ELISABETH CALVERTON ). Bessy skrattade och började sedan tala om sin kusin och om det stora arbete hon företagit sig, nemligen att, så vidt hon förmådde, genom penningeunderstöd, genom vänliga ord och goda råd, lindra den oerhörda nöd som öfverallt mötte henne i den stora staden. Kan du tro, Bessy, att hvad miss Davis nu företagit, utgjorde en gång min älsklingsdröm? Under två år föresväfvade mig beständigt den tanken att med tillräckliga medel dertill och min vidsträckta kännedom om de verkligt behöfvande, skulle jag kunna rädda mången ärlig och hederlig stackare från en så förfärlig nöd som den i vinter herrskande: Men den sanna och den falska nöden äro ej alltid så lätta att igenkänna; jag har sett mMenniskor svälta till döds nästan, utan att beklaga sig, ochjag harsett mången utmärglad, stackars qvinva, hvarsbleka ansigte fordem gjort både hennes lycka och olycka, byta bort sin matpolett för ett glas bränvin. Under tiden rådgjorde Mary Davis och astorn i S:t Owens med mrs Wessinger, fom kännedom om de nödlidande var lika: så vidsträckt och tillförlitlig som Hugos samt dertill dyrköptare, och fattade derefter sina beslut om de på deras lista uppförda be-; höfvande personer, som hon ansåg värda någon hjelp. Sedan mr Parslow gått, framställde gumman till Mary den något för! mycket rakt på saken gående frågan: ) Se A. B. n:r 67, 68, 70—72, 74—79, 81—83, 87, 88, 90, 92, 95—97, 99—102, 104—106, 108, 111, 113, 115—117, 119, 121—122 och 1DU-128