g!ler andra mindre vackra lidelser råka kollision med densamma. Till porträtte kompletterande hörer att nämna, att man sellen är giftassjuk och förälskat sig i per sionens religionslärare, ett så godt exemple Tartuffe som trots något. Mlle Palmån spe las af fru Hedin. Rollen innebär icke s få frestelser till någon ötverdrift i framstäl! ningen, och fru Hedin har icke alldeles fö mått motstå dem. Hennes ti!lgjordhett. ex ligger nog mycket utanpå, och skulle, or man tänkte sig den i verkligheten, lätt no; varna aldrig så litet skarpsynta personer Att fru Hedins spel likväl i flera afseend är effektfullt och i åtskilliga scener gansk lyckadt behöfva vi knappast tillägga. EEReligionsläraren magister Dogmår spela af hr Hedin på ett ganska karakteristisk sätt. Rollen är dock icke bland de mer framstående. De egentliga hufvudpersonerna i stycke jemte m:ll Palmån torde vara den andr pensionsläraren magister Bruus och under lärarinnan m:ll Anna Holm, hvarjemte åt skilliga af pensionärerna samt deras anhörig och kurtisörer taga åskådarens uppmärksam het ganska mycket i anspråk. Magister Bruu är en kunnig och tänkande man, men han flärdfrihet, i förening med hans tvära sät och trotsiga lynne, ha icke tillåtit honom at fiana ett bättre tält för tillgorogörande a sina insigter än flickpensioner, i hvilka ha måste underkasta sig det system för under. visnin:s meddelande, som ingår i förestån darinnans planer och ölverensstämmer mec hennes syftemål. Läsaren ånar lätt, att de är genom hans mun författaren förnämligas: uttalar de åsigter om uppfostringsväsendet i afseende å hvilka han icke ansett sjelfv: handlingen tala tillräckligt tydligt. Roller spelas af hr Broman på ett särdeles för tjenstfullt sätt. Hans framställning slår isyn nerhet an i några ögonblick då det varm hjertat tager ut sin rätt och känslan bryter igenom den buttra ytan. Underlärarinnar Anna Holm är en flicka, stående i ett be roende förhållande till m:ll Palmån, hos hvilken hon blifvit uppfostrad, och hvilken låter henne bittert känna tyngden af sir ställning, som hårdt pröfvar den resignatior som äro en frukt af hennes lärares och väns. gubben Bruus, undervisning och råd. Fru Hvasser återgifver ganska lyckligt de flero scener, i hvilka denna roll tager i anspråk utvecklandet af en varmare känsla. Elevskaran intager naturligtvis ett fram stående rum i stycket. Vi kunna dock icke särskildt redogöra för de olika bilder för fattaren i densamma tecknat eller för sätte: huru de hvar för sig återgifvas, utan in skränka oss att säga att karaktererna i all mänhet äro väl tecknade och konseqveni hållna. Att vi anse en af flickorna (Clar: Hjelm, spelad af mll Ramstån) nog mycke: filosofera öfver pensionsväsendet ha vi redan antydt i vår första anmälan. Vi begagnade ofvanföre uttrycket elever nas kurtisörer och vi böra till förklaring a! detta uttryck nämna, att bland de dra-. som författaren framhåller såsom för pen sionen karakteristiska, är det att elevern: litet hvar ha sina små kärleksintriger oci att de, som ännu icke ha det, sjellva ror sig med att hålla reda på kamraternas äf ventyr, och att följaktligen detta lockand: imne ganska mycket och ganska lifligt sys selsätter pensionseleverna. Kurtisörerna, ev del i sista akten förbytta till äkta män, är en alltför talrik flock, för att vi skulle kunn: anställa en mönstring med densamma. IL aså elevernas anhöriga, bland hvilka före comma åtskilliga ganska komiska figurer Vi tillägga derföre slutligen endast att mar ällan i något stycke sett ett rörligare lil vå scenen än i detta, och att det sätt, hvar vå ett par bland akterna afslutas, är al rpperlig komisk effekt. Huru det sker torde ni dock ej böra omnämna för att ej minska lifvande åskådares nöje. Det är ganska lång tid sedan vi omtalad: ågon representation af den unga trupp son tår under hr BSelinders ledning. Orsaken var till en del varit att Ladugårdslands eatern, som hittills varit dess scen, ligge: yra lånot ur vägen. Man kommer lättare oc!