erinra mig att hafva sett er, sade miss Garth. Var af den godheten och säg mig hvad ni önskar? Ar ni kommen för att göra mrs Vanstone ett besök? Jeg hade hoppats få det nöjet att tala wid mrs VanstoneX, svarade denne envist Hörbehällsamme och envist höflige man. Hur ibelinner hon sig? Ungefär som vanligt, sade miss Garth, :som kände att hennes återstående förråd at Ihöffighes var på vägen att taga slut. Ar hon hemma? RUN ej. Vv Borta för någon längre tid? :Hon har rest till London med mr Vanstone. :Mannens låpvga ansigte blef hastigt ännu läng re. Hans tindrande, bruna öga såg bestört. ut och hans gröna öga följde dess exempel. Hans sätt blef synbarligen oroligt, och mer är någonsin valde han omsorgsfullt sina ord under fortgången af samtalet. tÄr det troligt att mrs Vanstones bortowvaro skall utsträckas till någon mycket förlängd period? frågade han. Jag tror den kommer att räcka öfver tre veckor, svarade miss Garlh. Jag troratt ni har gjort mig tillräckligt många frågor nu?, fortfor hon, i det hennes missnöje se grade öfver hennes khöflighet. Om ni behagar, så var god och säg mig ert ärende och ert namn. Har ni någon helsning till mrs Vanstone, så skrifver jag till henne med posten i qväll, och jag kan då framföra den samma.