ELISABETH CALVERTON ). Det är ett af hans vanliga utbrottX, sade gubben Speckländ; som i dåg hade ondt om Pförströelse, och satt och rörde sina tummar öfver hvarandra samt betraktade Bessys årbete ända tills hon blef orolig deröfver och stack sig i fingret; Sett af hans vanliga utbrott; han lir ibland så der ond och förlorat på det viset en hel dags arbete. Om han har så godt om tid, hvarföre kunde han ej så gerna stanna hemma och spela ett parti med sin stackars gamle far? Den der pojken tänker aldrig för sig.4 Kanske han träffat någon bekant?, menade Lucy. Han har hvarken vänner e!ler bekanta, han stöter sig med alla menniskor?, svarade fadren. Herren vete hvariftån han fått ett så förfärligt lynne — han grälar på alla, är missnöjd med alla, vill ha allt hvad han ej kan få — ett förfärligt lynne. Jag ville önska att jag vore härifrån och hade en liten stuga på landet, som också doktorn föreskref, troligtvis derföre att han visste mig omöjligen kunna få den — han är han, som andra Täkare, rätt nötaktig ibland.4 Det tycktes roa honom att tala vid Bessy om landsbygden; hon hade bott på landet i många år och måste väl hafva sett rätt många boningar, som kunde ungefär passat hovom. Han ville beskrifva för henne just den stuga och de kor och ankor och höns som han ville hafva. Herre Gud, så de skulle roat honom, om ej hans lott i lifvet blifvit så tung. Då han ännu var inne i affärerna för omkring tio år sedan, hade han sparat litet pengar för att framdeles kunna köpa ett litet landställe och der, tilika med sin hustru, tillbringa sin ålderdom; men så kommo åtskilliga svårigheter, besjaringarne ) Se A, B. n:r 67, 68, 70—72, 74—79, 81—83, 87.88, 90, 92, 95—91, 99—102, 104-106 och