eller tillsammans 38,526,410 rdr, safnt ansvarighetsbeloppet (det belopp, hvarefter bolagsmäns nens bidrag till utgifterna beräknas) till inalles för byggnader Och lösegendom 42,224,550 rdr; Försäkringsväddet hade ökats med 1,203,250 rdr samt ansvarigHetsbeloppet med 1,567,890 rår. ARNE ADR NE bidrag till utgifterna för sednaste brandstodsår äro bestämda till 8 öre förhus och? 10 öre för lösegendom å hvarje hundrade riksdaler af ansvarighetsbeloppet. — Inspektorn för högre elementarläroverket i Malmö. grefve Björnstjerna afslutade. den 6:te vårterminen vid läroverket mec ett af dessa rakt till ynglingahjertat gåendo tal, hvarför han gjort sig ett namn. Vibeklaga att Vi tj kunna isin helhet återgifva det på höga, fosterländska tankar flödande talet. men. kunna ej neka oss nöjet att meddela våra läsare följande utdrag derutaf äfven med fara att stympa det: . fo — En stor tänkare har sagt: skolan är blott en undervisnings-, ej en upptostringsanstalt. Detta är dock att underskatta skolans vigt; den kan göra mer än blott undervisa, den kan gifva en riktning åt hela det uppväxande slägtet; måtte denna riktning hos oss blifva kristlig SR , satint fosterländsk! Hos ett föga talrikt, af mäktige grannar hotadt folk som vårt, är detta sista en hulvudsak! Sverge har spelat en framstående roll i verldshistorien. Tappre krigare, stora statsmän, ädle tänkare, lysande vetenskapsmän pryda våra häfder. Vi stridde en gång för verldens tro och tankefrihet, minnet deraf skall lefva, så länge menniskohjeriat klappar för sanning och rätt. Vi stridde en lång. en lysande kamp mot öfvermakten. Ur vägen Moscoviter, betydde då: ur vägen mörker och barbari; framåt bildning och ljus . Vi föllo slutligen, det är sannt, men Europa begråter ännu värt fall. Vår frihet, vår ära, dem räddade vi dock; minnet och hoppet, dem hafva vi qvar. Det tillhör er, barn, att. en däg förverkliga detta sista, glömmen det ej. Låtom oss ej heller glömma, att vi troligen icke fallit, om ej en olycklig förblindelse väpnat Skandinaviens folk mot hvarandra Denna förblindelse är nu borta, för att med Guds hjelp aldrig mera återkomma. Mycket återstår väl innan misstrons och småsinnets sjelfviska beräkningar försvinna, men en dag öra de det dock. Ett enigt, fritt och mäktigt Skandinavien framstår då. Det blir en herrlig dag! måhända upplefverijag den ej! måtten mina unga vänner göra det. Det är en lycka, sm jag skulle afundas eder. Skall Sverge då kunna intaga den plats som tillkommer det i norden, måste det stå främst, ej blott i storlek och folkmängd, men äfven i konstflit, i kunskaper, i sedlighet, i ädla, upphöjda tänkesätt. Att grndäsga, att bereda, att fortskynda detta, se er ett af skolans stora, vigtiga mål. Det är Minerva, ej Mars, som skall skänka oss Hegemonien i norden. Jag vet man skall säga, att jag icke borde tala så med er, ty I kunnen ej förstå det. Jag är af olika tanke. Barnahjertat, ännu rent och öpet, fattar ofta det ädla och stora som mannen 1 sin ;kortsynta verldsklokhet förkastar, som outförbara drömmar. Men dylika drömmar, deförverkligas dock, när grundtanken är riktig; och detta trots alla vishetsreglor. När Gustaf Wasa ensam, förföljd, gömd i Utmelands källare hoppades störta tyrånnen från dess tredubbla tron, var detta säkerligen en dröm i klokhetens ögon; när Gustaf Adolf med en handfull svenskar beslöt krossa kejsarens makt och rädda den protestantiska tron, var äfven detta .en dylik dröm. Båda drömmarna förverkligades dock och utgöra nu svenska folkets dyrbaraste minnen Jag lemnar ett ämne, som möjligen fört mig för långt; min ursäkt må vara, att jag så högt älskar detta herrliga svenska land, vårt a osterland. med sina rika fruktbara fält, sina mörka skogar, stora sjöar, forsande strömmar och väldiga berg med sin rena tro, sitt modiga, kraftfulla, fria folk, med sina stora minnen och sin stora framtid. Måtte Gud bevara det! — Under öfverskrift Rilksdagsförberedelser läser man i Göteborgs Handelstidning: Annu har blott ett enda val af riksdagsman egt rum, nemligen professor Carlsöns till representant i presteståndet för Upsalc universitet. Med den kännedom, som man från föregående riksdagar eger om profes sor Carlsons politiska ståndpunkt, kan detta val betraktas som ett glädjande förebud om hvad komma bör och komma måste, när hvarje valberättigad person, som inser den stundande riksdagens betydelse för representationsfrågans lösning, genom deltagande i valen uppfyller sin medborgerliga pligt. Det är denna gången mer än någonsin al vigt, att det för representationsfrågans afgörande i liberal riktning uppträder stora majoriteter i de stånd, om hvilka man öfverhufvud kan hysa en förhoppning, tttliberalismens idger inom dem skola gö g gällande. Dit räkna vi naturligtvis. borgareoch bondestånden samt äfven ridderskapet och adeln, som mer än en gåg visat sig kunna göra uppoffriogar för det allmänna bästa, och som ovedersägligen har lemnat liberalismen flera af dess ädlaste, trognastt och talangfullaste sakförare. Hvad deremo! angår just det stånd, i hvilket prof. Carsso: å: yo kommer att intaga sin plats, så hyse: nationen utan tvilvel icke särdeles stora för hoppningar att se detsamma ingå på en an nan bana än den, som det till mehn för sina -egna välförstådda intressen, till men för: fosterlandet och äfven för kyrkan så länge har trampat. Visserligen har framåt skridandet och -humaniteten aldrig helt oc! hållet saknat förföktare inom detta stånd, och vi sågo ännu vid. sistförflutne riksda: ett närbeläget stifts presterskap välja till si: representant en man af ganska starkt pro noneerade liberala åsjgter; men ännu syn man allmänt betvifla, att ståndet skall kunn; frigöra sig från det prelatensiska och nykatolska inflytande, som under de sistförflutnt riksdagarna visat sig kanna beherrska del samma. När till och med inom det kato!ska presterskapets leder så mäctiga rösta nu höja sig möt kyrkans veridsliga välde. och vi se huru den romerska biskovcn furståtron svigtar för tidsandan, så bord dock ändtligen tiden vara inne, då äfve: inom vårt lutherska och protestantiska pre sterskap skulle höja sig många och öfvå vägande röster mot besittningen af en po litisk magt, tillohvilken intet konstitutione: land i verlden, ej ens det mest erkekatolka