(Insändt.) Till Stockholms komministrar. Om förvett folk, hvilket såsom det sven ska är stadt i ett kraftigare utvecklings stadium, hvarje sammanträde af dessrepre sentanter är af stor vigt och bör påkall: dess kommittenters lifliga uppmärksamhe och deltagande, så gäller detta i sanning och företrädesvis om den kommande riks dagen. Hvar och en, som har någon kän sla för sitt fädernesländs väl, något delta gande för dess utveckling i frihet, sedlighe och välstånd, kan ej vara likgiltig hur: svenska folkets representanter då förslå at uppfatta sitt kall. Det är härvid ej-nog at ega kunskaper, godt hufvud och ef redba: karakter, utan man måste ock vara fri frå: ståndsfördomar och halva öppen blick e blott för tidens förderf, utan ock för des: rättmätiga kraf, dess stora och sköna syl ren. Ett sådant rättmätigt kraf, som de: härvarande tiden ställer på det svenska fo! ket, är att det skall veta bortkasta sin stånds representation och skalfa sig en annan, gon icke blott blir ett sannare uttryck af hva: som rörer sig i: folkets medvetande, utv ock kan utveckla och höja detta medvetande Huruvida den äldrige maa, som hittihs vu rit vår representant och som flertalet för modligen äfven i år tänka rösta på, hyse denna åsigt i afseende på den bliftvande riks dagens lifsoch hufvudfråga, vet jag icke men det vet jog, att det höfves oss, med lemmar af hufvudstadens presterskap, a härför icke vara likgiltiga och att häro närmare höra oss för och att derefier ci vårt votum. Om ett sammwuträde häron kunde ega rum, skulle insändaren ha de iristigheten att mot alla invändningar sök: bevisa, att.det i sanning är presteståndet vällörstådda intresse att, långt ifrån a,t mot itbeta, tvärtom söka befrämja en sådan re presentationens ombildning, hvarigenom de ipphör att på riksdagen utgöra ett stånd Röstegande