OCK STUTVIISCH GL SMA at VTiFejeldu. JCM fyd ning i samhällslifvet som blir en följd af refc mens genomförande finge göra det öfriga i des enkla former. ad anginge represent sammansättning, så hätfe talaren vi gjort sig så noga reda för alia der förekor mande omständigheter, met han trodde doc att ett tvåkammarsystem skulle blifva lämpli äfven shär Jikasom i de flesta om ej alla and konstitutionella länder. Ått något öfverhus ter engelskt mönster hos oss icke kan ifrågakor majvansåg.talaren öfverflödigt anmärka, men tro de att någonting likartadt med devw denska öf: kammaren deremot kan förtjena uppm het, ehuru han trodde att möjligen för inträd isen-sådan kammare måhända äfven kunde fo dras några qvalifikationer i afseende på bil ning, till dem i afseende på ålder som dansk grundlagen stadgade. Erfarenhteen hade v visat, att. män med: hög bildning inkommit det danska landstinget, men han ansåg ej olämj ligt att bildningens rätt erkändes äfven på papp ret. Närmast i ordningen efter representationsfri gan ville hr Stråle sättareligionsfrihetsfrågan. Ha skulle såsom riksdagsman anse för en af sin heligaste pligter att verka för en fullständig r ligionsfrihet, ty det är den som, i bredd med de olitiska friheten, bidrager att lyfta ett land, a förädla ett folk. Och vi behöfva i sanning e utsträckning af den religiösa friheten, och fran för allt behöfva vi tolerans. Jemför man stäl ningen här och i grannländerna i detta afseer de, så måste man förvånas öfver huru långt stå tillbaka för dem. Tal. lemnade derhän ar vändandet af den officiella termen: den ren evangeliska läran, hvilket i sjelfva verket ick vore annat än en fras, men vore det icke t. ex i hög grad beklagligt att om någon af samvets betänkligheter mot vidhållandet af någon blan de dogmer, som statskyrkan bjuder oss att be känna, vill i inre och yttre afseende sluta si till andra med honom i detta afseende liktän kande, så skall han kallas till domkapitlet oci genomgå en hel serie af varningar och föröd mjukande formaliteter. Icke mindre obilli; vore stadgandet, att från statskyrkan afvikand religiösa samfund ej få ega någon jord ilandet Och kunde det väl vara vårt tidehvarf värdigt att om en statens embetsman råkar få någr: samvetsbetänkhgheter rörande en eller annan a statskyrkans dogmer, så skall det bero på K M:ts godtycke huruvida han skall skiljas frår sin befattning eller ej, han må för öfrigt var: huru oförvitlig och huru skicklig som helst. Der nya s. k. religionsfrihetslagen af 1860 hari stäl let för religionsfrihet gifvit oss godtyckets fri het. I den gsmla lagstiftningen från Gustai III:s tid, så intolerant den än var, funnos åt minstone några rättigheter för främmande tros bekännare. Nu äter är allt beroende på K. M:ts nåd. Tal. för sin del underkastade sig hellre en sträng lag, men hvilken gifver rättig heter, framför en mindre sträng, under hvilken man skall vänta allt af godtycket. Tal. kände icke valmännöens tankar i dessa ämnen, men förklarade att han skulle såsom riksdagsman a alla kräfter verka för den religiösa friheten. Hvad dernäst vidkomme de anslag, som ärc nödvändiga för att en regering och en ordnad statsförvaltning ska!l vara möjlig, så skulle talaren såsöm riksdagsman bevilja sådana, der han ansåg detimed landets fördel förenligt och han funne någon borgen för uppfyllandet af de vid beviljandet fästade vilkor; men han skulle be stämdt motsätta sig anslagsyrkanden i afseende å hvilka han icke egde dessa motiv till bifall. I afseende å dessa ämnen. hade han någon erfa renhet, såsom den der två år å rad deltagit i statsrevisionerna, der godt tillfälle erbjödes at få en öfverblick af statsförvaltningen och känne dom om dess detaljer. Talaten befarade visserligen att för mycket taga valmännens tid och uppmärksamhet i anspråk, men han ville dock kasta en hastig blick på de särskilda hufvudtit larne. Hvad då frärst vidkomme den försa. onfattande anslaget till H. M. konungen, så Vöre derom ingenting att säga, då den väl fortfarande kommer att förblifva hvad den är. Andra hufvudtiteln upptager utgifterna för rättvisan i landet. Talaren fann anslagen på denna titel ej öfverdrifna, helst han icke kunde undgå uttrycka den öfvertygelse, att rättvisan skipas bättre i Sverge än i något annat land. England är älvenledes stolt öfver den jemlikhet inför lagen, som der förmenas vara rådande, men likväl är det ett faktum, att derstädes endast den rike kan föra en rättegång, medan: vi i Syerge med rättmätig stolthet kunna säga, att äfven den fattigaste kan inför våra domstolar söka och vinna rättvisa. Orsakerna till detta lyckliga förhållande. trodde talaren vara att söka i friheten från all politisk inblandning hos vår domarekår-och framför allt i den för Sverge egendomliga institutionen af en högsta domstol, bestående afoafsättliga ledamöter och helt och hållet. oberoende af regeringen. Öfvergående till den 3:dje hufvudtiteln, anslagen till utrikesdepartementet, sade sig talaren skola blifva mycket brydd om han skulle nödgas säga någonting om den, ty det vore ej godt att veta hvad som döljer s:g under hemlighetens slöja. Och att detta är förhållandet med mycket af hvad som hörer till denna hufvudtitel hade. talaren erfarit såsom statsrevisor, hvarpå han exempelvis anförde, att då revisorerna begärde upplysning om användningen af en viss summa, så svarade h. exc. utrikesministern, att detta komme icke revisorerna vid. För sin del skulle talaren dock under sådana omständigheter åtminstone icke vilja bevilja några förhöjningar på denna titel. — De 4:de och S:te titlarne med sina anslag till armen och flottan vore ganska. sorgliga titlar, ty: de medtogo en göd del af landets tillgångar. Huru de användas öfverstege en s. k. civil persons förmåga att bedöma, men så mycket hade han farit, att der förekomma på dessa titlar ganska besynnerliga poster. Isynnerhet hade talaren i detta afseende fästat sig vid de s.k. förslagsanslagen, der visserligen en summa anslås, men med rätt för K. M:t att öfverskrida densamma, hvilket. också skett i det omfång, att, exempelvis, i ett fall der 400,000 rdr varit anslagna, utgifterna blifvit -800,000 rdr. Så beskaffade anskulle talaren så litet som möjligt understödja. Äfven skulle hamn anslå så ditet som möjligt i andra fall, der han funnit medlen på högst besynnerligt sätt användas, såsom t. ex. för! ållandet vore med det till 65,000rdr upptagna reseersättningsanslaget. Revisorerna hade l:. ft tillfälle iakttaga huruledes man i Östersund hat behof af en-läkares biträde vid en besigtnu v. för hvars förrättandeerfordrades en förmiddag. För detta ändamål ditbeordrades en tältläkare, men denne råkade bo i Luleå och resan fram och åter för honom utgjorde icke mindre än 72 mil och: kostnaden för staten gick öfver 500 rdr. Revisorerna tyckte väl i sin enfald;att man för denna en förmiddag verkställda förrättning gerna hade unnat anlita en läkare i Östersund, men zeneralbefälhafvåären och krioskollesium voro :: an