att.han nu skulle få mindre att göra och mera tillfälle att-roa sin gamla far, hvilket nu tyvärr så sällan inträffade. Man öfverenskom att högtidligt fira denna glada afton, och sjelfva Hugo öfvertalades alt lemna sitt arbetsbord och taga plats vid brasan samt deltaga i välfägnaden; som bestod af ett par glas rom och vatten samt ett fat-bakelser. Detta var en af de angenämaste. aftrar Bessy tillbringat i specklandska huset; man satt tillsammans omkring eldbrasan, och allt tal om svåra tider och flydda tider var för tillfället bannlyst. Man sjöng också; Bessy började, och sedan sjöngo både Stephen och Lucy; hvarpå man bad Hugo sjunga, en begäran som kom Bessy att. blifva helt häpen öfver den. frihet man vågade taga sig emot denne allvarsamma och högtidliga personlighet, som satt tyst, med armarne korlagda öfver bröstet och stirrande in i eldbrasan. Tro att Hugo skulle sjunga, utbrast gamle Speckland, eller att ban skulle görs något för trefnaden inomhus, om han kan slippa ; nej, imbilla er aldrig något sådant. Men det här är ett rd tilllälle, invände Stephen, och vid högtidliga till fällen slår sig Hugo alltid lös och visar sig till sin fördel. Har jag inte rätt, broder? Kan du bevisa dina ord ?4 När Harry reste till Canada var han ju här sista aftonen, och var inte du då den gladaste af oss allesamman? Det var ett helt olika förhållande. En kär vän skulle då öfverge 0ss, och vi behöfde minsann muntra upp oss. ES Dend vännen skulle öckså inträda på en ny lefnadsbana, Hugo — alldeles som jag. Ja, men han skulle fara långt härträn, och vi voro alla så bedröfvade deröfver; i afton kunnen I vara glada förutan minihjelp:4