sTO Vi den 16 Blaj Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Beriän den 12 Maj. Hela Preussen var den 6 Mej konstitueradt till jury. På de anklagades bänk satt den upplösta kammaren. Ministören fungerade säsom allmän åklagare. Rättegången hade under flera veckurs tid pågått intör Tysklands och Europas ögon, Försvaret, representeradt af pressen, hade gjort sin pligt. Med stor spänning motsåg man landets utslag. Det är redan bekant, att det icke blott lydde på icke skyldig öfver den anklagade kammaren, utan att det till följd af ett hos oss oerhördt, men genom den utomordentliga ställningen väl rättfärdigadt förfaringssätt, på samma gång så energiskt desavouerade den allmänna äklagaren, ministören, stt denna i sjelfva verket främstod såsom den anklagade och måste höri utslaget skyldig öfver sig uttaladt. För att öfvergå frän den bildliga framställningen till verkligheten, se här slutresultatet af de preussiska valen: Framåtskridande-partiets nästan alla medlemmar ha blifvit ålervalda och har vunnit en tillväxt af omkring 30 röster; det kommer att i den blifvande kammaren uppträda med en styrka af omkring 140 medlemmar. De liberalt konstitutionelle (fraktionen Grabow) ha minskats från 90 till omkring 70... Venstra centern -under Harkort och Bockum Dollfs, som redan i den förra kammaren intog en betydelsetull ställning och äfven i den blifvande kommer att utöfva ett afgörande inflytande på besluten, har stigit från 44 till åtmiastone 50 medlemmar. De klerikala från Rhentrakten och öfre Schlesien ha förorat minst 20 platser och inträda betydligt reducerade i den nya representationen. Detta är ettanmärkningsvärdt resultat, som häntyder på den anti-österrikiska riktningens fortskridande äfven i Preussens katolska orter. Polackarne ha till största delen bibehållit de cirka 20 platser, som de tillförene innehade. Hvad slutligen angår de konservativa, så räknade hela fraktionen i den sednaste kammaren 13 röster, och den presenterar nu ånyo samma styrka, eller rättare sagdt, samma ömkliga svaghet. Dessa 13 röster äro feodala och bilda likväl ministårens hela parti, ehuru till och med de egnå densamma blott ett vilkorligt understöd. Ministeren kan för öfrigt räkna blott på en del ef de ultra-montana rösterna. Vi upplefva således i alla händelser en minoritetsregering, så-an Preuesen hittills aldrig skådat den. Till och med under hr v. Manteuffel då vi hade en genom högvederbörliga åtgärder sammanbragt kammare bevarades åtminstone skenet af konstitutionel styrelse, i det regeringen åberopade sig på en majoritet, lika godt huru den tillkommit. Man kunde ha anledning eriora om det franska ordspråket: I hypoorisie est un hommage rendu å la vertu (Hyckeriet är en vördnadsgärd åt dygden). Men nu framträder den absolutistiska tendensen shöljd och med fräck panna. Man vill berisa, att Preussen icke har något parlamenariskt styrelsesätt, och hånrr dermed de förta begreppen om en stat med konstitutiokel författning. Ministerens plan går för närvarande icke it på en upplösning af kammaren, utan på n uthungring af oppositionen. Man ämnar emligen framlägga budgeterna för 1862 och 2, jemte andra finansiella åtgärder, han-j vwolsfördrag 0. s. v. Man förutser, att kam naren skall bevilja badget:n, men vägra Ila extra-ordinära anslag för militärändanål. Detta ämnar man tåla samt genom d f