Fan var dog en Helt, en Ridder saa god Som hin, der ei kjendte til Frygt eler Dadel; Hans Kraft varen Mands, og en Ynglings hans Mot Og Hjertet var eedelt, og Aanden af Adel; Hans Hu var en eneste glödende Dröm Om Frankrig, dets Glands, det Heder og Lykh Under Frihedstreets befrugtende Skygge, Urokket af Tidernes vexlende Ström. Og Drömmen blev Ord; — og det prentede Bla Blandt Folket sig spredte med ilende Vinger; Snart löd det som buk. snart som Leerkernes Q vac Og snart som naar Öxen i Roden alt klinger. Der ulmede Gnister i Massernes Sjel; — De blussede op; — i et Baal slog de sammen ; I Askesank Thronen. — Men hvotzendte Flammen Det megtige Ord og — Armand Carrel! Men Drömmen blev Dröm kun; --thi Folket gav he Sit Blod blot for atter at reise en Throne, Og Frihedetis Gudsön og Borgerens Ven Snart lerte at synge i Herskerens Tone: Og de, der nys kemped paa selvsamme Plet Som hin, og Nationens Mzend bleve kaldte, At mattes ved Naadens Taffel nu valgte For Winkelried-Kampen om Frihed og Ret. Kun han blev ei vundet, han ene forblev Trofast sit Folk; mod sit Kald og sin Fane: Med knusende Kraft bort han Blendvrerket rev Og drog uforsagt Conseqvensernes Bane. jen Ordet, som nys Bajonetterne bröd, Og fested den nybaarne Magt paa sin Tinde, Var nu til Besver, derfor lod man det binde, Og Had var den Tak, som dets Ridder man böd Hans Andel af Seiren blev Feengsel og Flugt, vd Livet begaved ham rigt med sin Smerte; en Tankens vidt straalende Lys blev ei slukt För Skumlerens Kugle fandt Vei til hans Hjerte Da klagede Frankrig, og fölte sit Savn; Men nu er det glemt, og fortörret er Taaren: Og doz er ei den blandt dets Sönner end baaren Som arved hans Aand og hans pletfrie Navn. Mit Danmark! O, vaagner igjen i Dit Sind Ei Tanken om ham, som Du selv haver mistet)? Du stod jo dog ogsaa med Taarer paa Kind, Dengang da hans eerlige Hjerte var bristet: Erindrer Du ei, at, hvor Domens Capel Om itongernes Grave sin Söilerad strekker, Der grönnes hver Vaar den Grzeshöi, som deekker Din Ridder af Ordet — Armand Carrel? Men om också den nämnda grundide: spörjes nästan öfverallt i Plougs verksamhet, så må man icke deraf göra sig de: föreställningen, utt det hvilar en präge af monotoni eller ensidigt svärmeri öfve hans dikter. Han är en rikt begåfvad skaldenatur med öppen blick för allt skönt oc! stort och ädelt i lifvet. Han är icke en pc litiker, som egnat sig litet åt poesien, för att der söka hjelptrupper i den politisk kampen; han är en skald, som gripen : tidens stora allvar och idernas makt egna sig åt politiken, men icke kan vändarygge åt poesien, och som allt igenom bevarar c lyftning och en poetisk friskhet, som märkvärdigt nog icke en gång synes lida någo: intrång af det tunga publicistiska dagsarbe. tet, oaktadt Ploug sjelf i sin tillegnan ti! Christian Winther, som han räknar för si: poetiske läromästare, åberopar, att han fö Hdidigt kallades bort från poesien till andr kall: Hakkelse maatte jeg skeere I Dögnets Reisestald, Stene maatte jeg brere Til Tidens Murverk hen. I stället för ensidighet röjer sig hos Plou: i sjelfva verket en ganska stor mångsidit het. Vi vilja icke här omnämna hans drrmatiska försök, hans aldrig utgifna studen: komedier, som på sin tid framkallade så li: ligt bifall eller särskildt fästa oss vid de ti! antalet få berättande dikter, som han skri vit och af hvilka isynnerhet ?Dronning M: thilde? och ?Sangerens Hustru? äro förträft liga; äfven de i egentlig mening politiska dik terna förete med en och samma grundto en mångfald och rikedom af ämnen oc! ider, som ej kan annat än frappera. Dennu diktsamling företer det märkliga, att den ut gör en storartad återspegling af en hel tidsperiod, icke blott af dess allmänna anda och riktning, såsom så många andra poetiskv samlingar, utan äfven af dess mera speciell. företeelser, en återspegling at alla de ädla ste sträfvandena, de vigtigaste tilldragelsern: och de uti särskilta riktningar största oc betydelsefullaste personligheterna uti Dan mark under de senaste tvenne årtiondena. De särskilta tidskiften uti diktsamlingen san: manhänga på det närmaste med de olika skiftena i Danmarks utveckling under denn: tid, och vi skola i en följande artikel åt den egna en mera speciel karakteristik. Vi vilj blott redan nu 1 förbigående erinra deron:. att åtskilliga af dessa sånger äro i dubbe: mening historiska, i det de äfven medverku till och spelat en roll med i den historisk: utvecklingen. Hvad t. ex. Ploug efter olycksdagarne vid Slesvi och Eckernförd: genom sin sång Slaget vid Slesvig? mer omqvädet: Slutter Kreds og staaer fast, alle danske Mend! Gud han raader naar vi fange Seir igjen, samt genom sången Christian den Ottende? varlkat för att I Adacdiora Avanhliek hi