Af det nära samband, hvari samma förbud såInnda. blifvitstäldt: med det till arrendatorers förmån gjorda förbehåll, ro nemligen några den slutsats, att detta förbehåll icke hade något afseende å det uti S:ns 2:a moment stadgade allmänna förbud för der uppräknade embetsoch fjenstemän och att derför å deras enskilda egendomar dessas arrendåtorer voro till bränvinsbränning berättigade, under det andra med full insigt derom, att detta allmänna förbud afsåg lika mycket jorden, som den person, hvilken deraf var. egare, INS den förmodan, att just derför att berörda förbehåll skulle vara tillämpligt endast på kronoarrendatorer, författningen icke för enskildes arrendatorer medgåfve någon bränvinsbränningsrätt utöfver den för öfvergången bestämda tid. Så vidt af förhandlingarna inom riksstånden kan slutas, es dock der denna sednare mening varit den enda rådande. Hos ridderskapet och adeln yttrade en myc-: ket änsedd ledamot och tillika medlem af det särskilda utskottet, vid FAN om denna punkt, att man måste fästa sig vid den, som besutte egendomen, och icke vid den, som skötte den, och att meningen med förbudet i 2:dra momentet således vore, att bränvinsbränning icke finge ega rum å en egendom, som tillhörde, vore döt ock blott.till en del, någon af de i samma moment uppräknade personer, hvilket yttrande icke eller vederlades af de flere ledamöter at utskottet, som derefter hade ordet; men på anmärkning af en annan ståndsledamot, att förbehållet i 3:dje momentet, i afseende å arrendatorers rätt, skulle icke skydda jemväl boställhafvares arrendåtorer, antogo adeln och på inbjudning derifrån äfven öfrige stånden ett, för beredandz af sådant skydd, föreslaget tillägg till detta moment, Inom presteståndet åter, der, beträffånde bedelsen af förbudet i 2:dra momentet, enahanda igt uttalades, som den, hvilken inom utskottet och äfven hos adeln gjort sig gällande, befarade man likaledes, att, genom det sätt, hvarpå sista unkten af 3:dje momentets fanns uppstäld, icke Blott boställshafvares utan äfven öfriga i 2:dra motnentet nämnda embetsoch tjenstemäns rättighet att icke behöfya upphäfva den bränvinstillverkningsrätt, de, enligt könträkt, kunde hafva öfverlemnat åt brukare eler arrendatorer, skulle icke vara bevaråd, hvarför flere talare, utan ätt af någon motsägas, yrkade S:ns förändring, i den syftning, att alla arrendatorer och brukare, hvilkas innehafvande kontrakter funnos före författningens kungörånde lagligen upprättade och således förtjenade, för den tid de gällde, lika bestånd och helgd, äfven skulle anses till bränvinsbränning lika berättigade, — hvilket yrkande dock, då proposition sedermera först framställdes på lagförslaget antagande i sin helhet utan förändring och etta äfven blef pluralitetens beslut, till följd häraf icke kom under någon ståndets pröfning. Uti öfriga riksstånden synes någon i förevarande ämne upplysande öfverläggning icke hafva egt fum, ST vidt det nu lyckats mig att gifva fulla skäl för min öfvertygelseatt med ifrågakomne författningärs anda och mening så väl som uttryck är öfverensstämmanhde, att innehafvaren af landtegendom, tillhörig någon af de embetseller tjenstemän, som, enligt samma författningar, äro förbjudne att med bränvinstillverkning sig befatta, icke eller är berättigad att sådan tillverkning å den egendomen utöfva, bör jag ock anses ega fog till mitt härmed, å embe tets vägnar, framställda vördsamma påsfående, att länsstyrelsens i Upsala ofvanbemälte ledamöter, hvilka meddelat här ovannämnda fem särskilde resolutioner, i hvilkt arrendatorn af en landshöfdings jördegendöm medgifvits rättighet att å samma egendom idka bränvinsbränning. derigenom felat emot berörde författningar samt för ty gjort sig SnG till den ansvarspåföljd, som kongl. hofrätten kan finna med sakens beskaffenhet och 1:stå kapitlet 12 8 rättegångsbalken förenlig. Stockholm den 8 Juli 1862. T.A. Billbergh. — Det äf skomakaren Fåron mot Aftonbladets ansvarige utgifvare, magister A. Sohlman, väckta tryckfrihetsåtal förevar I dag åter å rådhusrättens 6:1e afdelning.. Vi skola imorgon meddela en kort redogörelse för hvad som dervid förekom. .— Det af stadsfiskålen borgmästaren Mellbin, enligt förordnaride af RN ansleren, mot ansvarige utgifvaren af tidningen Fäderneslandet, mureriarbetären Dalhammar väckta tryckfrihetsåtal för uti tidningen intagna uppgifter om stadsfiskalen Stenson i Sundsvall, hvilka S. påstår skola vara: Jögnaktiga, förevar i dag åter inför råd husrättens 5:te afdelning. Dalhammars biträde i rättegången, bokttyckaren J. F. Hagström, förklaråde nu ät sedan, för inhbemtande af upplysningär i målet, ex at redaktionspersonalen varit upprest till: Sundsvall, och denne derstädes erhålli; bekräftelse på de i den åtalade tidningsartikeln gjorda beskyllningar mot Stenson, så hade Dalhatnimar ditekte hos justitiekansleren jort skriftlig angifvelse om grofra tjenstefel bengna af. Stenson, och inlemnades nu afskrift af angifvelsen, äffensom bevis om inlemnandet af densamma. På grund häraf förklarade åklagareti att han ansåg sig böra hosjustitiex n in efterfrågå hvad åtgärd vidtagits i anle!ni at den gjorda angifvelsen, hvarföre målet ujpsköts till den 21:e dennes, då åklagaren kommer att utlåta sig huruvida han vill att tryfrihetsmålet skall fortgå eller bero på anmälan. — Uti September månad 1860 redogjordes för en vidlyftig ransikning inför rådhusrättens 3:dje afdelning angående timmermannhen Lars Göransson, -angifven för anställande af myteri i Sunderland uti -England ombord:å skeppet Atlantic fördt af kapten O. A:Carlsten. Göransson hade Af kapten Carlsten-d. 18 Aug. 1560 blifvit förd från FR a tilbsvenska v. konsuln i Sunderland F.C Huntly, hvilken; sedan :angitfvelse om begånget myteri blifvit-gjord, lät taga Göransson i förvar samt: förde honom ombord ä ett norskt fartyg för att såsom arresterad hitföras. Vid ankomsten hit öfrerlemnades:. Göransson till polisen och-blef insatt i. cellfängelset. Uti 10 dygn fick han sitta häktad intill dess rådhusrätten ställde honom spå fri fot, då.ingen bevisning om Gö: ranssons förmenta brottslighet kunde förebrin Emellertid fortgick undersökningen i flera rättegångsdägat och skeppets redare, grosshandaren Settervall, var målsegare. Utslaget blef att Görahssonsersättningspåstående mot hr Settervallsej kunde bifallasutan skulle målet bero tills kapten Carlsten hemkommit. Den. 23 sistl. Juni anlände skeppet hit, och nålet anmäldes. till företagande, hvarjemte Göransson utverkade sig: särskild stämning å kapen Carlsten för olaga Raring å styrmannen Broman derför att han ombord å fartyget öfverropat Göransson med ärekränkande tillmälen samt å grosshandlaren Settervill tderföre att han