Öfversigt af de trenno skandinaviska : rikenas stridskrafter. : 1V. Armeernas beskaffenhet, I det föregående ha vi anfört en mängd siff-, ror, som utvisa armåernas styrka och indelj: ning. Men siffror äro dock blott siffror samt gifva föga vägledning i afseende på deras inre värde och verkliga beskaffenhet, som återigen beror på rekryteringssättet och den! deraf följande sammansättningen, på öfnin-. ningarnes tillräcklighet och ändamälsenliga. ledning, på disciphnens fasthet; på nationens . fallenhet för yrket, .m. m. d. 7), men fram-. för allt på officerskårernas duglighet. Lem-j. nande den sista punkten åt en kommandel. ariikel, vilja vi bär anställa en jemförande. granskning rörande de öfriga, som omnämn. des. Svenska armen uppsättes dels genom värfning, dels genom indelningsverkets rotering och rustning, dels genom beväringsskyldig-. hetens fullgörande. . Värfningen är i Sverge åtföljd af samma J;4 olägenheter, som i de flesta andra länder, . der den begagnas. Den värfvade soldaten, : vanligtvis genom slumpen inkastad på enl ny bana, hvars obehag han ej känner, blir) genom en ansträngande och småaktig tjenst-; göring snart utsläpad, i förtid gammal och enom det enformiga lefnadssättet förslöad. i Sedan han sålunda förspillt sina bästa kraf-: ter i tjensten, utkastas han i verlden, utan att någon vidare tager hand om honom, samt ligger ofta samhället till last. Hans reflexioner öfver allt detta — och dessa inställa . sig otvifvelaktigt förr eller sednare — föranleda begär efter ögonblickets njutning samt : deraf följande dryckenskap och sedeslöshet. Om man förbättrade den värfvade truppens ekonomiska ställning — äfven om dettali skulle ske med minskning af dess styrka —l. i främsta rummet sysselsatte den med en fortgående utveckling i alla yrkets grenar samt beredde den ordent!ige soldaten hop-. pet om en tryggad älderdom genom anställI : ning i statens mindre tjenster — såsom pöl. åtskilliga ställen: utomlands — då skulle man I med omsorg kunna välja hvarje man samt sålunda förskaffa svenska armån en elittrupp, I 1 som vid vigtiga tillfällen är så behöflig. Den indelta soldatens ställning är i allal: hänseenden bättre än den värfvades. Vis. serligen kan han ej lefva af sitt lilla torps afkastning eller af de dels penninge-, dels. natura bidrag, som han under olika namn erhåller af rustoch rothållarne eller af staten. Men han har dock ett boställe samt kan — en eller annan garnisons eller arbetskommendering undantagen — använda tiden mellan mötena till enskildt förvärf och derunder sammanspara det för ålderdomen nödvändiga. Följden är, att de lediga platsernal blifva eftersökta och att befälet bland deaf rustoch rotehållarne föreslagna kan välja de bästa. BEMan har ofta tillräknat indelningsverket I såsom ett fel, att det för mycket binder soldaten vid familjen och vid torfvan, hvarigenom han visserligen kan blifva duglig till landets försvar, men föga lämplig för anfallskrig. Härpå torde dock med skäl kunna svaras, att för ett så litet och fattigt tolk som det svenska, försvaret inom egna grän I. ser alltid måste vara hufvudsak, men ut-Å ländska krig bisak. Påståendet, att denin1. delta soldaten ej äfven skulle duga i dessa sednare, jäfvas dock på ett afgörande sätt . af den rika erfarenhet man i detta hänseende har af alla våra krig från Carl XII:s tillträde till regeringen, och af hvilka de fleste förts utom egna gränser. Har befälet vari godt, så har soldaten gjort allt, hvad man af en god krigare kan begära. Afven har man anmärkt som en brist vid indelningsverket soldatens framskridna ålder. I. Förhållandet är emellertid det, att flertalet. befinner sig i mannaåldrens kraltigaste blom-. ma, då alla kroppsoch själskrafter ernåt:. sin fulla utveckling. Vand vid ett hård: klimat samt vid ständigt och strängt arbete för lifsuppehället, kan den indelta soldaten vida lättare uthärda krigets försakelser än yngre personer. Vi tveka derföre ej att anse den mognare åldren snarare som et plus än ett minus. BSannt är visserligen, at! efter ett halft århundrades fred många allt för gamla soldater blifvit bibehållna under fanorna, emedan egentligen blott oförmågan att bevista de årliga mö:ena utgjort gränsen Å för deras tjenstetid. Detta är dock en olägenhet, som lätt kan afhjelpas genom en tätare rekrytsring. Den för alla, med några få undantag, gemensamma beväringsskyldigheten, vidiage: vid fyllda 20 år samt varar sedan i 5 är I; De sålunda uppkommande fem ålderklasserne å kunna vid inbrytande krig efter omständig. heterna upptagas hvar för sig öfver hela riket, eller alla på en gång inom de land J1 skaper som äro mest hotade. I fred samla: I; beväringen blott de tvenne första åren un-J. der fanorna till öfning, hvardera gången 151, dagar. Såsom en olägenhet vid beväringsinrättningen kan man anmärka, att värnepligtsåldern vidtager något för tidigt. Vid 20, års älder har flertalet ynglingar, isynnerhet ållmogens söner, af brist på gynmmast öfpingar i ungdomen på långt när ej uppnått den kroppens utveckling, som är nöd vändig för uthärdandet af fältlifvets mödor. Vill man således vid krigets början ej ut-), sätta sig för allt för stora förluster, bör man ) Hit hörer äfven materielens beskaffenhet; men då en granskning af densamma skulle taga ft stort utrymme och förmodligen i alla fall föga ; intressera flertalet, må vi här nöja oss med ! den antyt n i alla tre armeerna ! ;