tantkallet vore af alla känd och erkänd, och dels advokatfiskalen Söllscher, hvilken vore känd för sinä, djupa. insigter och sin redbara karakter, och hoppades tal. att hr Söllscher skulle inse tin medborgerliga pligt och icke undandraga sig kandidaturen, då han vore en man som genom sina insigter kunde uträtta mycket såsom representant. Advokatfiskalen SöriscHer tackade äfven för den uppmärksamhet, som visats honom derigehöm att hans namn här blifvit nämndt, men han bad. få anmärka, att hans verksamhet varit alltför ensidig för att han skulle vara lämplig till representant. De flesta frågor som han intresserat sig för vore också redan af regeringen afgjorda och de öfriga blefve det sannolikt innan nästa riksdag. Fär öfrigt funnes det inga frågor som han synnerligen intresserade sig för, ochdå han dessutom egde föga insigt i en mängd förekommande saker. Ckemmpelvis de ekonomiska, så hoppades han ej blifva ifrågasatt. Handlanden ÖsEre bad att få för-sin del såsom;:en af kandidaterna för kretsen uppgifva expeditionssekreteraren Lovån, som representerade denna valkrets vid sednaste riksmöte. Hofrättrådet Uppensere anhöll att, på de motiver som blifvit anförda af general Hazelius, få såsom kandidat uppgifva öfversten Stål. Då han både vore i besittning af kunskaper och hade visat nit för industrien, skulle han utseende till representant i talarens tanka blifva ett godt val. Arehitekten Erman hade velat föreslå, hrr chwan och Söllscher, men då den sistnämnde begärt att icke komma i åtanka, så anhöll han att i stället få föreslå expeditionssekreteraren LovEn, General Hazerrvs, som nu erfarit. att medicinalrådet Carlsson ej vore valbar och att hr Söllscher, deri lyckligare än de flesta, fått alla de frågor afgjorda, för hvilka han intresserade sig, och derföre ej ville komma i fråga, bad att i stället få understjödja öfverste Ståls kandidater. Han intresserade sig synnerligen för industrien och hade verksamt biträdt vid slöjdskolansreorganisation, en institution åt hvars utveckling han egnat sig med sådan ifver, att han begärt tjenstledighet; för att kunna odeladt verka för densamma. Då han derigenom visat med hvilket nit han egnade sig åt ett uppdrag som blifvit honom anförtrodt och då han för öfrigt vore en ME man, understödde talaren hans kanidatur. Doktor LemcHENnN anhöll, att jemte det han förenade sig med föregående talare att föreslå hr Schwan, få nämna såsom sin andra kandidat en man, som i en af landets lifsfrågor, undervisningsväsendets ordnande, verkat och kan verka mer än någon annan och som dessutom genom sina insigter i olikartade ämnen och sitt nit för framåtskridande och utveckling i alla riktningar skulle kunna gagna mer än de fleste, nemligen rektor Siljeström. Expeditionssekreteraren Lovin anhöll, att då hans namn blifvit nämndt bland dem, som ifrågasattes till kandidater, få förklara att han, genom den erfarenhet han vunnit såsom representant vid sednaste riksmöte, funnit att riksdagsmannen måste handlägga en sådan mängd olikartade ämnen, ifrån de högsta och mest maktpåliggande frågor ned till de obetydligaste småsaker, och han följaktligen var än t ifrån att tilltro sig besitta insigter i alla förekommande saker. Han skulle derföre aldrig sjelf djerfvasle uppträda för att eftersträfva detta svåra och meaktpåliggande uppdrag, men då i denna krets af valmän hans namn blifvit nämndt, så ansåg han sig böra förklara, att om valmännens förtroende skulle ännu en gång kalla honom till reresentantskallets utöfning, så skulle han deraf inna sig hedrad och efter måttet af sina krafter söka uppfylla detsamma. Sina åsigter hade han vid sistförflutna riksdag icke ofta uttryckt i plena, ty han vore ej talare af naturen; men lika med general Hazelius trodde han att ett vida vigtigare fält för representantens verksamhet förefunnes i utskotten, der ärendenahufvudsakligen beredas, och der hade han sökt verka efter sin bästa öfvertygelse, och hvad han der gjort, de åsigter han dervid uttalat, vore hans program. Han hade redan inför valmännen förklarat, och han upprepade ånyo öppet, att han med afseseende å en bland de omständigheter rörande hvilka han uttalade sig före de förra valen under riksdagens lopp modifierade sin åsigt, nemligen i fråga om sättet för åstadkommande af en representationsreform; men detta vore ej någon förändring af åsigter i sjelfva saken, nemligen i fråga om det oafvisliga behofvet af en representationsreform, utan endast i fråga om sättet förl; dess ernående, i afseende hvarå en hvar lätt insåge att tillstötande omständigheter kunde alstra en förändrad opinion. Yttrande sig slutligen i egenskap af valman bad talaren att få understödja öfverste Ståls kandidatur. General Hazzuws uttryckte något tvifvel huruvida rektor Siljeström vore valbar, hvilket dock flera närvarande 2 plyste vara förhållandet, hvarpå generalen förklarade, att det funnes få personer på hvilka han satte mera värde än på hr Siljeström; men han ville erinra att han nyligen åtagit sig ett uppdrag, som han bad hrr kandidater ursäkta att han i vigt satte till och med öfver riksdagsmannens. Talaren befarade att en man, med rektor Siljeströms förmåga att följa och deltaga uti förhandlingarne, icke skulle kunna dela sin verksamhet på två sådana håll, och han kunde derföre, om han blefve vald till riksdagsman, nödgas afstå från sin befattning såsom inspektör för folkskolorna i hufvudstaden. Väl vore det sannt, att för en man med-hans verksamhetsförmåga tiden vore elastisk, men då hans kandidatur just blifvit föreslagen af en läkare, så ville han vädja till denne om hr Siljeströms kroppsliga helsa stode i harmoni med hans stora själskrafter. Talaren skulle icke gifva sin röst åt någon hellre än åt hr Siljeström, men han sig ej böra taga en person från en plats der han ej kan ersättas, till en annan der han kan ersättas. Advokatfiskalen Sörrscurr och medicinalrädet CarIsson yttrade i afseende på hr Siljeströms Ddidatue enahanda åsigter som general Hazeius. Doktor LemcHen hemställde om det ej skulle vara en fördel att bland svenska folkets representanter kunna såsom målsman för hela Sverges folkskoleväsen insätta en person, hvars utmärkta egenskaper så vitsordades från alla håll, som händelsen här vore med hr Siljeströms. Talaren trodde, att Stockholms folkskoleväsen nu inträdt i det stadium, att det icke så uteslutan: de behöfde taga inspektörens tid och krafter i anspråk att han ej skulle äfven kunna på representantplatsen egna någon del deraf ät främde af gamma stora angelägenhet i hela lanet. Handlanden RB. Dirziscer hemställde om, sedan nu åtskilliga kandidater blifvit uppgifna, man ej skulle kunna skrida till ett prof val för att utröna hvilka af de föreslagna som hade allmännaste sympatierna bland de närva rande valmännen. Medicinalrådet Cartsson trodde detta ännu vara för tidigt innan kretskomitn från andra kretsar inhemtat, hvilka kandidater som der bliivit ifrågasat.a. Hofrättsrådet UDPDENBERG md åter ett profval behöfligt just för att komiterade skulle hafvs något eddelande att göra öfriga kretskomitce BE fä BIT SOS Tar Er ER Deg HM E:Oja AA PM LP TIA AA 4 OD FAP ga