jiefunder snart850 år inhemtat konsten att vägleda sig sjelfva, förkofras och vinna bifall allt utan svenska riksdagars och svenska adelns mellankomst. Det blifver således mer än tydligt att, utan en fullständig förändring i vår representation, som inrymmer det nationala folkmedvetandet dess rätta inflytelse, Norge icke blifver för vårt land hvad det kan och bör vara, att unionen, så nyttig och välgörande för båda folken den än må vara under tiden, förblifver mera skenbar än verklig, att den skandinaviska enheheten t. ex. är omöjlig och uppgår i rök, samt att den trygghet som Sverge af föreningen väntar, förblifver mindre pålitlig. Jag vill således uppmana det blifvande ombudet att medverka till reparerande af det misstag ståndet sednast begåt! genom oriktig uppfattning af denna för oss för framtiden så vigtiga angelägenhet. Ytterligare må mig tillåtas nämna några af de egenskaper, hvilka betydligt underlätta riksdagsmannakallets utöfning. Förmåga att draga sunda och riktiga slutföljder af hvarje postulat, det vare sig till egna satsers försvar eller motverkan af andras; vidhållande af de öfvertygelser och grundsatser som efter mogen öfverläggning blifvit fattade, dock med tillgänglighet för Klara skäl och bevis; ärlig afsigt att fullgöra anförtrodda pligter; oberoende af all slags yttre inverkan samt derutöfver den ständiga sinnesnärvaro och lugna moderation, hvarförutan någon framgång på denna bana ej står att vinna. Mina DCSrepp ärom, jag bör öppeterkänna det, grundas på den föreställning att, som något mera både dyrbart och ansvarsfullare uppdrag icke finnes än det som af medborgares förtroende erhålles, så bör det ock på det redligaste sätt motsvaras. För öfrigt och då mina erkända brister ktadt jag flera gånger haft äran erfara bevis af ett dylikt förtroende, har jag deraf hämtat ledning uttala den erfarenhet jag kunnat fö rfva Jemte förnyad anhållan om benäge rerseende med bristerna i mitt framställningstt, hembär jag alla dem som i dag hedrat vårt sammanträde med deras närvaro min synnerliga acksamhet, äfvensom till de många, hvilka frisostigt lemnat mig ett kärt bevis på deras ercännande af mina svaga bemödanden i det allnännas tjenst, min hjertliga och vördnadsfulla ;rkänsla, samt önskar till slut, att den faderligt skyddande hand, som städse varit utsträckt öfver Svea land och folk, äfven nu måtte skänka framvång åt alla sanna fosterlandsvänners bemödanlen, att endrägt, sanning och redbarhet må utnärka och lyckliggöra våra bygder och derigesom stärka våra förhoppningar på lugn förkofim ära och sjelfbestånd för nu och kommande ider. Det var med at djup rörelse darrande ämma som den vördnadsvärde gamle utalade slutorden i sitt anförande. Mötet ipplöstes derefter och deltagarne deri samades i en angränsande sal till en gemenam middagsmåltid, vid hvilken man drack Pehr Sahlströms skål, eriarande dervid bland nnat om de oförgätliga förtjenster han såom representant inlagt, bland annat i afsende på folkskoleväsendets beträmjande. s