sade, att tillsättandet af en österrikiskt sinnad ministår i Kassel var en skymf mot Preussen, för hvilken det borde begära upprättelse. Detta yttrad:s i ministerrådet den 23 Juni. Men ministere et konangen, utt seden kurfurste förbundsdagens beslut och förlikt den; siska tvisten genom att afskeda sin ministår, . borde Preussen åtnöja sig med denna haltva upprättelse och afstå från att uppträda med vapenmakt. ögla a gaf vika och truppsammandragningen kontramanderades. Men de militära förberedelserna fortsattes dock för formens skull. I går på morgonen anlände :den-hessiska generalen Bardeleben hit med uppdrag att ilt-kovangen framföra ett egenhändigt bref från kurfursten, som deri söker rättfärdiga sina sista åtgärder och uttrycker sin önskan, att de diplomatiska förbindelserna med Preussen skulle återställas. Efter generalens audiens gaf konungen order om de militära tillrustningarnas inställande. Den hessiske krisen är således för tillfället slut, för så vidt den kunde förorsaka Preussens inblandning. Man tror att hr von Sydow, som nu förrättar understatssekreteraren von Gruners tjenst, bloit afvaktar dennes återkomst till Berlin, för att återvända till sin post i Kassel. Men detta är emellertid icke afejordt. Representantkammarens session den 25 Juni var af vigt. Hon hänsköt till ett utskott af 21 medlemmar en motion af hr Twesten, som innefattade en förklaring i an ledning af den af herrehuset untagna lagen om ministrarnes ansvarighet, att representantkammaren icke erkände kontinuiteten af sessionen före kammarens upplösning och den nuvarande sessionen, samt att hon följaktligen ansågde lagförslag från förra sessionen, som herrehuset meddelade andra kammaren, vara ogiltiga. Kammaren antog derefter en motion, att por ET skulle framläggas året innan den skal tillämpas och sednast före den 1 September. Finansministern lofvade väl att med det snaraste framlägga budgeten, men bekämpade motionen, hvilken således sannolikt kommer att förkastas af herrehuset. Kammaren antog äfven handelsfördraget med Turkiet samt det fördrag, hvarigenom Stadetullen upphäfves. Till slut har jag att meddela er en dålig nyhet, som är karakteristisk för vår minister. Polispresidenten ad interim hr von Winter har erhållit afsked. Såsom man vet, är han liberal och har ihärdigt satt sig emot ministårens reaktionära lagförslag mot pressen och folksammankomster. En konflikt -mellan Berlins polischef och hr von Jagow var förr eller sednare oundviklig. Den inträffade, och ministåren begärde, att konungen skulleafskeda hr von Winter. Konungen gZ efter, och vi ha nu att vänta oss. ett terfall till trakasserisystemet mot a Man skall måhända visa någon måtta, så länge kamrarne äro samlade, men hr von Winters plötsliga afsked bevisar att reaktionen i tid vill rödja fältet åt sig. Hr von Winter säges vara utnämnd till president i Siegmaringens styrelse, hvilket är ett slags landsflykt. Fn P. S. Enligt Kreuz-Zeitung skall hr von Winter tills vidare blott ha erhållit permis sion på tre månader, hvilket är sak samma. Missbelåtenheten härmed är allmän, och Nationalzeitung ger densamma luft. Man påstår att Österrike protesterat mot Preussens. eventuella uppträdande i Hessen, efter det 1831 års konstitution blifvit återupplifvad, ja att det till och med gjort detta uppträdande till en casus belli, hvilket skulle etälla de sednaste händelserna i en egen da-. r. Med protesten torde det ha sin riktiget. Redan vid Preussens första ultimatum hörde man talas derom. Den har utan tvif vel nu förnyats. tt (Från Aftonbladets korrespondent.) Wien den 20 Juni: Debatterna i vår representautkammare ha p någon tid icke erbjudit någonting märkigt, och jag har ansett onödigt att meddela er de interpellationer och andra oratoriska lansbrytningar, som arrangerats till galleriets förlustelse och icke ledt till något allvarsamt resultat. För att anföra ett exempel, ha våra tidniogar nyligen gjort mycket väsen af en diskussion, som revisionen af konkordatet framkallade i riksrådet. Man såg redan det fördrag, hvilket binder Österrike vid den heliga stolen och som burit så sorgliga frukter, djupt modifieradt. M n konkordatet består ännu sådant det beslöts den 18 November 1855, och det är föga utsigt till, att en revision af detsamma kan erhållas i en: nära framtid. Edra läsare ha således föga förlorat på, att någon utförlig redogörelse icke lemnats för dessa ofruktbara deb tter. Emellertid anser jag mig böra yttra nägta ord om diskussionen öfver krigsbud geten i andra kammaren den 16 dennes. Der erbjuder något intresse till och med för utländningen. Det var isynnerhet fråga om utskottets förslag att nedsätta militäranslaget. Under åberopande. at det faktum att Österrikes intressen och en klok politik fordrade ett strängt bibehållande af defensiven samt för öfrigt slödjandesig på finansiella skäl, föreslog utskottet att krigsbudgeten för år 1862 skulle