En mantel af gnistrande lågor. Det faller! — Men Muspels söner förtära Ej Danmarks minnen och Danmarks ära. Thy reser sigborgen åter ur grus På säkra ochåldriga grunder, Så höjer sig Ock öfver seklers brus, Belyst af historiens eviga ljus, Den heliga tempelrunden, Som, aldrig af härjarens fackla hotad Står djupt i hjeltarnes kummel rotad. Och träder du in i dess pelarsal, Hvad minnen! Hur mäktiga, höga! Bland fridens trofer från mödans dal ; Der fladdra ock fanor förutan tal, Och fram för ditt häpnande öga De skirida, de väldiga skuggor, i qvällen Och närma sig åter de kära ställen. Der synes kung Christian med blodigt svärd På vilda, på brusande vågor! Med lyftadt öga han trotsar en verld Och börjar ånyo sin segerfärd Vid solens slocknande lågor. Allt viker! Med blixt på sin herrskarpanna Han bjuder segrens gudinna att stanna. Du folk, som har vetat med mannamod Ditt land och din ära att värna, Som alltid i främsta lederna stod På odlingens bana, som gjutit ditt blod För Danas och frihetens stjerna! En skål för det höga, det stora minne, Som bor uti borgens salar derinne! En skål för ditt namn, som med evig glans Med sångmön flög öfver jorden! u Gefions ö, ej vissnar den krans, Som rikast åt dig från sekler: bands Af konst och skönhet i norden. En skål för hvad herrligt och stort du eger: För Thorwaldsen, Holberg och Oehlenschläger! Af danska sångföreningen atsjöngs följande sång af Chr. K. F. Molbech: Hil dig, Hus med trende Haller, stjerneklare Nord! Sterke Sölverhjelm paa Issen af den gamle Jord! Fedres Grav med helligt Minde, Sönners Hjem, mens Tider svinde, Hayn i Stormen, Haab i Nöden, Hvilested i Döden! Du, som herded Villiens Söner i den friske Vind, Du, som lod vor Gjerning blomstre sund med Rosenkind , Du, som fyldte Tankens Strömme, Du; som gav os milde Drömme, Du, hvis Meerke stolt vi bare, Priset skal du vere! Vi, som du har födt og fostret, Börn af felles Old, Vi, vil riste nye Runer i dit gamle Skjold, Paa din Terskel sammen stande, Vogte dig med opreist Pande, Og for dig, naar Lurer gjalde, Seire eller falde ! Fosterland, hvortrende Stammer sprang vs samme od! ; Fagre Land med Sky om Tinde, Böle je din od! ; Oldtids Land med Mindets Dale, Fremtids Land med Daad og Tale, Stand med Mark og Skov og Bjerge Trygt i Herrens Verge! Höit paa dine Sletter bölge Korn til Sönners Bröd! Dybt bag dine Stene voxe Malm til Fjenders Död! Sang i dine Skove klinge, ; Daadaf dine Lender springe, Og din höie tinding vere Stjernesmykt af 2re! Söndags morgon klockan 9 samladesman åter för att änträda vandringentill det en mil derifrån belägna Fredensborg. Öfver de stora festligheterna derstädes finnas ännu endast korta berättelser i de danska tidningarne, sammanfattade efter telegrammer. Efter framkomsten marscherades med gardenas musik i spetsen Dp till slottet, hvarest man samlades i. riddarsalen. På dess galleri befann sig konung Fredrik, omgifven af arf: prins Ferdinand, prins Kristian af Danmark; geheimerådet. Hall, biskop Monrad, svenske ministern grefve Hamilton, baron BlixenFinecke samt en talrik. och lysande hofstat. Sedan kunungen helsat gästerna välkomna, tågade man till Normandsdalen i slottsparken. hvarest en storartad frukost var arrangerad.Knappt var dock denna börjad förrän ettstörtregn inträffade, hvilket dock . ej synnerligen störde hvarken glädjen eller aptitens stillande. Då solen åter bröt fram; helsade3 hon med ett så kraftigt hurra, att EROPpEN någon skål eller något tal skördat ett kraftigare. Konungen sjelf öppnade raden af skålarne med ett lefve för Carl XV, hans fosterbroder och trofaste vän, hvilken skål besvarades af grefve Hamilton med ett lefve för kung Fredrik VII. Sedan konungen tackat härför och nan från Lund utbringat en skål för. konungen, den bäste danskenX;yttrade H. M. att han ieke kunde tolka sitt svar härå bättre än genom att genast sända sin vän Carl XV en hjertlig helsning. Derpå nedskref konungenföljande telegram, hvilket ad telegraferades till Stockholm (en telegraftråd var framledd ända till den plats, den konungen befann sig): Till H. konungen af Sverge och Norge i Stockholm. Jag är i detta ögonblick församlad med Dina svenska och norska undersåter till en fest, som jag ger i min park. Vi äro tusende tillantalet, som välsigna Dig. Din broder och vän Fredrik.X — Till svar härå ingick sednare från konung Carl följande telegram: Jag tackar Dig hjeriligen å egna och mina förenade folks vägnar för den gästvänlighet och välvilja Du visar ungdomen från Norden. Din tillgiine broder SR Sedan professor Hammerich utbringat en helsning till :det kungliga huset och redaktör Ploug för H. M. uttryckt de danska studenternas innerliga tacksamhet för det kungliga sätt, på hvilket de danska studenternas gäster blifvit mottagna, slutade H. M, fe sten: med en tacksamhet till. sina. gäster. hvarvid: han uttalade såsom sin öfvertygelse, att NR Ar mellan de tre nordiska folken skulle blifva för alltid bestående. Klockan 3 e.:m.sskedde afresan i vagnar till: Hel siigör. En mängd sånger med särskildt för fattade ord blefvo naturligtvis afsjungna eller utdelade vid denna fest. Mottagandet i Helsingör var lika så festligt som i de öfriga städer, hvilka studenterna hade besökt på denna sin utflygt. All: gatomg voro prydda af-blommor, guirlan er, flaggor och festligklädda damer, oc! hurrarop utbyttes mellan stadens invånar SR Tr AK Få TR AR 3, BRT 4 OR Ta NE ft te Ån op) pa sf jr ÖREN I SFR VR rr rn Jr RE EE a Fr Kr