någonting... De säga om allting vår, t. ex. vär slöja, vår rosenkrans; äfven när de tala om sin skjorta säga de vår skjorta. Stundom sätta de värde på någon liten sak, en bönbok, en relik, en signad medali. Men så snart de märka att deras hje ta börjar fästa sig vid densamma, måste de lemna den i:rän sig. De erinrade sig den heliga Thereses ord, då en förnäm dam vid inträdet i orden frågade: Tillåter ni, moder, att jag hemtar en helig bibel, vid hvilken jag mycket fäst mig??? — Ni har fäs er vid något? I det fallet inträder ni ej hos 0s3.7 Ingen, hvemhelst det vara må, får stänga in sig, får ha ett rum för sig sjelf. De bo izostängda celler. Om de möta hvarandra, säger den ena: Lofvadt och tiillbedt vare sltarets heliga sakrament ! Den andra svarar: ?I evighet?. Samma ceremoni, om den ena baltar på hos den andra. Knappt är dörren vidrörd. så hör -.man innanför densamma en mild röst hastigt säga: I eviphet?. Sås allting blir äfven detta af vana mel och den ena säger väl ofta 7i evighe nan den. andra är färdig med. sitt länga Plofvadt och tillbedt vare altarets heliga sa krament?. Den besökande säger vid inträdet: Ave Maria och den andra svarar: Oratia plena. Det är deras ?goddag, visserligen full af nåd?. Vid hvarje timslag i klo-tret tillärges tre. På detta tecken afbryta ala, priorinnan, föstmödrarna, de som eflagt löftet såväl som noviserna, hvad de säga, göra ciler tänka, och alla säga samtidigt, t. ex. om klockan är fem:Klockan fem och på hvarje tid vare altarets heliga sakrament lofvadt och tillbedt?. Är klockan 8, så heter det: Klockan 8 och på hvarje tid? 0; s. v., och på samma sätt för hvarje timme som slår. Denna vana, som har för ändamål att afbryta tankarna och alltjemt åler leda cem till Gud, eger rum i måvga kloster; formeln är blott olika. Så säger man t;ex.iJesusbarnets kloster: På Uennå timme och på