ELISABETII CALVEBTON ). Mrs Wessinger plockade ihop sina tygkängor och råg först på Hugo, som helt filosofiskt återtagit sitt arbete, och sedan på Stephen, på hans far och så på Hugo igen. sÄr det en hemlighet? frågade Lucy som höll Bessys darrande hand i sin. Ingenting som ej kan omtalas, såvida icke Bessy har något deremot, svarade mrs Wessinger. Jag borde säga mr Hygo alltsammans. sOch hans råd är ej att föraktaX, sade Stephen. ,Hugo Speckland är klokare än mången tror. När skall du lära dig att Hugo Speckland kan ha ondt om tid?4 ljöd det sträfva svaret. FäAfven när faror hota en vän? 4 sade Stephen.? Faror? upprepade Hugo. ?Jag gissar det af dessa två förskrämda ansigten. 4Säg inte att jag är förskrämd, Stephen?, sade mrs Wessinger, som ej ville medge att hon förlorat den sjelfbeherrskning hon berömde sig af att ega; ingenting i verlden kan skrämma mig. Men barnet här — gumman började åter sy på sina kängor — söker komma ifrån onda exempel och dåligt sällskap samt har en far, under hvars tak hon ej är skyddad deremot. Hugo steg ned från sin upphöjda plats och förenade sig med de öfriga. Ett hfligt intresse målade sig i hans mörka drag. Låt oss höra huru saken förhåller sig. Hvem berättar mig historien ?4 Bessy blickade bedjande på mrs Wessinger, och denna började genast; hon var i allmänhet ej fåordig, men hon var god och: klok samt insåg att berättelsen om Bessys I missöden och motgångar skulle vara plåg4) Se A. B. n:r 67, 68, 70—72, 74—79, 81—83 87, 88, 90, 92, 93—97, 929—100 och 101,