resenterade samma åsigter, hvilket åter unde genom splittringen ha den följd, att Möten egde i går rum i två af hafvudsiadens valkretsar. Vi redogöra här nedan för hvad i hvardera af dem förekom. I sförsta valkretsen fördes ordet; på anmodan, af kammarrådet Gyllenhoff, som meddelade de församlade de svar han i egenskap af valkomitns ordförande erhållit från de vid förra sammankomsten uppgiflna och sedan inkallade kandidaterna. Svaren,i den ordning de antingen muntligen eller skriftligen blifvit afgifna, innehöllo:; Från grosshandlaren J. V. Abom, muntlien, alt han ej kan mottaga kandidaturen derför att han ej utöfvar sin rörelse i Stockholm, enär han eger sågverk i Westerbotten, i följd hvaraf ban ofta är frånvarande, att hans helsa är klen, att han för öfrigt ej anser sig lämplig till. riksdagsman och slatligen, hvad han särskildt bedt få framfördt, att han ej vill afoifva något program. Från grosshandlaren C. P. Möler, skriftligen, att han anhölle det hans namn mätte från kandidatlistan afföras, då hans vidsträckta affärer och dessutom hans helsotillstånd ej tillåta honom att mottaga riksdagsnanpanppdraget i händelse han skulle blifva vald. Från grosshandlaren Schartau, skriftligen, efter erkännande af kallelsens delfående, följande: I anledning häraf får jag ödmjukligen anföra, att om jag hade öfvervägande skäl redan för 12 år sedan att afsöga mig det af dåvarande valmän för fjerde gången erbjudna förtroendet att vara en bland hufvudstadens 10 representanter vid då förestående riksmöte, jag skulle vid hvilket sednare tillfälle som helst undanbedt mig förnyelsen häraf och nu, vid en uppnådd ålder af nära 65 år, i besittning af en pröfvad erfarenhet om den fasthet och kraft i vilja och handling, som påkallas under en årslång, ihållande verksamhet, — anser mig ega de mest giltiga skäl att förklara, det jag icke kan antaga hvarken den ifråasatta2 kandidaturen, eller ett derifrån härledt ufvudsakligt val. Från grosshandlaren Rinman, som aftonen förut hade återkommit från en resa: att han vore benägen mottaga kandidaturen, men att han hade sig bekant det andra valkretsen lärer ämna uppställa honon såsom sin kandidat, och att, då han haft äran representera denna vid förra riksdagen, han skulle finna det svårt att afsäga sig om han nu åter der blefve hedrad med förtroendet. Hr Rinman hade emellertid haft svårt att afgifva något bestämdt yttrande, då han ej med säkerhet kunde veta om han skulle blifva vald i någondera kretsen. I sammanhang härmed tillkännagat ordföranden att vid det möte, som centrelkomiin hållit dagen förut, bade den för sin del ansett lämpligt att hr Kiomsn antoge kandidaturen för andra valkretsen, som han refaran vid förra riksdagen och dit!vans böjelse äfven drog honom. Hr Rinman hade ämnat infinna sig vid nu hållsa möte om icke svaghet efter resan hindrade. Han var icke närvarande. Rörande hr L. J. Hierta tillkännagaf ordföranden att han ej är i staden, men hemväntas i medlet af månaden. Ordföranden var bemyndigad underrätta att hr Hierta mottager kandidaturen. Br Ditzsinger hade svarat att han, ehuru med mycket tvifvel om sin förmåga att kunna såsom sig bör uppfylla ett sådant kall, -antager kallelsen och vore benägen att i några frågor gifva tillkänna sina åsigter inför valmännen. : Slutligen hade professor A. H. Wistrand skriftligen antagit kallelsen och förklarat sig ) villig att infinna sig vid sammanträdet, dock under en så lydande re-ervation: Jag måste erkänna, att jag icke för min del kan fullkomligt instämma i det framställda yrkandet att riksdagsmannakandidaterna böra inför hrr valmän aflägga, så att säga, en politisk trosbekännelse eller framställa sina åsigter rörande de vigtigare frågor, som vid instundande riksmöte anses kunna till behandling förekomma, helst flera bland dessa — hvaribland exempelvis endast må nämnas frågan om jernvägsstambanorna — torde erfordra mycken utred-: ning och belysning, innan åsigterna derom kunna Jul komligt stadga sig. På härefter af ordföranden framställd fråga om de församlade ansåge hr Rinmans kaundidatur böra hänskjatas till andra valkretsen yttrade si ; flerå talare för en sådan förflytt-T. ning. I sammanhan härmedg förekommo ett par episoder. Smedsmästaren Fagerberg förkinarade att han ansåge det orimligt at: begära en trosbekännelse af kandidaterna; det vore omöjligt för dem att utlåta sig öfver alla del fråger som under en riksdag kunde före-: komma, och han trodde det icke ens vera : lagligt att så tillvägagå. Notarien Carlstedt) genmälte, att då numera åsigten att kandidaterna böra redogöra för sina.tänkesättrörande de vigtigaste samhällstrågorna är så allmänt gillad, torde något annat svar å hr Fagerbergs yttrande icke vara. nödigt, än det allvarliga och värdiga som utan tvifvel skulle komma att lemnas i,två här närvsarande kandidaters yttranden: Den andra episoden var att magister K. A. Lindsb beklagade att intresset i hufvudstaden riksdagsmannavalen vore så ringa att bla:.d1, ett antal af, som talaren trodde, inemot 1000