specier (d. v. s. 2;400,000 rdr rmt). Jemte det diriktionen om nämnde. sitt, beslut ho: K. M:t gjorde anmälan, förmäldefsig direk tionen dock, innan beslutet skulle gåi verk ställighet, vilja XSafvakta K. Mets bifall til lånntransaktionen, hvilket direktionen destc heldre var förvissad att erhålla, som, enlig direktionens förmenande, 5 i förordninger angående hypoteksbanken, icke lägger hin der i vägen för det ifrågavarande lånelts upptagande, enär med detsammaicke afsågs att anskaffa nya medel till utlåning?. Slutli gen låter direktionen helt manhaftigt förstå, att den beslutade ätgärden ligger inom gränsorna för direktionens och bolagets lagliga be JSogenhet.t Huru med denna befogenhet sig rätteligen förhåller, upplyses af 5 i nyssomförmälde förordning, deri. uttryckligen stadgas: alt från den dag samma förordning blifvit offentliggjord, må ingen då befintlig eller framdeles tillkommande hypoteksförening, än allena den allmänna hypoteksbanken utgifva tryckta eller graverade till ionehafvaren ställda på viss årlig. afbetalning, eller på uppsägning lydande, räntebärande obligationer, i hvilka för upplåningen säkerhet 1 jordegendom på landet utlofvast. Det synes såledespåtagligt,-att direktionens föreställning om sin befogenhet att upplaga amorteringslån och för deteamma Täärda obligationer, hvilar på ett misstag, så uppenbart att det knappast kan janses såsom oafsigtligt. Öfver direktionens omförmälda framställning afgaf hypoteksbankens styrelse på K. M:ts befallning, skyndsamt utlåtande. Deri anfördes: att det visserligen kunde vara med äfventyr förenadt för en hypoteksförening att, såsom händelsen var med den skånska, mot uppsägbara förbindelser hafva betydliga kapitaler upplånade, hvilka äro utlemnade i amorteringalån med 36V, års återbetalning, hvadan således det af föreningen den 1 Sgj tember 1860 fattade beslut att anordna ett inhemskt amorteringslån, afsedt för infriände af de sväfvande skulderna, varit ganska välbetänkt, och skulle sannolikt ländt till föreningens nytta om: verkställighet derå följt; men att, då K. M:t och rikets sistförsamlade ständer ansett vigtiga omständigheter tala för nödvändigheten att konsolidera upplåninen för de enskilda föreningarnes behof, och å 5 i förordningen angående hypoteksbanken innefattar ett så bestämdt och allmänt förbud för andra än allmänna hypoteksbanken, att utgifva räntebärande obligationer, att detsamma ieke lemnar rum för något undantag; då vidare detta stadgande är för landets framtida kredit af stor vigt, och då möjligheten att höja och uppehålla krediten at.den nya institutionens obligationer, som i och för förlag åt svenska jordbruket utgifvas, beror derpå att den princip, som i ofvannämnda stadgande förekommer, troget vidmakthilles, .så ansåg bankstyrelsen den 5 i förordningen lägga ett bestämdt hinder i vägen för bifall till skånska hypoteksföreningsdirektionens framställning. Särskildt antyder bankstyrelsen derjemte huru skånska föreningens direktion kan och bör förfara, i händelse en större uppsägning af den sväfvande skulden oförmodadt skulle inträffa. Mon för denna del af utlåtande anse vi oss icke behöfva redogöra, enär den icke är af allmännare intresse. En omständighet, som emellertid icke i utlåtandet, blifvit berörd, antagligen derföre att detta endast afsett sjelfva hufvudsaken, men som dock framställer den skånska hypotekeföreningsdirektionens åtgörande i en om möjligt besynnerligare dager, är, att då direktionen uppgifver att den sväfvande skulden utöfver det belopp som möjligen genom let med S. Heine : kontraherade lånet kan betäckas, uppgår till 2 millioner rdr rmt, så örmäler sig direktionen dock hafva besluat upptaga, ej blott sistnämnda belopp utan yrahundratusen rdr deröfver, men utan att ens angifva hvarföre dessa 400.000 skola upptagas, eller hvartill de skola användas. Etti. lylikt förfarande, likasom åtgärden i sin elhet, jemte skrifvelsens hela ton och hålling synas antyda både tillvaron af ett lättinnigt öfvermod, och brist på närmare besantskap, ej allenast med den princip, hvarvå hypoteksbanksväsendet numera är bygdt, itan äfven med de författning, hvarpå byvoteksbanken och den under densamma sorerande enskilda föreningarne rätteligen är ygd. E M:t har icke lemnat bifall till skånskal. ypoteksföreningsdirektionens framställning, ivaraf naturligtvis följer att direktionens alldees för hastigt fattade beslut, måste förfalla.