to laven med DryStvllder — IKKE DIOL al danske, men ogsaa af svenske og norskeMznd ja de staae der hverken som svenske eller norske eller danske Mend, men som Nordens Mend. I, vore Gjester fra Sverig och Norge, der dele vore Anskuelser om Studentermödernes Betyd-j ning, byde vi velkomne til Festen! Visige Eder Jet Velkommen, saa varmt og inderligt, som man kan sige det til dem, om hvem man veed, at de ere ligesaa glade ved at höre det, som vi ved at udsige det. Leve vore svenske og norske Gjeester! Derefter tramträdde nordens äldste skald, biskop Grundlvig, för att bringa nordens Jungdom sin helsning. . Han mottogs med lifliga och hjertliga bifallsrop, och började af denna anledning med en tacksägelse för det Jhan ännu en gång mottogs och hördes midt ibland de unga. Det gladde honom att ännu en gång kunna helsa ungdomen från högnorden, ända från Mälaren till Limfjordens utlopp, från Vardöhus till Eidern, der nyligen Uffe hin Spage den andre? slog, om icke tre, så åtminstone två fiender för hvarje nordbo. Han gladde sig öfver detta möte med hyperboreer, d. v. s. högnordboer, och öfver att ha upplefvat ännu en menniskooch skaldeålder i norden. Han borde — torde någon säga — alldeles förgäta sig sjelf och sina gamla drömmar i denna nya tid, som icke blott med sina elaka päfund störer påfvens och Antonellis hjerta och nattro, utan äfven många andra i sinne och håg mindre föråldrades frid och ro. Han borde måhända hos denna uppbrusande? ungdom inpränta det gyllene lagom. Nej, han räknade på ungdomens bifall till att han denna, icke blott sista, utan säkert allra sista gången han uppträdde, sörjde för det poetiska arf, som lemnats af den skaldekrets, af hvilken han vore den siste medlemmen, den skaldekrets, som väckt Valhals gudar till förnyadt lif: och upplyst icke blott vår, men hela Europas läsekrets derom, att här i norden lefde ett Asamål, ett Bjarkemål, gemensamt och eget för hela norden, hvari kämpeanden har ett bättre minnesmärke än runstenarnes, så att till.och med de stora folken i söder och vester skola ha svårt att följa oss i det stycket. I sin ungdom gaf han det löftet att han skulle hålla på detta andelif och detta andekraf och bära vittne om det så länge tills det finge röst och lif i folkens sinne och hjertan. — Alldeles utan personlig äregirighet är det icke, ty så uppoffrande för dygdens skull öfverlemnaf han åt tyskarne att vara, Han väntar dock icke att bli en krönika för sig sjelf, utan blott en del at den rika historia om nordens pånyltfödda anda, den anda som Oehlenschleger väckt, hvarigenom han också uppeldade honom sjelf, den nordiska bokmalen, att gripa sig an. Han uppmanade derföre ungdomen att bringa denna högnordiska anda tillbaka på tolktungan, icke såsom skalder, ty det kan blott den, som är född till skald, utan såsom framtidens tungor,ty det är ungdomen. För nordens pånyttlödelse! Detta tal helsades med ofantligt jubel och ettlefve för Gamle Grundtvig!? Sedan derefter följande verser af Faber blifvit afsjungna: For Danmarks Drot, for Sverrigs og for Norges Höit lyde skal vor ungdomsfriske Sang, En Sang, som Lerken lerte os imorges, Og derfor jevn og simpel er dens Klang. Hvor Fossen styrter gjennem Bjergets Revne, Har Stemmen mere Malm, saavidt vi veed, Men her og der, naar Kongerne vi nevne, Er Sangen lige fuld af Kjerlighed. Heelt unge er vi, uden kjendte Navne, Og derfor tidt vi höre maae et Raab Om Drömmeri og om hvad det kan gavne, Men I forstaae vor Glade og vort Haab. I vil ei kaste haanligt overende Den Bro, vi bygge 1 vor Phantasi, Thi det är Eder just, I Konger tvende! Der gjorde Veien over Sundet fri. For Eder er ei Havet nogen Skranke, Men meer et Led imellem Land og Land, Og vil I vexle ud et Ord, en Tanke, Strax staaer den Ene ved den Andens Strand. Og Folket modd det seer Jer vandre Med Arm i Arm mod Kongegaarden hen, Og siger, som det siger om os Andre: Der gaaer han med sin Broder og sin Ven. Tidt gik der Brev och Hilsner mellem Lande, Af sikkre Mend har Kongerne jo nok; Men denne Gang Kong Carl fra höie Strande Lod Hilsnen bringe ved en Fugleflok. Tag mit Farvel, saa löd den Konges Tale, — Min Tanke ka Eder, reis med Gud! Men möder I Kong Fredrik i hans Dale, Da siig, jeg havde intet bedre Bud. vå hvad der ellers ligger mig paa Sinde, Vil Kongen nok forstaae af lders Blik. Og hilser saa den danske Mand og Qvinde, Giv dem det Haandtryk, som af mig I fik. Men hjemadvendte skal I med mig sande, Ja höit forkynde skal I vidt og bredt, cAt er end deelte Nordens gamle Lande, Er Sproget overalt og Hjertet Eet. Saajunde Kongerne hinanden mindes, Saa kjende de hinandens Folkefeerd, Og vel de veed, at Nordens Styrke vindes Ved Enighed og ei ved Tid og Sverd. For al den Tröst, der ligger 1 Jer Lere, For al den Kraft, den laaner til vor Tro, Vi tukke Jer, I Gode og I Kjere! Ja, Gud velsigne Eder begge To! uppträdde konferensrådet Madvig med följande tal: s sStudenterne ere samlede til Fest i Kongens Have og tumle sig frit deri! Hvad betyder dette! Er det muligvis en: Gunst, der vises demi Erins om den Tid, om hvilken en edel Digter Ungdom sang, at den danske Students tGtavind vandt et evigt Ry, da svenske Carl fra Fredsks By i Dödningskjorten maatte flyget? Men, hvad seer jeg? Det er jo ikke blot danske Studenter, som flokkes her; i talri.e Klynger sverme de svenske fra Upsala og Lund og med dem ere komne de norske, hvis Forfzedre i hine Dage kempede paa voi Side. Fastskulde man troe, at disse fremmede Skarer havde erobret Kjöbenhavn; og Erobringer der have de vistnok gjort; men som Beseirede feerdes de Danske dog ikke; felles Gleede og Jubel forbinder dem alle. De tilvante og medarvede Forestillinger forvirres, og Erindringerne skifte Farve og Betydning; Minder, der för eggede og utfordrede, tjene nu kun som Vidner om,: at.i den Tid, da Skeebnen vilde, at dan felles Stammes Grene skulde rette Kraften mod hverandre, viste de sig jevnbyrdige. Deter ikke det, der nu skeer, der falder os vanskeligt at begribe, men at det saa lenge har kunnetövi re sar ginske anderle