Article Image
intressant bidrag till förslagets belysande. Vi anse oss emellertid, medan ännu der offentliga diskussionen i ämnet är öppen böra, till hvad som redan blifvit yttrad: foga ännu några ord. i föranledas dertill i främsta rumme: af den antydan, som förekommer i der nyssnämnda uppsätsen, att församlings medlemtnarne borde söka utverka uppsko: med ärendets afgörande för att få detsamma närmare utredt. Vi ha icke förbisett, at författaren i slutorden af sin uppsat: ifrågasätter huruvida det icke kunde finna: lämpligas. att genast afslå hela förslaget. Att det i sjelfva verket är denne författare: önskan att afslag skall blifva resultatet, visar sig tydligt nog af hans artikel; men v: böra påminna om vigten deraf, att yrkand: om formligt afslag blir ialla församlinga: framstäldt, och att ållestädes, der majoriteten af sockenstämmans ledamöter är obenägen mot förslaget, den också förenar sig i beslut. om afslag. Detta är nemligen. ehd: möjligheten att åvägabringåa ett för alla för samlingarne lika beslut, hvarigenom man få: frågan vid morgondagens sockenstämmer de finitivt afgjord och undviker att äfventyr: vanskligheten af ärendets hänskjutande till sockenstämmonämnden, samt alla de proces ser och allt det trassel; som ofelbart skulle blifva en följd deraf, om ett sä beskaffad: förslag som det föreliggande skulle i större eller mindre mån blifva af nämnden bifal let. Visserligen dela wi helt och bålle: den författaren uttryckta åsigt, att ärendet icke är af den beskaffenhet att det kan. med stöd af nu gällande förordning, hänfö ras till sådana kommunala frågor i hvilke sockenstämmonämnden eger utöfva försam lingarnes gemensamma beslutanderätt. Soc: kenstämmoföro dningen uppställer själavård och kyrkliga angelägenheter såsom formligt motsatser till kommunala angelägenheter son äro för hela staden gemensamma, och det lider väl. knappast något tvifvel, att genom anförda besvär detta lagens stadgande sku:le om ej förr, så i högsta instansen, vinna afseende och tillämpning; men då man seti att hela ärendet nu blifvit bragt å bane på grund af en alldeles olika uppfattning ar la gens mening i detta fall, och då det kunde vara ovisst hvilka åsigter som derutinnan komme att göra sig gällande hos sockenstämmonämnden, så synes det rådligast att församlingarne redan från början taga afgörandet i sin e:en hand. Men detta kan. såsom vi ofvan antydt, endast ske derigenom, att församlingarnes beslut icke befin nas skiljaktiga. ar en enda församling stannat i olika beslut, kan sockenstämmonämnden — om den emot förmodan skulle anse ärendet vara en kommunalangelägen het — upptaga saken till pröfning i hel: sin vidd och måhända besluta 1 rak stric mot: hvad majoriteten af sockenstämmornt åsyftåt. Nu inser likväl enhvar, att om mar inlåter sig på förslag om uppskof, om för nyad utredning, om förslagets hänskjutand: till komiterade af församlingarne 0. s; v., si kunna omöjligen de på åtta olika rum ölverläggande sockenstämmorna komma till ett gemensamt beslut. . Det enda hväron man med lätthet kan på alla ställen fören: sig är rent och bestämdt afslag, hvilket så tedes enligt vår åsigt bör blifva beslutet öf .erallt der majoriteten icke är sinnad ingi på ett så beskaffadt förslag som det före varande: . Saken förenklas väsendtligen derigenom. att den första af de frågor, som enligt der atfärdade kungörelsen blir föremål för me nigheternas beslut, är så uppställd, att ge uom ett. afslag å densamma hela förslage: törfaller. Åtskilligt kunde vara att tillägga till bvac som redan blifvit anfördt för att ådagalägge förslagets. oantaglighet, äfven om, hvad:som nu icke är fallet, det funnes någon laglig form. att besluta en åtgärd sådan som den sfrågasatta. Vi vilja dock inskränka oss ati SR blott ett par omständigheter. en ena är den; att erfarenheten verkliden gifvit vid handen, att iförsamlingar der konventioner blifvit uppgjorda sportelsystemet dock ingalunda upphört, trots allt hvad konventionerna derom kunna innehålla. Det är sannt, att påskbokens kringsändande måste upphöra. Det ärsannt också, att den som vill kan undandraga sig utgifvande a! särskild ersättning för de presterliga förrättningarne. Men förbiser man icke den om ständigheten, att det presterliga biträdet i de flesta fall påkallas vid sådana högtidliga tillfällen inom familjerna, då litet hvar kän ner sig manad fill frikostighet mot dem som dervid assistera, och underskattar man icke : allt för mycket vanans makt, så skall man lätt inse, att med sportlerna vid dessa tillfällen komme att fortfara i det allranärsäste på samma sätt som hittills, så alt presterskapet i sjelfva verket komme ätt åtnjuta enahanda förmåner som hittills, med undantag blott af inkomsten af påskböckerna, men derjemte erhålla de rundeliga fixa lönerna, såsom ett plus i sina inkomster. . Det är troligt, att en och annan samvetsgrann prestman skulle vägra att mottaga en erbjuden handtryckning. Sådant händer äfven nu der konventioner finnas. Men vi anse 0ss icke misskänna de högvördige allt för mycke, om vi tro, att icke alla skulle anse sig pligtige att afvisa en frivilligt och på något grannlaga sätt erbjuden gåfva. En annan omständighet, som innefattår ett varnande exempel vid åtagandet af så beskaffade afgifter som de här ifrågasatta, har man icke längesedan haft i Katarina församling härstädes, der presterskapetaflönås enligt konvention och medlen uttaxeras en ligt fastställda grander. Det hade nemligen inträffat, att de till löningsfonden ingående medel lemhat ett öfverskott — vi känna icke på huru lång tid — af icke mindre än 11,000 rdr. I stället att af denna anledning minska afgifterna, beslöt församlingen i n bomaiun — tfränd!dning ott amniman allla sunolhe

10 maj 1862, sida 2

Thumbnail