LOCK 111 ACKLOTI JJJUNRVCIR KUNNA DUIVA, CHUPU icke egentligen religionslärare, likväl ganska tarlig, såsom lärare i allmänhet. — Då han icke dragit i betänkande att offentligen yttra sina villfarelser och vill försvara dem, kan man ej vara betryggad, att hän skall dölja dem för den ungdom han leder; utan efter villfarandes vanliga sed skall känna sig benägen att utbreda, åtminstone vid enskilda tillfällen, sina villome-. ningar bland ungdomen, som, oerfaren och obefästad, lätt kan falla uti de snaror, hvilka för dem utläggas. — Jag anser derföre högst betänkligt att en man kan bibehållas vid sitt embete, som ej gjort sig samvete af att bryta sin embetsed, med hänseende till bekännelsen och vårdandet af vår rena evangeliska lära. P. Setteryren; v. pastor. Hishult: Så länge Gud har tålamod med Ljungberg, böra menniskor hoppas att han kan komma på bättre tankar. — Bisittare i en andlig domstol borde han dock icke få vara, utan derifrån blifva skiljd. Lådan ankom den 28 kl. 2 e. m. och afgår oförtöfvadt. L. Nilsson, Hasslöf: Lådan kom den 1 Mars på förmiddagen under min bortovaro i Woxtorps kyrka och afgår samma dag klockan 5 eftermiddagen till Windrarp. Rörande lektor Ljungberg delar jag brodren Nilssons åsigter ; och anser det rätt vara att presterskapet, såsom kontraktsprosten Ström tillstyrker, öppet uttalar sina önskningar å högre ort. C. G L. Theorin. Windrarp: Den SE som prosten Theorin uttalat rörånde lektor Ljungberg, delar jag fullkomligt. Lådan ankom den 1 Mars kl. 6 e. m. och afgick , till 7. H. P. Killman. Karup: Att den som öppet förkastar kristendomens innersta lifsprincip och, oaktadt till honom ställda såväl enskilda som offentliga varningar, ej aflåter med sina villomeningars förfäktande, fortfar att vara icke blott en talrik ungdoms ledare, utan äfven medlem i styrelsen af ett stifts angelägenheter, måste hos hvarje rättänkande gifva anledning till de djupaste bekymmer. Rörande lektor Ljungberg, såsom mm domens vårdare, eger hvarje af barnens förä drar både rätt och skyldighet att uppträda med allvarliga protester; men att stiftets presterska med tystnad skulle se en ledamot i stiftsstyrelsen öppet förneka vår kristliga tros grundval, har från början synts mig orätt och åctsarmna ej värdigt; och ehuru jag ej ansett mig tillständigt att vädja till ärade embetsbröder om en dylik petition, som den nu ifrågavarande, omfattar jag med värma hr kontraktsprosten Ströms yttrade åsigter, och anser stiftets presterskap al dubbel förpligtelse uppkalladt att här afgifva en bekännelse. Jag anhåller, till följd af hvad jag här haft äran anföra, att hr kontraktsprosten Culin täcktes skyndsamt sätta kontraktets prestmän i tillfälle att hos domkapitlet uttala sitt djupa bekymmer öfver denna sorgliga företeelse och sin allvarliga önskan, att lektor Ljungberg måtte från döltagande i styrelsen af stiftets angelägenheter skyndsammast afskiljas. Ett olet allmännare uttalande kall åt domkapitlet gifva anledning att, i stöd af de sålunda inhemtade tänkesätten, om så nödigt :synes, till K. M:t ingå med en ny underdånig skrifvelse, hvars verkan ej kan förfelas, då den Tbeledsagas af. ett helt stifts allvarligt uttryckta l åsigter. Detta är min tanke i ämnet och får jag anhålla om ursäkt för de möjligen svårlästa raderna, som i brådska blifvit nedskrifna. Lådan ankom lördags afton den 1 Mars (kl. 8 e. m.) och afgår den 3 Mars klG fm. Joh. Aug. Berg. — Renneslöf: Lådan ankom på förmiddagen från Karup