ELISABETH CALVERTON ). Richard Calverton, som för första gången i sitt Hf var illa sjuk, bar sitt lidande med föga tålamod; han hade varit för mycket storlalande, för mycket skrytsam och öfversittare för att ej i sjelfva verket vara en feg stackare, och nu, då han var sjuk och bjelplös, öfverlemna sig åt förtviflan. Han trodde med visshet att hans timglas redan var utrunnet och att döden satt vid hans sjukbädd. Han ångrade nästan sin flykt från Bermuda, då han i alla fall skulie ligga här och dö som en hund, och kanske inte ens få dö i fred om någon :sqvallrade om att han låg sjuk här. E Sednare på natten började han, som läkaren förutsagt, att yra, och talade om ElDorado samt räknade sin vinst och stridde om brorslotten i rofvet med de förnämsta medlemmarne af sin skola. Stundom afbrötos hans oroliga drömmar af utropet: Gå inte ifrån mig, Bessy!4 hvarefier hon, sedan hon upprepat sitt löfte att ej lemna honom, tillslöt ögonen och återföll i yrsel. Mrs Wessinger kom efter ett pur timmar för att höra om hennes hjelp var af nöden, men faun Bessy fullt besluten att ensam vaka vid sin fars sjuksäng. Jag är hans dotter, sade hon, och han skall nog komma att hålla af mig. Han skall lyssna till hvad jag säger och kanske låta mig läss) bibeln för sig och hemta lärdomar derutur. Kan jag fiona någon bättre eller tacksammare sysselsättning, mrs Wessinger? ) Se A. B. n:r 67, 68, 70—72, 74—79, 81—83, , 88, 90, NP, 95—97, 99—102, 104-106, 108, 111, 113, 115—117, 119, 121, 122, 124—128, 130—132, 135 139, 141—144, 147 och 148.