STOCKHOLM den 28 Maj. Hredelbara eller omedelbara val. I. Vi ha i en föregående artikel visat, att hela det vesterländska Europa, med undantag endast af Norge (som följde mönstret af den: spanska. konstitutionen 1812), antagit omedelbara val. och att. detta valsätt specielt i vårt andra brödraland Danmark blifvit med stor enhällighet antaget och tillämpadt utan svårigheter och till stor fördel för det politiska lifvet. Hos ; oss har man emellertid i de förslag till en representationsreform, som hittills varit bragta å bane, gått ut från den förutsättningen, att det medelbara valsättet icke allmänt kunde införas vid representantvalen 1 vårt land. 1840 års konstitutionsutskott, som fann de omedelbara valen ega ett bestämdt företräde genom en deraf uppkommen lifligare vexelverkan mellan represen!anten och de repregenterade och som erkände att val-ättet genom elektorer förlamar folkets deltagande först för valen och sedan för allmänna anpelägenhelea öfver hufvud, samt att den poitiska uppfostran, som utgör en ännu vigtigare vinst af en fri samhällsförfattning, än de materiella fördelar, hvilka den bereder, genom valens medelbarhet i betydlig mån hindras, hvarföre ock det politiska intresset, der det slumrar, svårligen kan väckas förrän man gör valen omedelbara och derigenom bibriogar hvarje enskilt valberättigad medvetandet af den omedelbara vigt, som hans röst på afgörandet af landets angelägenheter eger? — detta konstitutionsutskott ansåg sig dock nödsakadt att i strid emot dessa premisser förorda införandet af medelbara val, hufvudsakligen med afseende på Sverges naturförhällanden och glesa befolkning, som möjligen skulle kunna göra de omedelbara valen till en illusion, ett bedrägeri, i det möjligen vid dem endast några få valberättigade infunne sig, hvilka då utan särskildt uppdrag komme att utöfva den makt, som lagen vill ha förbehållen endast åt samtliga de valberättigade. För vår del anse vi intet at de skäl, som läga andragas för införandet af ett medelnr valsätt vid blifvande samfälta representantval. i vårt land, kunna hålla stånd vid en närmare granskning. Det är visserligen sannt, att det fivnes trakter i vårt land, t. ex. vissa delar af Norrland, der det ringa antalet af befolkningen är spridt öfver en så stor yta, att valkretsarne måste få en mycket stor territoriell utsträckning och man näppeligen kan antaga såsom möjligt att något större antal af de valberättigade skulle kunna infinna sig vid valtillfället. Men å andra sidan är det blott en ringa del af Sverges befolkning, som befinner sig i sådana förhållanden. Vi ha redan i föregående artikel visat, att Svealand och Götaland i afseendepå folkrikhet kunna mäta sig med stora ants delar af Danmark, der det omedelbara valsättet utan olägenbeter och med stor fördel för det politiska. lifvet alltsedan 1834 blifvit tillämpadt. Ar det nu billigt och rimligt, att det långt öfvervägande flertalet af rikets befolkning skall för några mindre befolkade trakters skull gå miste om de fördelar, som det omedelbara valsättet medför för det offentliga lifvet och den politiska uppfostran, är det rättvist att invånarne ut: folkrika provinser samt uti de större städer, der de omedelbara valen redan framkallat början till ett politiskt lif och varmare intresse, skola afhändas detta valsätt, derföre att t. ex. nybyggarne i Lappland skulle få svårt att begifva sig 10 å 20 mil till sin valort? Är det icke möjligt att etablera en allmänt gällande valprincip, som tillstädjer de omedelbara valen, men ändock icke utestänger de från valorterna aflägse boende att i desamma genom sin afgifna röst eller sitt ombud deltaga? Jo, en sådan möjlighet finnes och har redan blifvit påpekad af den alltför tidigt bortgävgne grefve C. G. Spens uti hans i så många hänseenden märkliga och intressanta reservation vid 1840 års kostitutionsutskotts betänkande och förslag i representationstrågan. Han framställde vigten deraf att så mycket som möjligt lätta hvarje valmans deltagande i valet och att man derföre borde antaga den fullständiga arten af direkta val, d. v. s. den då hvarje valberättigad har sig öppet att allt efter som det bäst passar honom, antingen inställa sig personligen vid distriktvalet eller afsända underskrifven efter ett visst formulär affattad valsedel eller också begagna ombud med lagligen attesterad fullmakt. Han anmärker dervid, att man aldrig säkrare förebygger valintriger än genom medgifvande af så många utvägar att rösta, som möjligen kunna för den röstberättigade beredas, samt att allt, som föranleder uteslutande och paralyserande af röster, uppmuntrar sådana intriger. Man åberopar — fortfar han — den korruptionsskandal, hvilken t. ex. i England ej skall vara ovanlig vid de direkta valen; man påmioner om, huru stora summor utbetalas för att till valstället transportera en mängd väljande, hvilkas ekonomiska ställning eljest icke tillåtit dem komma dit o. s. v. Men hvaraf kommer detta närmast, om ej deraf att man uteslu tit all annan rösträtt, än den som personli-; en utöfvas af närvarande. väljare? äfven i är uppstår således den menliga följden deraf, I att man för mycket reglementerat. När helst man vill skörda frukter af en frisinnad tå SE VR