under det jag var sysselsatt med nattvardsungdomens förhörande, och afgår till Laholm på eftermiddagen samma dag. Enär det onekligen är osammanhängande, att en person, som är konsistorial, får qvarblifva vid den platsen, då han förnekar Kristi läras gr och enär han är såsom lärare för stiftets ungdom vid högre elementarläroverket i tillfälle att inverka på ungdomen till irreligiösa tänkesätts uppväckande hos den; så anser jag honom böra afskiljas så väl från alla ;konsistorialbestyr, som från all befattning med ungdomens undervisning vid den högre elemen?tarskolan. N. Dock. Laholm: Jag delar hr kyrkoherden Bergs åsigt; och anser lektor Ljungberg vida farligare som mngdomens lärare än som ledamot i domkapitlet. Jag menar att regeringsformen bjuder, att ingen annan må anställas vid läroverken än de, som bekänna den rena evangeliska läran. Joh. Fransen. Undertecknade kunna naturligtvis ej annat än af hjertat beklaga hr lektor Ljungbergs Fristendomsfiendtliga åsigter, såsom ledande till skada j blott och mest för honom sjelf, utan äfven för en mängd lärjungar, hvilkas föräldrar och målsmän, isynnerhet, måste vara öfver en sådan sina barns lärare mycket ängsliga och bedröfwvade. — Men då vårt domkapitel för öfrigt be:står af fromma män, anse vi honom ej kunna :såsom konsistorial utöfva något förderfligt inflytande, hvarken såsom villolärare eller domare, då vi ej kunna tänka oss, att hans åsigiter i konsistorium skola vinna anhängare eller, wid utslagets utfärdande, pluralitet. — Och för satt i ödmjukhet yttra oss om ifrågavarande pettition till konsistorium, så finna vi den ej vara på sin plats, ty, då högv. domkapitlet till laglig tgärd anmält hr lektor Ljungbergs irrlärighet, anse vi en sådan petition innebära ett alltför stort misstroende till vår utmärkta regering. som ej blott till ord utan handling har till valspråk: SLand skall med lag byggast. Och attprste skapet skulle behöfva, för att visa sin egen renlärighet, ingifva petitioner, är absurdt, då Göteborgs stifts presterskap lika litet som något annat stifts presterskap kan vara misstänkt för att förneka kristendomens lifsgrund. , Lådan ankom den 3 Mars kl. 6 e. m. och afgår den 4 kl, 11 f. m. A. U. Kullberg. S. Benj. Linne. Eldsberya: Lådan ankom kl. half 3 eftermiddagen, atgår kl. 4 den 4 Mars. — Att den, som konung David säger, sönderrifver grunden för vår tro, kärlek och hopp, i lifvet och i döden, -ieke kan vara passande till en oerfaren ungdoms lärare, och att man till honom ej kan hafva förtroende såsom domare, är min inner tiga öfvertygelse; men anser det, sedan lektor Ljungbergs förnekande blifvit understäldt K. M:ts pröfning, icke vara i sin ordning att hvar och en prest inom stiftet skall inför K. M:t framstå såsom hans åklagare. L. 0. Stendahl. Snsorp:; Lådan kom den 5 under min borto varo och afgår på f. m. den 6 med tillkänna gifvande, att jag till det mesta instämmer i öfriga brödernas yttrande, synnerligast deruti, att lektor Ljungberg måtte blifva SR från all befattning såsom barnalärare; emedan jag hört berättas: att Koglingar sagt sig ej vetat förr är genom lektor Tj jungberg, att bibeln innehöl osanningar? Då hr lektor Ljungberg ogörligen sin ed likmätigt, kan med ådadalagda åsigte rätt utöfva sitt embete, förefaller det besynnerligt, att han icke längesedan afsagt sig det samma; men då han åter trotsar lagarne, bör: vi derföre ej med tystnat se slikt ofog, atar göra allt till dess undanrödjande. M. P. Ekman.