boeag ror Boarder ar 7 et rer Ar. Sör Cd De, som man ser på gatorna, förefalla fördystrade öchförfäade af ett elände utan botemedel och hopp. Arbetaren i Frankrike är en man, som har aktning för sig sjelf: och känner sig aktad af andra. Han är fattig, men alltid stolt. : Han hvarken förnedrar sig eller tigger. Hans farfar var soldat under den första republiken och besökte som hörrskare Furöpas: hafvuadstäder samt säg mer än en gång konungar; hans far var med vid Austerlitz; han sjelf har luktat kratrök i Afrika; ban vet, att han är allas jemlike. Han har sett 1830 och 1848 års revolution; han är en man ocH.en medborgare, och om det ännu fattas honom mycket, så vet han, att han förr eller sednare skall få det: TEATER. KONGL. TEATERN: Blommor i drifbänk, komedi i 4 akter, af F. Hedberg. De bland våra landsmän, som skriffva för teatern, ha en afgjord benägenhet för det tendentiösa. Af inhemska arbeten för skådeplatser .utgöres: sannolikt flertalet af tendensstycken. Hr F. Hedbergs nyaste arbete: Blommor i Drifbänk, som i lördags afton för första gången gick öfver scenen på Kongl. teatern, gör icke något undantag från hvad som i detta afseende nästan kan sägas vara den ållmänna regeln. Det har sin ganska påtagliga, sin redan i styckets namn tydligt nom erkända tendens. enna riktning hos vår dramatik kan synas något öfverraskande i en tid då den didaktiska poesien icke är synnerligen välanskrifven. och konstartens estetiska berättigande på goda grunder ifrågasättes, för att ej säga bestrides. Förklaringen torde möjligen ligga deri. att hvarje diktart skall i hvarje land ha sina utvecklingsstadier, och att vår på det hela taget ännu så unga dramatik äfven borde genomgå -tendensarbetenas stadium, som, enligt hvad vi antydt. ännu torde vara det förherrskande. Medgifvom emellertid, att hr Hedberg icke särdeles mycket befattat sig med att säga oss hurudan fruntimmersuppfostran, hvarom läsaren lärer ana att fråga är, bör vara. Han har hufvudsakligen nöjt sig med att visa oss ett system, ett tillstånd som bör motverkas, och då han för det mesta vändt löjets vapen mot de missriktningar han velat blotta och bekämpa, har det lyckats honom att oaktadt den allvarsamma tendens, som alltigenom tydligt framlyser, skapa ett ganska underhållande lustspel, tack vare för öfrigt. det goda sceniska förstånd, hvarpå han förut gifvit många prof, och den förmåga att tillgodogöra sig skådeplatsens resurser, som han haft tillfälle att förvärfva. Då scener, situationer och karakterer skolat lämpas till illustrationer af författarens huf vudid, har det likväl inträffat, såsom merändels alltid. i dylika fall, att kompositionen blifvit i konstnärligt afseende behäftad med åtskilliga brister. Vinämna exemKi åtskilliga sammanträffanden, nödiga r författarens syfte, men med nog mycken smak af att vara sökta eller gjorda, om vi si må uttrycka öss. En och annan gån har författaren icke heller kunnat afhålla st från der hos oss, särdeles i stycken af denna art, nog vanliga benägenheten attlåta de framställda personerna i längre föredrag filosofera öfver det behandlade ämnet, i stället att låta sjelfva handlingen tala och lemna åt åskådarens eget omdöme att draga konklusionerna. Lägger en författare icke band på denna benägenhet att låta de framställda ersonerna utbreda sig i föredrag öfver de ider och åsigter, som sysselsätta honom sjelf, händer det lätt, att sådana föredrag läggas i munnen på personer, hos hvilka det.ar mindre sarmolikt att dylika betrak: telser kunna förefinnas så medvetet att de ikläda sig gestalten af bestämdt formulerade atser och argumenter. Vi skulle för att emta ett exempel från förevarande stycke kunna hänvisa på de omdömen om pensionsuppfostran, som yttras af en åf de här teck näde pensionsflickorna. under samtal med Enbesökande slägtinge. Nu ett ord om troheten af den tafla författaren framställt. Visar den en sann bild af flickpensionerna, sådana de i allmänhet äro för närvarande? Vi skulle vara benägna att tro, att det är bilden af ett tillstånd som nyligen varit ganska allmänt, och som ännu torde ha många, alltför många. motsvarigheter i verkligheten; men som för ögonblicI ket och sedan någon tid tillbaka börjat lemnz rum för ett bättre. Man har på sednare åren börjat på samma gång inse och motarbeta fleracaf de missriktningar författaren velat antyda.; Kanske vär det justtill följd af denna irsigt som författarens häntydningar så lifligt senterades och applåderades al åskådarne, som mottogo både stycket och författaren: (dår ban vid spektaklets slut framropades) på ett högeligen uppmuntrande sätt. 2 Vi sakna för 0 tid och utrymme ati gå i detalj med de särskilta karaktererna och med sättet huru de framställdes, men frö oss kunna fälla det allmäcna omdöme. hvad utförandet beträffar, att författaren 8ynes ha skäl att vara belåten med styckets ätergifvande på seenen. De för publiken välbekanta arfisterna hade fått för dem ganske lämpliga roller, och pensionsflickornas skara. till hvars framställande elevskolans ressurser blifvit anlitade, företedde det lif och den friskhet som. der borde finnas. Isynnerhetöfverräskade eleven mill Klefberg genom inläggandet af mycken karakter i fram1 en af en flicka ?i slynåren?, utrustads med godt hufvud, god iakttagelseförmåga och en spetsig tunga. Karakterer torde också vara en af de bäst och mest konseqvent tecknade i stycket. Till sist anmärka vi i förbigående det något oegentliga i framställningen af en del episoder, som icke stå i något sammanhanvt andlingen i stycket. Åtskilliga söekommo i den tafla af lifvet pi