STOCKHOLM den 12 Maj. Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Wien den 3 Mej. En högst besynnerlig händelse har tilldragit sig i Cassel, der det österrikiska partiet anlagt en ny intrig till Preussens skada. Såsom man vet, hade Österrike och Preussen i sistl. Mars månad i det ögonblick, då reaktionen höll på att segra i Berlin, blif, vit ense om ett gemensamt förslag, som skulle framstälias för förbundsdagen i Frankfurt i fråga om återställandet af den hessiska konstitutionen af år 1831, hvilken olagligen upphäfdes af landets regering, hvars åtgärder likväl ratificerades af förbundsdsygen... De båda tyska makterna undveko sätt yttra sig om vallagen af år 1849, oaktadt denna lags laglighet var lika obestridlig söm konstitutionens af år 1831. Den hessiska regeringen begagnade sig af det österrikisktreusiska förs agets sväfvande och obestämda innehåll, för att begära upplysningar om omfattningen af den uppmaning, som blifvit ställd till henne. Hon frågade hvad makterna ämnade göra för den sannolika händelsen, att kammaren, som var inkallad ener 1831 års vallag, komme att åberopa 1349 års vallags laglighet och ånyo förklara sig obehörig. Hon anmärkte dessutom, att Österrikes och Preussens förslag, på samma gång det tordrade återställandet af 1831 års konstitution, erkände, att de stadganden i nämnde konstitation, hvilka stodo i strid med förbundslagarna, bord: revideras. Frågan gälde således, huruvida revisionen borde föregå konstitutionens återinförande eller ej 0. s. v. Alla dessa fråor och andra i samma syftning hade tydigen endast till ändamål att vinna tid och få frågan att hvila. Under tiden försiggiek en lemligen besynnerlig omkastning i Frankfurt, Regeringar nas mäjoritet beredde sig att bekämpa Preussens och Österrikes förslag. De små frid staterna, såsom Baden, Oldenburg, Weimar m:. fl. fordrade, att man äfven skulle återställa 1849 års vallag. Hvad beträffar de fyra konungarna och deras anhängare; hvilka utgöra Wirzburgkoalitionen, så började de att föra ett mera liberalt språk än de båda stormakterna och menade, att man antingen borde hålla sig till den gällande hessiska konstitutionen af 1860 eller återgå till 1849 års system. Ändamålet med denna taktik var att lägga sig emot Preussen, hvilket Österrike, såsom bekant är, blott motvilligt understödt, för att fördröja Italiens erkännande af Berlinerkabinettet, ty detta var. det kan iman vara viss på, den verkliga bevekelsegrunden för grefve Rechbergs liberala omvändelse i afseende å Cassels Tegering. Emellertid underhandlade man mellan Berlin och Wien om hvad som skulle svaras å kurfurstens nyssnämnda frågor samt om-eti slags provisoriskt tillstånd, som skulle införas i Hessen, då den preussiska regeringen afhögg frågan genom en förordning, date. rad den 26 April, genom hvilken helt enkelt en ny kammare inkallas enligt 1860 års konstitution, och hvilken derjemte innehåller, att valmänten borde förklara: att de åtaga sig representantskapet utan något förbehåll i kraft af 1860 års konstitution och vallag. Det är tydligt att denna förordning är olaglig, men detta bekymrar föga mini stern Hassenpflugs efterträdare. Sedan kon: stitutionen at den 30 Maj 1860 blef oktroje: rad, har kammaren varit sammankallad tre gånger. Hvarje gång har det hessiska folket endast med uttrycklig protest till förmån för 1831 års konstitution och 1849 års vallag skridit till valen. Representanterna ha blott med nämnda reservation mottagit sina fullmakter. Kamnmraren inskränkte sig alla gångerna till att förklara, att hon icke var en landets sannskyldiga och lagliga representation; med andra ord,hon förklarade sig sjelf obehörig. Kammaren blef till följd deraf två gånger upplöst. När hon tredje gången inkallades år 1861, hade hon ej ens tid att förnya sin obehörigkhets förklaring, ty hon upplöstes genast. Andamålet med förordningen af den 26 April var således att förhindra, att samma sak gjordes om igen at kammaren. Den hessiska regeringen beräknar, att den stora majorsteten af valmännen heldre skall af hålla sig från valet än välja representanter utan förbehåll eller vilkor, men man hoppas att fiona medgörliga minoriteter och räknar på att sålunda allt skall ha sin jemna gång till trots för lag och till och med den relativa rätt, som 1860 års konstitution gaf sig sken af att införa. Den hessiskarepage förforande är en förolämpning mot Preussen, isynnerhet som hon knappt ens kunnat vänta att något beslut skulle fattas i Frankfurt. -Behöfver jag väl tillägga, att kurfursten, oaktadt sin kända djerfhet, icke skulle ha vågat sig så långt ut på djupet, om han ej vetat sig vara i hemlighet understödd af Österrike? Man skall måhända officielt förneka det, men det är alldeles säkert, art en utskickad från kurfursten nyligen begifvit sig till Wien i ex hemlig beskickning, szamt att han haft företräde hos grefve Rechberg. Sedan Österrike utverkat, att Preussen uppskjuter att erkä na Italien, bryr det sig icke längre om att fortsätta den komedi, i hvilken det öfvertagit rollen af kurfurstens liberala Mentor vid Preussens sida. Man undrar hyad detta sistnämnda land ämnar göra. Man är naturligtvis högst