Och Jupiter Pluvius bar sig ju åt! : Hans himmel snart sagdt Leständigt var våt; Dock, regn betyder ju lycka? — Vi tänkte — det var på hänryckningens dag (Den räckte då hela färden) — Om de drifvits till Ryssland vid detta lag, Det skulle se ut för verlden! Men lyekligt I nådden ett godt lands hamn, Att der hvila ut vid vänskapens famn — Behöfligt, ty Östersjön suger! I gjorden besök hos de bröder i Lund, Hvad glädje der skulle råda! Det mötet en endaste liten sekund Vihade önskat att skåda! Ett sådant möte ej glömmas kan: Man kan minnas mindre saker minsann. Man har rätt att blifva berusad! Från hinsidan fjellen I träffat också En skara de dyraste vänner. I lärden dem ju att Svensken förstå? 1 saden, hvad han för dem känner? I gjorden ju det? — väl, då ana vi godt Sin lösning bör Norska frågan ha fått Och spöka ej åter till hösten. Och sen, på de tusende bokarnes ö Hvad bröder och systrar I råkat! Om denna kärlek, som icke skall dö, Om nytt och gammalt I språkat. Vi hoppas, das grosse Vaterland minns, Att das grössere Vaterland också finns, Och att dess förbund — är enigt! Vi vete, att väl I fyllt eder pligt Til Held for Norden — for Jorden, Att I insett er färds omätliga vigt För den kära treeniga noraen; Att de fått orätt, som sagt, att I gjort På sin höjd ett enkelt utbyte af — kort, Men icke af tankar och känslor. På lite, men välment, förutan all ståt, Vi önskat att se er, I bröder! Det tyckes väl djerft, då en tid bortåt firats så grundligt i söder, Men I ären ej främlingar, dem man med tal Och krus utan ända, om festen är skral, Behöfver att bedja om ursäkt. Här ha vi ett möte nu på vårt vis, Ett hemmagjordt, som man plär säga. Om ej jus ehampagnen förtjenar pris, Det andra sitt värde kan äga. Och punsch-n sen gammalt nog kännen I till, Att den blifvit bättre, cj säga jag vill, Men tror ej, att just den är sämre. Välkomne då åter till Fyris strand Att trycka de älskande händer! ch visen, att svensken sin hembygds land 8j glömmer bland främmande fränder! Iy tänkten I der vid hvarenda fest, Att borta är bra, men hemma är bäst — Jå tänkten I riktigt förvisso. Sedan derefter kandidat S. Selling föreslait en skäl för den danska qvionan i ett verifieradt föredrag, direktör Josephson utragt en för sången och den betydelse denamma för studentmötena egde, föreslog doenten Odhner en skål för Upsala borgerkap, som vid studentmötet i Upsala 1856, id den närvarande festen och så många an ra tillfällen ådagalagt ett varmt deltagande ör studenterna och de skandinaviska enhetsträfvandena för hvilken skål borgmästaren Cindeström tackade. Den angenäma festen lutade först vid den nya dagens inbrott.