år sedan genomdrefs, om de äro så högeligen belåtna dermed? Dessutom, hvad sportlernas upphörande beträffar, så är det godt och väl, att författningen enligt förslaget! skulle förbjuda presten vid ansvar såsom för embetsfel att emottaga sådana för särskild: förrättningar; men hur vill man i alla fål alt icke de församlingsboer, som anmod: presten att komma hem i:deras hus för förrättningar, hvilket icke är hans skyldighet. skola anse sig för skam skull förpligtade at: gifva honom en gåfva. Sådant underhålle: vänskapen, men blir tungt om man på köpet skall erlägga en ordinarie beskattning. ; Rättvisligen bör det anmärkas, att helr denna fråga om förändring i löningssättet ick. är föranledd af någon ansökning från kyrko berdarne sjelfva. Sakens upprinnelse är : största korthet att rikets ständer vid 1851— 52 årens riksdag på någon inom prestestån det väckt motion, om minnet ej bedrager hos Kongl. Maj:t anhöllo om en undersök ning huru en förbättrad själavård i hufvud -taden skulle kunna tillvägabringas; men de: var ej fråga om lönetillökning, utan on några andra saker, som man ej återfinner somiterades förslag. Sedan fick öfverståt hållaren frågan om hand och afgaf, efte: samråd. med tillkallade ledamöter från för samlingarnes kyrkoråd, sitt utlåtande, oc slutligen tillsattes den nuvarande komiten. Insändarens slutomdöme på grund af de iu anförda, hvari man hoppas att ingen öf verdrift skall finnas, är redan antydt i de: öregående, nemligen att en närmare pröf ning genom deputerade från hvarje församing är behöflig, så vida det icke finnes lämp igare att genast afslå hela förslaget, hvar ill stora skäl synas vara för handen. JE KRETSAR ST