menas inbördes: förhållande, eller den s. k. författningslagen?, samt den nya. tullagen. I afseende på den sistnämnda var skadan hanske ej synnerligt stor. Förslaget hade i många afseenden följt för litet med tiden samt alltför ängsligt hållit på de gamla och väjt de nya principerna. Förslaget har haft den goda verkan att liksom kasta ut en brand till allmänheten. Frihandelsmännen ha bildat sin förening och skyddstullsvännerna sin, och de hålla just nu på med sina försök att dräpa hvarandra. Vi ha dock redan hunnit till en mycket mera framryckt ståndpunkt, det finnes mycket få ovilkorliga prokibitister här; de som frukta för obetingad frihandel strida blott för ett lämpligt skydd?, ?en tjenlig öfvergångstid? o. s.v. Jag tviflar ej på att regeringen nästa gång skall finna folket vida mera moget och att den för den skull skall kunna förelägga ett radikglare tulltaxeförslag. Men om ingen skada skett derigenom att denna lag ej kom till stånd, så var det deremot skada att det ej avancerade längre med författningslagen än derhän att utskottet uppsatte ett provisoriskt utkast till grundval för ett betänkande öfver regeringens förslag. Om detta hade kommit fram till riksrådet skulle det ha visat huru utskottets ledamöter hade skiljt sig från hvarandra i nästan lika många olika partier som deras eget antal var. Professor Clausen och borgmästaren Hother Hage ville genomdrifva frisinnade ändringar i författningen, hvilka kunde bana väg för vidare utveckling af Danmark-Slesvigs samverkan. Men några af utskottets andra ledamöter ville aldrig gå ifrån helstaten, andra ville ännu icke ifrån den, somliga ville åter genast hafva bort den samt utsträcka konungarikets grundlag till Slesvig, och en del ville ingendera delen. men icke heller någonting annat. Detta visar ju tydligt att ministerens politik ej njuter stort förtroende, men derjemte är det en förklaring öfver hvarföre ministeren ändock sitter ganska säker; det fins nemligen bland de särskilda oppositionella partierna icke något som har kunnat vinna majoritet för sin åsigt eller vågat från sin meningsgrund göra ,en stormlöpning mot regeringen. Hade regeringen sjelf varit enig och haft mod, så kunde ett bestämdt uppträdande från hennes sida ha medfört ett annat resultat, men det är uppenbart att den ej har vågat sättå som ett copditio sine qua nor det. som absolut borde vara det. Vi äro som judarne, hvilka icke begagnade sig af rätta stunden, och mäste derföre vandra länge i öknen innan den man kommer som skall föra oss in i det heliga landet. Man förebrär så ofta danska folket att det så tåligt låter sig regeras af män, hvilkas politik och brist på energi det sjelf fördömer, men mar kan ej visa oss någon enda af alla de andra hvars antecedentia eller personlighet äro en borgen för ett bättre resultat än det nuvarande. Detta ärstraffet för att de alla ha besmittat sig med helstaten. — Det mest betecknande resultatet af riksråvets verk: samhet är att inom det ej har förefallit någon enda uttömmande diskussion om vår politiska ställning. Utrikesministern har Hera gånger förs: kräl om sin benägenhet. men har likväl aldrig velat riktigt upptaga handsken. Det måste också medges att den ej kastals med särdeles energi; särdeles har baron Blixen-Finecke, ehuru gerna han än bryter en politisk lans, varit så svag och olycklig att en ledamot af den gammaldags helstatliga riktningen med rätta kallade kon: seljpresidenten för en lyckans gunstling, som fålt ett sådant anfall att besvara. Man har hållit före alt författningssaken vore Orla Lebmans program och han såle des nu skulle afgå ur ministåren. Jag tror det icke, och det är ej heller önskligt. Han har inlåtit sig för mycket med det nuvarande systemet för att förmå bryta sig en ny bana, men hans skicklighet och patriotism; samt hans skandinaviska sympatier skola dock i vissa riktningar blifva en garanti.i hvad minister som helst. : Det är ännu icke afgjordt när de holstein ska ständerna skola sammankallas för att antaga — eller .föfkasta — det bolsteinska sup fementet till deaf riksrådet nu beviljade anslag. Vägra de att bevilja någon summa utöfver den bestående normalbudgeten, så måste riksrådet ånyo sammanträda om ett år. Bland riksrådets beslut var, såsom förut är omtaladt, att utesluta två ledamöter ur slesvigska ständerförsamlingen, hvilka ej hade inställt sig, oaktadt erhållen kallelse. Dessa begge ledamöter uppsatte en protest, om hvilken 20 ef slesvigska ständerförsamlingens öfriga 41 ledamöter förenade sig. Det sades att denna protest hare blifvit insänd till preussiska regeringen,men detta har dock visat sig vara ogrundadt. Det är infressant att se att fastän slesvigska ständerförsamlingens mejoritet (23 mot 20) således är tyskt sinnad, så representerar deni verkligheten icke majoriteten afide väljande. De 23 representera ett valmansantal afl. 10,622 och e:t röstantal af 2711, men de 20 danskt sinnade represer tera ett valmansantal af 11935 och ett röstetal af 3385. Detj. vill säga att majoriteten i ständerförsamlingen representerar omkrig ?, af väljarne och minoriteten 34. Ett sådant resultat blir endast fattligt genom den förklaringen att af de ofvanämnda 23 äro 9 valde af privilegierade prester och gedsegare samt representera blott 58 röster. Medan Slesvig är på tal torde jag böra nämna at en af de män, som med aldra största energi och ihärdighet har arbetat och; urbetar på att genomföra danskhet och laglighet i Slesvig är etatsrådet Regenburg. Hun är en nagel i ögat på alla slesvig-bolsteinare och i följd deraf har det ryktet nyligen varit utspridt, att han skulle gynna de i konungariket födda embetskandidater på de i Slesvig föddes bekostnad. Möt detta ör a a a LS ana RR