skulle inrättas för städerna under ständernas garanti; med säte i Stockholm, och skulle städerna, fördelade i distrikter, derunder utgöra särskilda hypoteksföreningar. Medeafseende på belåmngsrätten beslöts alt utsträcka densamma äfven till stadsjord, tillhörig enskilda personer. Förslag väcktes äfven derömy, att mån borde söka delaktig het i den nuvarande hypoteksbanken för landet, eller ej släppa ur sigte möjligheten att få hypofeksbankerra för städerna och landet ssmmanslagna, men detta förslag vann ej mötets bifall. För öfrigt beslöts att åt de komiterade, som framdeles komma att utses; för att utarbeta nytt reglemente, örverlemna redaktionen såväl af denna, som följande paragrafer, allt med stöd af de anmärkningar, som Kunde komma att göras mot det nu framställda förslaget, och d. beslut, som kunte kömma att fattas. I 2:dra S, åfhandlande sätlet för anskaffande af tillgångar till. denna lånerörelse, och hvari stadpan att innan lån upptages, beslutet derom os K. M:t. bör anmälas och dess nåd. samtycke afvaktas, ansåg en talare hinder och möjliga svårigheter kunna uppstå, om manjjorde lånets negocierande beroende at K: M:ts samtycke, hvärföre han tillstyrkte attj: ej genom bestämmande af ett dylikt vilkor inskränka bankdirektionens verksamhet; en som mötet gillade. Vid 4 angående sättet för bildandet af hypotekskassäns grundfond, uppstod någon diskussion, och stannade mötet i det beslut, att öfverlemna å de blifvande komiterade att bestämma organisationen. häraf. Sedan man genomgått första kapitlet, rörande hypotekskassans ända nål och bildande samt dess. särskilda fönder, afslutades förmiddagens förhandlingar. Kl. 5 e. m. sammanträdde åter de delegerade, då diskussionen fortsattes med 2:dia kapitlet i förslaget, handlande om lånerörelsen. Vid 9 , rörande rättighet till låns erhållande uti hypotekskassan för egare af inom stad eller köping belägen obebygd eller bebygd, friköpt tomt åce. uttalade några ledamöter den åsigt att ordet friköpt borde ur förslaget utgå, såsom endast för: anledande konfusion.1 många fall, då kändt är att för n del tomter i städerna, som kallas ofria, betalas tomtören, ehuru de tillhöra sina innehafvare med full egande rätt och ej kunna dem frånhändas-af staden eller stateh, utan erläggande af lösen såväl för jorden, som derå uppförda byggnader. En talare ansåg-ordet friköpt -nödigt, enär; såsom förhållandeträr med staden Waxholm, ronan såsom egare af jorden, kan när som helst uppsäga innehafvaren deraf att från tomten aflytta, i händelse sådant af strategiska skäl finnesTbehöfligt. Härpå upplyste en annan ledamot, att hvad staden WaxholnY och öfriga städer, som voro underkastade nämnde olägenhet, anginge, å kunde dessa aldrig erhålla något lån i hypoteksbanken, enär tomterna tillhörde kronan och joteckning deri ej kunde eller finge tagas. Efter en längre diskussion öfver ordet friköpt? och hvad dermed rätteligen borde förstås, beslöts att det skulle ur det nya reglementet utgå, hvarjemte ordalydelsen af I öfrigt borde omredigeras, så att den komme i öfverensstämmelse med det. förut fattade beslutet om belåningsrättens utsträckande äfven till städsjord. Vid 10, angående det minimibelopp, hvarföre fastighet antages såsom sälkerted för lån, eller 2000 rdr rmt, ansågo flera talare: detta minimi belopp för högt tilltaget. I mindte småstäder, hvarest cgendomarne ej stodo högt i värde, skulle derigehom hinder läggas för fastighetsegarne att af institutionen vinna den afsedqa nyttan. Ett par ledamöter uttryckte den åsigt, att intet minimi belopp. borde bestämmas, anseende: att hypoteksbanken hade nästan större säker: het i mindre fastigheter, än i större, enär alltid de förra äro lättare realiserbarå, om cådant blir nödigt. Man borde i detta fall handla så liberalt söm möjligt, och då stä dernas brandstodsbolag just hatt för printip att inrymma möjligheten för en hvar att fi sin egendom försäkrad, borde hypoteksbanken följa samma princip och ej, genom att sätta minimilånesuämman, eller hälften af fastighetsvärdet, för högt, beröfva en mängd fastighetsegare i småstäderna fördelen af att kunna i kassan erhålla lån. En talare ans såg att man borde hålla sig till de bestämda 2000 rdr; ty om amorteringslånen utplottrades i små summor, skulle detta försvåra hypoteksbankens möjlighet att upptaga lån, och dessutom, om man betänkte att ett dylikt amorteringslån under 40 år skulle ingå i 160 liqvider, vore lätt att inse, hvilka kost nader för låntagaren, hvilken vidlyftig bokföring ete. deraf skulle uppstå, hvilket all: skulle motverka bankens ändamål. Det funnes en gräns för amorteringslån, hvilken man ej borde öfverskrida, med fara att skada inrättningens framgång. Efter slutad diskussion om saken, fattades med ringa pluralitet det beslut, attingen minimisumma borde utsätfås. 7 mom. af 13 ; angående bor gen af två vederhäftiga män, som ansvarade dels för ordentliga inbetalandet af extra afifter till städernas allmänna brandstodsbo ag, dels för betalning af kapital; ränta och omkostnader, med utsökande at bypotekskassans fordran, panten icke försloge, framkallade en längre diskussion, I förmidda gens debatt, hade vid diskuterande af principerna för hypoteksbanken, detta stadgande rönt mycket ogillande såsom VYarande hög ligen orimligt och menligt för institutinen. ty först-och främst menade tvan att svårighet skulle möta att finna någon, som vik teckna sig för en dylik borgen, bvilke komme att vara icke någon kort tid, uter i hela 40 år, hvarunder den belånade fastig heten kunde gå i många innehafvares hän der. En person, som inginge en dylik bör gen vid sitt första inträde i myndighetsåren skulle först på sin höga ålderdom kunn: blifva denna borgen qvitt. En dylk borg ancsoe desstrtönfr ohsköfliov enär hYarie in mat PN ant) ren enl nn ket rn Rn ft Fl a en rn NE AE RS br RAK RA n RENE om AR AA DM DA AA mm AL. I Fä CER KR Kn VER tt nt rt — ER NG JA fig br ET neg JO, nt ARKA