De sista dagarnes telegrammer, som förr kunna Victor Emanuels snara ankomst till Rom och de franska truppernas återkallande, ärovaf den vigt och betydelse: att de syhas fordra bekräftelse, innen man kan sätta fäll tro: derilt. Emellertid meddelar dagens post åtskilliga förhållanden; hvilka gifva mera stöd åt berörde telegrafunderrättelser än man till en början kuvnat förmotla. Så berättas från Paris, att der under då första dagarne i denna månad inom de7bhögsta kretser betydelsefulla rykten varit i omlopp rörande en snar lösning af den romerska frågan. Euligt dessa rykten skulle Vietor Emanuel ej återvända till Turin utan attha tagit vägen öfver Rom, hvars nuvarande beherrskare skulle, för att undvika ett sammanträffande med konungen, ha beslufit att lemna sitt påfliga residens och begifva sig till Venedig för att ställa sig under de öster rikiska bajonetternas beskydd. Bref trån Rom förmäla, att påfven i en audiens, som han anbandag påsk gaf åt några fransmän hade tryckt åeras händer och yttrat: 4Stunden är snart inne. Vår Herre var icke en enda timma under hela sitt lif fri från Nidande. Jag vill derföre vara prest! mim. Vigtiga handlingar lära redan vara tagna ur Vatikanens arkiver och åro sannolikt på vägen till Venedig. Antonelli skulle följa meo påfven. Regeringen öfver Rom skulle deremot lemnas åt kardinalerna Rauscher och Wiseman samt en tredje ännu ej namngifven. Lävalettes seger öfver general Goyon, hvilken sednare blifvit återkallad, anses innebära något vida mer än afgörandet af en fråga rörande personer. Mun telar ånyo om en af fransmän och italienare sammansatt garnison i Rom. Att prins Napoleon just-nu begifver sig till Neapel, och detta på ett högtidligare sätt än han vanligen brukar resa, och med all den såt, som tillhör förste prinsen af bledet — har äfven i sin mån bidragit alt öka sannolikheten af en snar lösning. Men det betydelsefullaste bland alla dessa tidens tecken är måhända det tal, som Victor Emanuel under sin resa höll i Genna vid den der till hans är föranstaltade bankett. Frankrikes generalkonsul, som var närvarande vid festen, har till utrikesministern Thouvenel inberättat dess ordagranna lydelse. H. M. yttrade si enligt denna rapport på följande sätt: år skall — jag gifver er min formliga försäkran derom — romerska frågan vara afjord. Hvad venetianska frågan angår, så fommer dess tur sedan, och jag kan försäkra er om, att vi då skola erhålla biträde af en med oss förbunden makt, och att med dess hjelp Italien skall bli fritt ända till Adriatiska hafvet. Andra regeringar äro ej gynsamt stämda emot 0ss; men desså befinna sig i ett. tillstånd af fullkomlig vanmakt. Då konungen sedermera i Neapel emottog senatorernas och de deputerades lyekönskningar, yttrade han några ord, hvilka, jemförda med de i Genua uttalade, beteckna att ett nytt steg tagits eller innan kort kommer att tagas i den romerska frågen: Han yttrade nemligen, att om allmänna säkerheten ännu icke är återställd i de södra provinserna, så måste orsaken der