FLUOUCKHOLV den 9 Juni. Riksdagsmannavalet i hufvudstaden står för dörren. Redan i öfvermorgon fredag komma valmännen att genom sina i urnorna nedlagda röster bestämma hvilka personer som vid instundande riksmöte kola blifva -hufvudstadens representanter. Då det är allom bekant att Stockholmsbänkens ledamöter utgöra en sjettedel, ofta en femtedel af de närvarande borgareståndsmedlemmarnes antal är det öfverflödigt att ådagalägga vigten af fredagens valförrättning eller erinra derom, att det är en bjudande pligt för stadens röstberättigade invånare att infinna sig till utöfvande af sin valrätt. Såsom alla veta, ha sedan några veckor härstädes pågått offentliga öfverläggningar, tillgängliga för anhängare af alla olika meningar, för att söka utröna hvilka personer som inom hvarje valkrets synts ega de allmännaste sympatierna, på det alt de valmän som kunde finna sina åsigter representerade af dessa personer måtte kunna koncentrera sina röster på dem och undvika en röstsplittring, genom hvilken valet möjligen skulle kunna falla på någon eller några personer, som alldeles icke representerade flertalets åsigter och öfvertygelse. Man har ge nom dessa offentliga förhandlingar erfarit att åtskilliga personer, som blifvit af en eller flera valmän ifrågasatta såsom kandidater, icke varit villiga att åtaga sig riks dagsmannauppdraget, och man har för öfrigt dels genom anställda profval, dels genom de hållna öfverläggningarne sökt utröna hvilka personer som bland de i förhandlingarne deltagande haft mesta sympatierna. Vi tillåta oss här erinra om hvilka de personer varit som i hvarje krets hali de flestas opinion för sig samt hvilka egen skaper som synts ha tillvunnit dem de i förhandlingarne deltagande valmännens förtroende. I första valkretsen erhöllo kretsens representanter vid förra riksmötet grosshandlaren L. J. Hierta och lärftskramhandlaren Robert Dilzinger vid anstäldt profval de flesta rösterna: Den förstnämndes mångåriga strid både såsom publicist och folkrepresentani för framåtskridandets och reformernas sak förklarar tillräckligt de allmänna sympatier för honom som gifvit sig tillkänna bland valmännen. Han har dessutom genom den nyss utgifna samlingen af sina motioner och anföranden såsom representant i borgarståndet vid sistförflutna riksdag satt valmännen i tillfälle att öfvertyga sig om, det han vid denna riksdag, då han representerade hufvudstadens första valkrets, med oförtröttad: nit fullföljt de sträfvanden, som gjort ho nom så högt uppburen af allmänna meningen såväl i hufvudstaden som i hela landet. — Hr Ditzingers val till representant vid sednaste riksmöte var otvifvelaktigt en följd al den klarhet och energi, hvarmed han under valordningsstriderna i hufvudstaden förfäktade de mera frisim ade åsigterna. Såsom representant var han dessa åsigter städse trogen, och om han än, såsom den der för första gången deltog i de mångartade riks dagsgöromå len, icke så mycket uppträdde i debatterna, förvärfvade han sig ikväl sina ståndsbröders aktning för sundt omdöme ogh en fast karakter. Kännedomen härom och belåtenheten med det frisinnade promn hr Ditzinger äfven denna gång framagt för sina valmän förklara att han ånyo kommit allmänt i åtanka. I andra valkretsen har man synts fullkomligt ense om att återvälja kretsens ena ombud vid sista riksdagen, grosshandlaren Rinman. som vid flera riksmöten med heder represtnterat hufvudstaden och gjort sig värderad för sjellständighet och konstitutionella tänkesätt. Han har icke varit framstående i debatterna, men då han uppträdt har han städse med sitt ord understödt frihetens och framåtskridandets sak samt ifrat för spar samhet med statsmedel. — Den kandidat. am vid sidan af hr Rinman synts ha vunnit ue flestas sympatier, är notarien C. E. Ljungberg, som genom en vidsträckt författareverksamhet ådagalagt mångartade och mogna insigter, stor talang i framställningen sam! uppriktig kärlek till frihet och framåtskri dande. Genom hans uppträdande vid valmötena, der han framlagt ett frisinnadt pro gram, ha valmännen Aven hsft tillfälle ati 1 honom lära känna en ganska lycklig talare. Tredje valkretsen har icke anställt något profval, men af de hållna öfverläggningarne ar det velat synas som om de flestes meningar äro för återväljandet af de båda män, som vid förra riksdagen representerade kretsen, nemligen grosshandiaren Schwan och expeditionssekreteraren Loven. Den förres betydande förmåga i debatten har beredt hans kandidatur understöd från anhänrk af mycket olika meningar. Att hi ovåns decideradt liberala och temligen prononceradt ant byråkratiska tendenser icke förvärfvat honom sympatier från ett visst håll har visat sig vid de förberedande öf verläggningarne, der man från detta båll mycket bemödat sig att uppsöka någon annan kandidat att sätta i hans ställe. Deremot har hr Lovns kandidatur blifvit med värma understödd af frisinnade personer al de borgerliga klasserna, som erinrat om den verksamma del han tog i kommunalreformens oenomdrifvande. om det nit hvarmed