Article Image
ör Lindqvist uppgifvit det ställe derfguldet var ilfnnandes. SK man dock vilja op nera let alldeles otroliga att slumpen så omedelbart fter stölden fört Lindqvist till upptäckandet af ruldets förvaringsort, så, i såväl det sednare som et förra fallet, är det helt naturligt att Lindjvist tillkallat vittnen att vara närvarande vid sodsets framtagande, likasom att han ej emottavit det utan vittnen i händelse en straffad eiler om stölden vetskap egande person (tjufven sjelf kunde det naturligtvis icke vara, alldenstund poisen, oaktad:, allt sitt nit, ännu ej kunnat tå spaning på densamma) infunnit sig hos Lundqvist för att aflemna effekterna; ty hvarje ärlig och hederlig polistjensteman vill naturligtvis stå på så klara tötter, att ingen misstanke kan komma att hvila på honom i händelse ej, allt det stulnä kan till dess egare återskaffas. Äfven är detju alldeles uppenbart att Lindqvist, då han vid samtalet med stadsfiskalen Kock, efter visitationens förrättande i min bostad, yttrade att han redan föregående söndag haft guldet i sina händert, och med anledning deraf tillfrågades huru sådant vore förklarligt, såsom af hr Koek och hans biträden konstaplarne Wessman och Ahlfelt om: viltnadt är, icke undvikit att besvara denna fråga i händelse hah varit på ärliga vägar stadd. Ett annat skäl — ett psykologiskt skäl — talar äfven emot Lindqvist. Hela allmänheten och bäst den del som känner honom personligen vet att Lindqvist varit en nitisk poliskonstapel och satt sin keder uti att hastigt upptäcka tjufvar oci stulet gods — sättet hvarpå det tillgått abstrahe rar jag för tillfället. Är det då troligt att han — med antagande af hofrättens supposition — ej genast. vid guldets, första anträffande skulle anmält det i poliskammaren, så mycket mera, son han efter visitationen i min bostad begagnat sig af åkaredroska för att med största skyndsamhe: kunna inrapporteraä hvad som passerat. Beträffande konstapeln Wiström anser jag mig hafva uti mina besvär till kongl. hofrätten fullständigt lagt i dagen de omständigheter som vittna om hans delaktighet uti det af Lindqvist ut: förda dådet, hvarför jag fortfarande, under yr kande att enkan Anna Maria Carlssons vittnesmål måtte anses för giltigt, äfvensom på grunt af hvad jag ofvan anfört rörande Lindqvist, un ferdänigan fortsätter mina förut i rådhusrätter framställda och i. kongl. hofrätten sedermera full följda ansvarspåståenden mot såväl Wiström son Lindqvist, sålunda, att Lindqvist måtte, i öfverensstämmelse med 40 kap. 2 S missgerningsbal ken, dömas för innehafvande af det stulna godset, för hvars åtkomst han ej nöjaktigt redogjort och Wiström för det han. biträdt Lindqvist ut: hans brottsliga förehafvande och sökt detsamma dölja, samt begge gemensamt, dels för det dt beredt åtal mot os yldig person, dels ock fö: påståenden inför domstol, de der å heder och ge såsom att jag och min. hustru varit fö stöld tilltalade och straffade, äfvensom för missfirmligt skrifsätt uti de till rådhusrätten, och k. hofrätten ingline förklaringsskrifter,, hvarjemtc jag i underdånighet yrkar EL LW af der mig ålagda ersättningsskyldighet till Wiström. anseende denne tvärtom böra åläggas till mig utgifva skadeersättning med 300 rdr rmt. ed djupaste undersåtliga vördnad ci — Allmänna åklagaren, borgmästaren Mellbin KN i går sitt slutpåstående i målet imellan bok: hållaren C. Lindroth: och handlanden J. C. Berg man, angående en lånetransaktion dem emellan. dervid en dosa af konstnärligt värde skulle blifvi: som pant öfverlemnad; och har åklagaren anseti SE icke lagligen kunna mot Bergman framställa några ansvarspåståenden, desto hellre som har icke begagnatiden under ransakningen åberopade handlingen je eller annan till nytta, enär måls: eganden förklarat, dels att han återfått den lemnade penningeförsträckningen, dels att han icke mot Bergman framställde några anspråk eller förde någon talan; så mycket mindre som han varit benägen.att utan pantlemna det äskade lånet, och har åklagaren såsom ett ysterligare skäl för bedömandet af denna fråga sig utlåtit, attingen haft att klaga öfver någon förlust eller obehag af före varande transaktion. Rådhusrättens sjette afdelning, der målet är under. handläggning, afkun: nar utslag i saken om 14 dagar. öskssttontnientm———

4 juli 1862, sida 4

Thumbnail