sam, om ock nödvändig. Kort, men kraf tigt, på sitt hvardagsspråk, meddelade hon de förnämsta dragen af Bessys lefnadshistoria samt lyckades att, lifvad af ämnet, rycka med sig sina åhörare till ven grad att sjelfva Hugo glömde alltannat och Stephens flegmatiska köld alldeles smälte bort. cOch här är min unge husbondes bref, tillade hon, han litar på er, mr Hugo, ty han vet huru förståndig ni är, om också ej mycket medgörlig. Jag kan hafva mina egna tankar om hvad som är bäst för Bessy Calverton, men mr Parslow begär att få veta er mening. tDet som mest förundrar mig?, anmärkte Hugo, efter en vårdslös blick på brefvets innehåll, fär att han begär ett råd af en man som han anser för en svärmare, en viSjonär, och på hvars ord ingen kan förlita sig. ?Det har han aldrig sagt ! utropade Stephen. Han antydde derpå ganska tydligt; men det är ej frågan derom nu. Mitt råd är att Bessy Calverton stannar här en vecka, eler två.X Stannar här! utbrast mrs Wessinger. Gud vara oss nådig ! cOm er boning ej är bekent, så är åtminstone den gata der ni bor icke okänd för örföljare. Om denne man är angelägen att iterfå sin dotter i sina klor, så skola hans pioner ej dröja att omge er, och då är miss Jalvertons säkerhet ej värd så mycket som å!4 Hugo knäppte med fingrarne, för att mtyda o etydiigbeten af det be-kydd mrs. W essinger i så fall kunde gifva Bessy: l tMen — att stanna här! Om ni har några pålitligare vänner, så ränd er till dem, sade Hugo med köld; jag erbjöd denna tillflykt endast i brist af vättre.tt Ni är mycket god som erbjuder henne; rt beskydd, sade mrs Wessinger, eftersi..-; ande, och jag har tyvärr ej många väner. Bessy skall ej heller ligga er tilllast;!