a An AR TVR BORDET SS TATIRICTE KEPSAR KO EReiASaS skulle åtfölja samlingen af ?bidrag till Sverges officiella statistik? ). Det nämnda embetsverket skulle deremot utarbeta och, såsom årlig statistik öfver jordbruket, offentliggöra en statistisk tablå för riket. vid närmare eftersinnande af innehållet utaf sistnämnde tablå synes insändaren emellertid hafva fått några skrupler i afseende på lämpligheten :tt anförtro statistiska byrån hela jordbruksstatistiken, och han föreslår sålunda att uppgifter om socknens behof eller öfverflöd af kreatur, kött, mjölk m. fl. ladugårdsalster skulle meddelas ge: nom hushållningssällskaperna och landibruksakademien, som vore i tillfälle att härom erhålla tillförlitligare upplysningar. Dessa äro hufvuddragen af det vidlyftiga förslag, som i Allehanda varitinfördt; men en protest deremot, som det vill synas från sjetfva den kår, hvilken författaren velat ställa under statistiska byråns befäl, har re dan blifvit afgifven i officiella bladet; och vi. skola snart visa, huru föga författaren, vid framställandet af detta förslag, tagit verkställbarheten och sakförhållandena i öfvervägande. Då man vet att af hela den till landtmäteristaten i orterna hörande personal för närvarande endast 48 personer åtnjuta lön på stat, inser man äfven att de fordringar, som af förslageställaren blifvit gjorda på denna redan nu af mycket lönlöst arbete betungade personals verksamhet, icke skulle kunna på allvar ifrågakomma, utan att rikets ständer anslogo omkring 300 nya löner, hvardera al minst 2 å 3000 rdr — ty enligt förslaget skulle de ordinarie landtmätarne åt sina medhjelpare afstå inkomsterna af de nu vanliga landtmäteriförrättningarne. Vi hade här sålunda en ny stateutgift ar omkring 750,000 rdr, för hvars beviljande utsigterna just icke äro allför stora, då, efter hvad oss blifvit berättadt, regeringen, ämnu för få år sedan, icke tilltrodde sig att till ständerna framföra ett förslag om 300 riksdalers lön för 48 kommissionslandt mätare! . Redan från denna synpunkt är således förslaget overkställbart; men det lider äfven af andra grundfel. Landtmätarne, sysselsatta med det ekonomiska kartverket, med jordbruksstatistiken och med agronomiskhandledning (ty de skulle äfven ersätta landtbruksingeniörerna), borde, heter det, afstå de privata förrättningarne åt sina medhjelpare. Men då fordringarne från domaremåktens sida på noggrannhet och formenlighet vid förrättningars verkställande i sednare tider blifvit mycket stegrade, eå att erfarna ordinarie landtmätare nu ofta, genom förbiseende eller missförstånd af dessa fordringar, ådraga sig ansvar och skyldighet att omgöra sina förrättningar, huru skulle man då, utan alltför stort äfventyr. kunna lägga sådana göromål helt och hål let i händerna på mindre erfarna och såsom medhjelpare förmodligen äfven oansva riga personer. Och skulle man väl härtill få ens en tillräckligt stor personal, då landtmäteriet, i jemförelse med andra yrken, er bjuder så få lockelser? : En stor delat det skritveri för statistiskt ändamål, hvartill in sändaren vill använda landtmätarne, vore dessutom, såsom lätteligen kunde visas. obehöfligt; och det förråder en nog stark sangvinism att antaga, det landtmätare skulle. genom och vid af honom utlysta fsammanträden,-tvenne gånger om året, kunna erhålla tillförlitliga uppgifter i alla de ämnen, hvaruti sådana erfordras. Men grunden till detta sträfvande att, i trots af alla hinder och svårigheter, tillskapa en ny, talrik kår af tjenstemän, ligger deruti att författaren, af lätt insedda ekäl, vill göra den statistiska byrån till ledare eller medelpunkt för hela det jordbruksstatistiska arbetet. Derhän syftar den intressanta föreläsningen, att Sstatistiken är för samhället hvad -sjelfkännedomen är för individen — en gammal bekant, som: visar att författaren ännu tror den för honom nya vetenskaen vara lika främmande för alla andra —, vensom det komiska särskiljandet af stafistiken öfver jordbruket i ett historiskt och ett statistiskt element, samt det från insändarens ståndpunkt vågade påståendet, -att all slags statistik bör uteslutande anförtros det statistiska embetsverket; hvarvid den fråga ligger nära till hands, hvarföre detta verks chef då, såväl i statistiska komiten som sedermera, undandragit sig eller byrån alla grenar af statistiken, utom dem rörande befolkningen, och hvilka grenar, i följd deraf, nu måste dels bearbetas af andra verk, dels lemnas helt och hållet åsido. För att komma till ofvannämnde mål får man visserligen icke vara nogräknad i afseende på de hinder sakförhållandena och landets tillsängar uppställa; oeh då insändaren icke utan skäl anmärker att, enär byrån är en statens inrättning, alla dess organeräfven böra vara statens tjenare, med ansvarighet för de insamlade uppgifternas tillförlitlighet. så är ganska naturligt att han sett sig om efter andra redskap för ifrågavarandt uppdrag än de frivilliga komiterade i socknarne. Vi hafva antydt några af de betänkligheter, som från financiel och administrativ sy .punkt möta insändarens förslag. Vitillägga endast att insamlandet af statistiska uppgifjer rörande landtmannens utsäde, skörd, tillsängar i kreatur 0. s. v. är en så grann aga förrättning, att om man dervid vill gå alltför brästgänges tillväga, ändamålet oundvikligen skall förfelas. Här måste frivillig net och enskildt nit i väsendtlig mån taga: s) Om någon utsigt förefunnes att någon del ai landtbruksstatistiken skulle kunna med framgång bearbetas af statistiska byrån, och om landtbruksakademien ville åtaga sig en an nan del; så är klart att fördelningen icke skulle sålunda uppgöras, som insändarer . föreslagit; ty det är icke landtbrukets historiIman begär, utan dess statistik. Sjelfva frågornas beskaffenhet skulle utvisa demarkationski