ofta, genom att fördraga missförhållanden som borde och kunde undanrödjas, gör sig medskyldigt uti inträffade fall både af ens och andra slaget, ha vi emellertid af nyss nämnda anledning aldrig instämt i de rop. som från vissa håll h mot l tillståndet och mot ag ar : hvarje gäng ett brott begäs eller en oordning inträffar... Samhället rår icke för, att det måste hysa äfven åtskilliga dåliga individer, och ordningsmakten vet i vanliga fall ingenting om de brottsliga afsigterna och kan derföre, enligt regeln, gripa in först såsom Beifrande och straffande, ej såsom afstyrande; ty vi tala naturligtvis icke. om det nyligen afslöjade upprörande system, som begagnats af Stockholms polis, att snart sagdt deltaga i anläggningarne af brott, för att få vara med och afstyra dem i det ögonblick de hålla på att föröfvas. Samhället blir derföre i vanliga fall och med afseende å gerningar, som icke ha sin rot i missförhållanden, som samhället kunnat undanrödja, först då delaktigt i ansvaret för hvad som inträffat, om det visar sig, att ordningsmakten icke vill eller icke förmår med kraft, och allvar gripa in, och om den allmänna meningen, inom samhället tillåter dem, som i dylika fall äro dess tjenare, att visa likgiltighet eller slapphet. Vär stad åtnjuter med rätta anseende för den gästfrihet och det vänliga bemötande, som--här egnas främlingar. Efter allt hvad vi kunnat erfara om det obehagliga upp: träde, om hvilket vi här egentligen tala, tro vi också, att de deri agerande voro folk af de: beskaffenhet, att deras handlingssätt icke kan kasta någon skugga på hufvudstadens befolkning i allmänhet och på värt samhälle i gemen, Men ganska. lätt kan saken få ett helt annat. utseende, i fall ordningsmaktens handhafvare, dem det åligger att -beifra våldsbragder af ifrågavarande art, verkligen ämna blunda för oordningen och låtsa snart sagdt såsom om. ingenting händt. Den förflatna veckans overksamhet ger anledning förmoda något sådant, och vi befara. att. det. då ganska, lätt kan komma att riktas förebråelser mothela vårt samhälle för ett uselt hemfridsbrott, för hvilket ansvar och straff borde drabba ensamt dem, som :i detsamma deltogo; Den allmänna ordningens intresse och detta samhälles anseende fordra derföre gemensamt, att saken icke skjutes å sido och lemnas åt glömskan, utan en allvarsam och noggrann undersökning anställes, för att det mä visa sig om icke åtminstone några af dem, som i våldsbragden deltogo, må kunna upptckas och befordras till laga näpst; och vi hoppas att rättvisans arm icke må förlamas genom den omständigheten, atten eller annan vederbörande betett sig i denna sak på ett mer än lofligt oskickligt sätt. Ryktet har nemligen vetat förmäla — och vi nödgahålla oss till rykten så länge icke en usdersökning. sätter oss i stånd att omförmäla iagligen bekräftade fakta — att vår polisstyrelse vid detta tillfälle hksom vid nästan hvarje något ovanligare casus som på sednare tider företett sig, formligen tappat hufvudet. Det berättas sålunda med anspråk på tillförlitlighet, att polisen redan på morgonen samma dag som uppträdet egde rum, haft någon kännedom om att på aftonen våldsamheter voro tillämnade mot de norska skarpskyttarne från en del artilleri-. sters och tygstatskarlars sida, och att un-. derrätt Ise derom blivit ganska rigtigt meddelad åt dem som skulle blifva föremål för våldsamheterna, nemligen till skarpskyttekompaniets befäl, men att deremot icke ringaste åtgärd blifvit vidtagen för att genom eh anmälan hos artilleriets befäl påkalla dess medverkan för att afstyra det tillämnade våldet, för hvilket ändamål polischeferna dessutom, med den ansenliga poliskår, som numera står till deras. förfogande, haft flera utvägar alt anlita, om verkligen förhållandet är sådant, att de på förhand hade någon kännedom om saken. Skulle känslan af att.ha i berörda hänseende dummat sig på något sätt medverka till den passiva hållning man funnit för godt att i saken iakttaga, så finnas likväl öfver lagarnes handhafvare högre väktare, som vi hoppas skola påminna vederbörande att göra sin pligt. SN — Uti ett bref från Lund skrifves till oss Ro eg arnes I