Tyska HaTJBINSdIuC. KOSSTOrCIScIna ar del danska sidan — hvaribland Tordenskiold eröfring af Karlsten och fruktlösa angrep mot Göteborg — utgöra föremål:för en skil i dring, som ingen svensk någonsin utan de: j djupaste blygsel och den djupaste förtrytels i skall kunna läsa. Det mörker, som råd , lösheten och fegheten, kraftlösheten och de: i allmänna förvirringen, korruptionen och för I räderiet kasta ötver dessa blad, de allr: ; dystraste i vår historia, 28 endast ; och der af några få Jjusskymtar, såsom d Anton Johan Wrangel i Östersjön utanfö Stockholms skärgård ensam i sex timma slogs met fem ryska örlogsskepp, då Rut. ger Fuchs med södermanländningarne vic Södra Stäket slog den landsatta ryska styr kan tillbaka och derigenom räddade Stock holm, eller då allmogen i några trakter. under anförande af häradsfogdar eller gam: fskedade officerare, jagade bort kossack isvärmarne. Dem som anse en folkbeväp ning obehöflig råda vi att läsa denna hemIska skildring från 1719 års sommar. Den talar med en tunga, vältaligare än någo: argumentation — den hårdaste och dyrköptaste erfarenhets. Delen slutar med berättelsen om fredssluten med Hannover och Preussen samtd tgöranden och förhandlingar, som ledde regentombytet och prins Fredriks utkorande till konung under nya band på konungamakten. Stilen är som vanligt lätt; stundom lider den dock af vårdslöshet och böjelse för gammalmodiga uttryck. Hvarföre skall hr Fryxell t. ex. envisas att behålla ordet trop parne i stället för trupperna, såsom det n länge skrifvits och uttalats? Någon gå äro reflektionerna äfven mer än lofligt pla: och intetsägande. Såsom då författaren, efte att ba omtalat huru Ulrika Eleonora Emerentia Diben öfverflyttade all den kär lek, hvaraf hon var mäktig, yttrar: Det såg till och med ut som det nära samban det varit af en högre makt i förväg beständt. Ulrika Eleonoras födelse hade nemligen just inträffat på Emerentia-dagen. ; Kemiska bilder ur dagliga lifvet, efter J. F-. W. Johnstons Chemistry of common lite försvenskade af Arvid Gumaelius. Andra upplagan. (Örebro, C. O. W. Heegerstrands förlag, 1860—62.) Vi ha nöjet härmed anmäla en ny upplaga af en annan edition af detta utmärkta arbete än den i Stockholm utgifna. At: två editioner kunnat inom några få år upplefva en ny upplaga är ett glädjande bevis på huru hågen för praktiskt vetenskapliga studier tilltagit i vårt land. Vi ha förut haft tillfälle göra rättvisa åt bearbetningens förtjenst och behöfva således ej vidare tala derom. I ett förord nämner öfversättaren att un der det att innehållet sf andra upplagan icke är synnerligen olika nu mot förra gången, har han låtit språket undergå två vä sentliga förändringar. Den ena är den nerligen lofvärda att utländska ord blifvi: till stor del utbytta mot svenska, hvarpå en mängd prof anföras. Den andra förändrinoen har skett i stafningen af såväl svenskz som af främmande ord. Vid stafning ai rent svenska ord sätter hr Gumeelius här icdning och språkets lagar framför språk bruket?; för stafningen af utländska ord som tillsvidare behöfvas i svenska språket. har han deremot antagit ett till en del uyt bruk, nemligen att rätta skrifsättet efter de svenska uttalet. Ehuru, såsom öfvereätta en af dessa ?kemiska bilder? säger, hans isigter blifvit tillämpade af hans hemort: idning och i densamma vid olika tillfällen itförligare blifvit omordade, torde dock dett: väl icke egentligen få gälla såsom någo: riteord för metodens riktighet, då, om v: cke bedraga oss, öfversättaren och nämnd: idnings redaktion stå i så nära förhålland: ill hvarandra som möjligt. Enligt vår tank: van man också ifrågasätta fullgiltigheten a lenna metod just ur synpunkten af det mål vartill öfversättaren vill komma. Om ma: ill hafva bort ur språkbruket den stor: nassan af onödiga utländska ord, så tord et vara klokare att låta dem stå oc! kyldra som fremmande, än att genom de as omklädande i svenska uttalsformen små ingom smyga in dem i svenskan och gifv em slutligen sådan häfd och utseende, a Illmänheten glömmer bort den fremmand ärkomsten, hvilket deremot kan vara all käl att göra med dem, som definitivt bli it med svenska språket införlifvade. D fverflödiga utländska orden äro också ti ke ringa del stadda på reträtt. Man mö er det bland annat derpå, att de icke h amma valör, icke äro lika hedersamm um de motsvarande svenska. Aktör? e r Saktns? t. ex. vill ingen gerna nume: allas och än mindre komediant4, seda et svenska skådespelare och skådespe rska kommit till heders; konstnär h: dan en bättre klang än artist Oo. s. Med denna lilla reservation mot en sal vars tillämpning naturligtvis icke alls i: erkar skadligt på öfversättningens utmärkt odhet, rekommendera vi verket till en lifli sättning. renologien i sammandrag efter dr G. Schevc Phrenologische Bilder, af Wilhelm Kjell ren. Med 32 träsnitt. Örebro, N. M. indh. Ehuru frenologien icke vunnit burska; om vetenskap, utan ännu står på hypote ns område, har den sina vänner och sit tresse. Författaren af den skrift, hvar